I denna artikel undersöker vi om risken eller, annorlunda uttryckt, sannolikheten för negativ avkastning minskar när inve-steringshorisonten ökar. Om detta resonemang stämmer och risken faktiskt minskar till följd av att investeringshorisonten blir längre kommer du som placerare att ha råd med mer riskfyllda placeringar. Vad som menas med riskfyllda investeringar är sådana placeringar som på kort sikt svänger mycket i värde. Den här typen av placeringar, som aktier och fonder, brukar å andra sidan ha en högre förväntad avkastning som ett resultat av den högre risken.
Man kan alltså öka den förväntade avkastningen i och med valet av aktiefonder som tillgångsslag och samtidigt minska risken över hela perioden genom att ha en lång investeringshorisont. Det är viktigt att betona att denna mekanism fungerar endast om investeringshorisonten är tillräckligt lång – generellt horisonter som sträcker sig över tio år. Detta ska vi testa genom att använda oss av historiska data.
På kort sikt brukar aktiefonder och de olika aktiemarknaderna uppvisa en hög volatilitet och ett oförutsägbart mönster. I finansiella sammanhang används den engelska benämningen ”Random Walk” för att förklara fenomenet, vilket betyder slumpmässig rörelse. Innebörden av detta är att de finansiella marknaderna beter sig slumpartat på kort sikt, och rent teoretiskt ska det inte vara möjligt att förutspå kommande rörelser. På lång sikt, å andra sidan, ökar träffsäkerheten och stabiliteten i marknadernas rörelser och avkastning.
Allmänt kan man säga att det som kortsiktigt påverkar avkastningen och värdeförändringen i din fondportfölj är relaterat till psykologiska faktorer och mindre påverkat av fundamentala och underliggande faktorer. På kort sikt kan en fond förlora 10–20 procent av sitt värde och återhämta det igen utan några förändringar i de underliggande faktorer som bestämmer fondens riktiga värde.
Det senaste exemplet som visade detta klart och tydligt var den kraftiga nedgång som skedde på världens aktiemarknader under försommaren i år. Eftersom den underliggande kraften dock visade sig vara intakt tog det inte lång tid förrän marknaderna återhämtade raset. I skrivande stund har de flesta aktiefonder till och med överträffat sina gamla toppar från i våras.
Till skillnad från psykologiska och mänskliga faktorer som girighet och rädsla, som styr de kortsiktiga rörelserna på börsen, påverkar andra faktorer marknadens riktning och volatilitet på längre sikt. Några exempel är konjunkturutvecklingen, bolagens vinster och förändringstakten i vinsterna, demografiska förändringar och i vissa fall även politiska beslut.
Anledningen till att aktier ökar i värde på lång sikt är de underliggande faktorerna, som skapar tillväxt för bolagen och därmed i långa loppet motiverar en uppåtgående trend för marknaderna. Ökad befolkning och teknisk utveckling, vilket i slutändan skapar högre försäljning och större vinster i bolagen, är två av de faktorer som bidrar till den positiva utvecklingen för aktiemarknaderna över längre perioder.
För att illustrera detta och dra slutsatser för vår analys undersöker vi utvecklingen för två olika marknader som brukar vara naturliga inslag i svenska fondsparares in-ve-steringsportföljer. Den första är den svenska börsen, som för många placerare utgör kärnan i portföljen, me-dan den and-ra delen koncentrerar sig på utvecklingen för ett globalt index som representant för en global fondportfölj. Denna globala del utgör oftast den kompletterande komponenten i en diversifi-erad portfölj.
Majoriteten av svenska aktie- och fondsparare är antingen genom direktsparande i aktier eller via aktiefonder exponerade mot den svenska aktiemarknaden. Därför faller det sig naturligt att studera utvecklingen för denna marknad så långt tillbaka det är möjligt och finns statistik för. I dag finns avkastningsdata som går tillbaka till början av 1900-talet.
