För den som är bevandrad i den finansiella världen är det inte någon nyhet att grekiska bokstäver används för att definiera olika parametrar. De grekiska bokstäverna hittar man främst inom derivatinstrument. Några av dessa bokstäver, som används inom optionshandel och prissättning av optioner, är delta, gamma och theta.
Delta visar förhållandet mellan priset på en option och priset på -optionens underliggande tillgång. På samma sätt visar gamma förhållandet mellan förändringar i delta till följd av ändringar i den underliggande tillgångens pris. Theta visar förhållandet mellan förändringen i optionspriset till följd av en ändring av optionens återstående tid till lösen.
Men grekerna har lyckats få med ett finger även i fond- och portföljplaceringar. Här används två bokstäver ganska mycket i branschen när man pratar om fondplaceringar. De två är alfa och beta, som egentligen kommer från statistisk analys och något som heter regressionsanalys inom statistiken.
Med hjälp av regression vill man skapa en funktion som beskriver och visar observerad data. Man mäter då förhållandet mellan exempelvis två variabler och visar hur bra dessa två variabler förhåller sig till varandra. Vad gäller fonder och portföljer är variablerna avkastningen på en viss fond och avkastningen på någon typ av underliggande marknad som fonden investerar i.
Exempel: Antag att du investerar i en Sverigefond, där målet är att förvaltaren ska slå fondens jämförelseindex, exempelvis SIX Avkastningsindex eller något annat relevant index. Förhållandet mellan fondens avkastning och fondens index kan här beskrivas med hjälp av så kallad linjär regressionsanalys. I denna analys skattar man normalt två parametrar, alfa och beta, för att visa hur fondens utveckling förhåller sig till utvecklingen för index.
Alfa är ett mått som visar hur fonden gått i förhållande till index under perioden, vilket kan vara såväl positivt som negativt. Om alfa är positivt brukar man säga att förvaltaren har skapat överavkastning jämfört med index. Om alfa är negativt har fondförvaltaren underavkastat mot index under perioden.
Det andra måttet, beta, som de flesta är bekanta med från aktiesammanhang, visar samrörligheten mellan en aktie eller fond mot det underliggande indexet. Om beta är större än 1 är aktien eller fonden mer aggressiv än indexet och marknaden. Om beta, tvärtom, är mindre än 1 är aktien eller fonden defensiv i förhållande till indexet eller marknaden.
I placeringssammanhang pratar man ofta om alfa- och betaprodukter. Betaprodukter är sådana investeringsinstrument där utvecklingen av instrumentet, såsom en fond, är beroende av utvecklingen av en underliggande marknad eller ett underliggande index.
En sådan fond kan följa den underliggande marknaden eller det underliggande indexet olika. Med detta menas att om marknaden går upp med 1 procent kan en sådan betaprodukt gå upp med exempelvis 2 procent eller 0,5 procent. Generellt säger man då att den första produkten har ett betavärde på 2,0, medan den andras betavärde är 0,5.
Ett exempel på en betaprodukt är en indexfond eller en börshandlad fond (ETF). I de flesta fall är indexfondens eller ETF:ens uppgift att följa ett underliggande index, exempelvis ett Europaindex. För att förtydliga detta visar vi i tabellen på nästa sida några exempel på betafonder och deras underliggande instrument.
Som du kan se i tabellen finns tre indexfonder och tre börshandlade fonder som följer sina underliggande index eller tillgångar.
För det första hittar man en indexfond som ska avspegla utvecklingen för indexet MSCI Singapore. I det här fallet får man i princip utvecklingen för detta index, om man bortser ifrån förvaltningsavgiften och transaktionskostnader. Förvaltaren gör inte anspråk på att leverera mer eller mindre än utvecklingen för index.
Samma sak gäller de övriga två fonderna, Pictet Pacific ex-Japan Index och Aktiespararna Topp Sverige, som följer indexen MSCI Pacific (ex-Japan) respektive OMXS 30. Dessa tre fonder eftersträvar ett beta på 1,0.
Men det finns även fonder som har ett helt annat betatal, som i fallet XACT Bear i tabellen. Även den här för svenskar välkända börshandlade fonden är en betaprodukt som följer OMXS 30-index. Skillnaden mot Aktiespararna Topp Sverige är att här försöker man uppnå en avkastning som är 150 procent av motsatsen av utvecklingen för OMXS 30. I detta fall eftersträvar man ett beta på –1,5 mot indexet.
De två sista fonderna i tabellen, som är två ETF:er som handlas på New York-börsen (NYSE), har som mål att följa utvecklingen på guld respektive WTI-olja.
Generellt brukar man säga att i marknader och tillgångar som är genomanalyserade och präglas av så kallad perfekt information (hypotesen om effektiv marknad) går det inte att leverera överavkastning systematiskt och över en längre period. I dessa fall menar man från akademiskt håll att det är bättre att investera i en betaprodukt som till låg kostnad följer den underliggande marknaden. Indexfonder och börshandlade fonder är bra sätt att få exponering mot sådana marknader.
Motsatsen till betaprodukter är -alfaprodukter, som har en helt annan inriktning. Här försöker man skapa en överavkastning, oavsett utvecklingen på den underliggande marknaden eller underliggande index, som är oberoende av utvecklingen för den underliggande tillgången.
I detta fall eftersträvar man ett betavärde på noll eller väldigt nära noll gentemot samtliga underliggande marknader eller index. I praktiken är det dock svårt att skapa en ren alfaprodukt som inte har någon betakomponent i sig. Det är dock inte omöjligt.
Hedgefonder generellt brukar ingå i kategorin alfaprodukter, och vissa av dem kan med avancerade matematiska modeller och högfrekvenshandel med hjälp av derivatinstrument komma mycket nära en ren alfaprodukt.
Medan en betaprodukt kan gå upp och ned i värde i takt med utvecklingen av sin underliggande marknad ska en alfaprodukt leverera positiv avkastning oavsett utvecklingen på världens marknader.
Det finns även fonder som har inslag av både alfa och beta i sin förvaltning. Då handlar det om aktivt förvaltade fonder som investerar i en viss marknad eller som jämför sig med ett visst index.
Som exempel kan man nämna en aktivt förvaltad Sverigefond som investerar i svenska aktier. Fonden är alltid fullinvesterad i svenska aktier, och därmed har den betaegenskap som gör att den rör sig uppåt och nedåt med den allmänna utvecklingen på börsen.
Samtidigt, eftersom målet med förvaltningen är att leverera bättre avkastning än det underliggande indexet, skapar man så kallad alfa i förvaltningen.
En sådan aktivt förvaltad fond fungerar bäst i underanalyserade marknader där informationen inte är lätt tillgänglig för alla och därmed inte diskonterad i aktiekurserna.
Reza Rouzbehani,
Aktiespararens fondredaktör samt grundare av och förvaltare i fondbolaget Turnpoint Asset Management.