Diagrammet visar hur en krona investerad i svenska aktier i december 1918 har ökat till 6 960 kronor per den 31 oktober 2006. Omräknat i årlig avkastning motsvarar den totala avkastningen en genomsnittlig värdeökning på 10,6 procent per år. Under perioden kan vi observera några större och längre nedgångar som påminner om den senaste IT-kraschen, som fortfarande finns kvar i spararnas undermedvetna trots den starka uppgången sedan dess.
Två perioder som utmärker sig extra är dels perioden i början av 1920-talet, då fordonsaktier kraschade – i likhet med IT-aktier 2000–2002, dels depressionen i början av 1930-talet. En del ekonomer som studerar ekonomisk historia menar att på längre sikt finns cykler som innefattar såväl längre krascher av den typ som inträffade för fordonsindustrin och senast IT-sektorn som depressioner av det slag som rådde i början av 1930-talet.
Men även om det förekommer perioder med längre nedgångar på marknaderna bör de knappt 88 åren som vi har avkastningsstatistik på vara tillräckligt uttömmande för att vi ska kunna dra slutsatsen att 10–11 procents medelavkastning per år är ett gott närmevärde även för den framtida utvecklingen.
Men 88 år som investeringshorisont kan knappast intressera den genomsnittlige fondplaceraren, och det är därför naturligt att man tittar på kortare perioder som mer realistiska placeringshorisonter. För privatpersoner är den maximalt intressanta inve-steringshorisonten 30–40 år – oftast den tid en yngre sparare har kvar fram till pensionen eller de som investerar för sina barn och barnbarn. Av det skälet är det bättre att studera utvecklingen för kortare invester-ingsperioder än för flera decennier.
En relevant fråga i sammanhanget är hur stor den genomsnittliga avkastningen och variationen för genomsnittsavkastningen är för de kortare perioderna. Hur långsiktig ska du som placerare vara för att vara någorlunda säker på att du får en god avkastning under perioden?
Dessa frågor ska vi försöka ge svar på nu. I vidstående diagram har vi delat in utvecklingen för den svenska aktiemarknaden i kortare delperioder. För att få en känsla för hur avkastningen har varit, och hur den varierat över de kortare horisonterna, har vi delat upp den 88-åriga historiken i delperioder om ett år, tre år, fem år och slutligen tio år. Diagrammet visar hur en investering som haft dessa investeringshorisonter har varierat över tiden i form av genomsnittlig årlig avkastning.
Som framgår av diagram 1 är svängningarna stora för en investerings-horisont på ett år, men de avtar successivt – med en dragning till den positiva sidan – när horisonten utvidgas allt mer. Antag att du som placerare hade en investeringshorisont på bara ett år. Beroende på när i tiden du gjorde din investering hade du fått mycket skiftande resultat. Det bästa inve-steringsåret hade du fått en avkastning på 130 procent, medan det sämsta året hade mer än hal-verat värdet.
Problemet för en investerare är att upptäcka i förväg vilken 12-månadersperiod som skulle ha levererat 130 procent i avkastning och vilken 12-månadersperiod som skulle ha gett minus 50 procent. Så här i efterhand vet vi att om pengarna hade placerats i september 1982 i ett år hade vi kunnat tillgodoräkna oss en avkastning på 130 procent, men hade vi gjort samma ettåriga investering i april 1931 skulle vi ha förlorat halva kapitalet ett år senare.
Studerar vi kurvan för en treårig investering blir bilden betydligt bättre, med lägre volatilitet och en jämnare utveckling. Under stora delar av den totala perioden hade en treårig investering givit en positiv årlig medelavkastning.
Med en investeringshorisont på fem år minskar svängningarna ännu mer, och med undantag för vissa tidpunkter har avkastningen varit positiv för alla delperi-oder. Om vi utökar investeringsperioden till tio år ser vi att svängningarna har minskat till den grad att de nästan är förutsägbara.
Detta resultat illustrerar vad som menas med minskad risk när investeringshorisonten successivt förlängs. Av det skälet passar aktiefonder som bäst för långsiktiga placeringar, och det är då de producerar en högre genomsnittlig avkastning än andra tillgångsklasser, såsom obligationer, fastigheter och banksparande. Dessutom skapas denna avkastning till låg risk över tiden.
Nu utökar vi vår studie till att omfatta fonder som investerar på de globala marknaderna, i syfte att undersöka huruvida fenomenet upprepas på andra marknader och om det kan antas gälla generellt för alla typer av aktiefonder.
Global diversifiering är en nödvändig komponent i en långsiktig investeringsportfölj, med både minskad risk och ökad förväntad avkastning för den totala portföljen som resultat. En global diversifi-ering innehåller många olika kategorier av aktiefonder, som tillsammans skapar de egenskaper som en sådan balanserad portfölj har. Det kan handla om allt ifrån geografisk spridning till olika branschfonder. Som en god representant för alla dessa kategorier i vår analys använder vi utvecklingen för MSCI världsindex inklusive utdelningar.
Indexkurvan på föregående sida illu-strerar utvecklingen för MSCI sedan december 1969 fram till oktober 2006. Trots att den historiska statistiken för detta index är kortare än för det svenska indexet är den knappt 37-åriga historiken tillräckligt lång för att den ska ge en bra bild av hur marknaden beter sig på lång sikt.
Kurvan visar att en krona investerad i globala aktiemarknader hade vuxit till totalt 31,90 kronor under perioden. Översatt till årlig genomsnittlig avkastning innebär detta en uppgång på 9,9 procent per år.
Vi kan på samma sätt som för den svenska marknaden observera svängningarna i årlig avkastning för olika investerings-perioder i ett diagram. Det visar hur medelavkastningen har varierat för investeringshorisonter på 1 år, 3 år, 5 år och 10 år.
I princip samma rörelsemönster som för den svenska aktiemarknaden kan noteras (diagram 2 på föregående sida). En inve-stering på ett år uppvisar kraftiga upp- och nedgångar från år till år, medan ett tioårigt investeringsperspektiv ger en jämn medelavkastning med låg volatilitet.
Det generella är att ju längre invester-ingshorisont du som placerare har, desto lägre är svängningarna i den årliga genomsnittsavkastningen. En lägre svängning gör att du kan prognostisera den framtida genomsnittsavkastningen med större säkerhet. Om vi tar den svenska respektive den globala marknaden som exempel och ökar den hypotetiska investeringshorisonten till 40–50 år kan vi med ganska stor säkerhet förvänta oss att den genomsnittliga års-avkastningen landar på 9,5–10,5 procent.
Det vi har redovisat här är bevis på att långsiktigt sparande i aktiefonder alltid lönar sig, oavsett vilken inriktning i form av marknader och branscher du väljer i din fondportfölj. Detta innebär inte att du som placerare inte behöver byta fonder från tid till annan, utan viktigast är att du har kontroll över din placeringshorisont och anpassar ditt sparande till den återstående investeringstiden. Om din horisont motiverar en hög andel aktiefonder kan du i princip blanda ihop vilka aktiefonder som helst i din portfölj och ändå vara säker på att få en god långsiktig avkastning.
Oavsett hur de olika aktiefonderna svänger i din portfölj kommer den totala avkastningen att jämna ut sig över längre perioder. Det viktigaste vid aktiefondsplaceringar är att alltid avgöra din inve-steringshorisont – och anpassa din portfölj därefter. Den återstående tiden tills du kan börja konsumera dina pengar avgör därför vilken blandning du ska ha i dina inve-steringar. Detta kan sträcka sig från 100 procent i aktiefonder, om investeringshorisonten är tillräckligt lång, till en betydligt lägre andel om du behöver pengarna tidigare.
Att tänka på vid fondsparande
På kort sikt styr psykologiska faktorer aktiemarknaderna, medan de underliggande fundamentala faktorerna på lång sikt alltid är avgörande.
Psykologiska faktorer är instabila och oförutsägbara, medan långsiktiga faktorer är stabila och förutsägbara.
Ju längre investeringshorisonten är, desto mindre blir den genomsnittliga volatiliteten i dina investeringar.
Låt din investeringshorisont avgöra blandningen av olika tillgångar i din portfölj. Ju längre investeringshorisonten är, desto fler aktiefonder kan du ha råd med.