Om du tillhör de fondinvesterare som haft sina pengar placerade i något av tillväxtländerna Brasilien, Ryssland, Indien eller Kina de senaste åren kan du skatta dig lycklig. Denna fyrklöver av länder, som ofta går under benämningen BRIC-länder, har haft en formidabel utveckling de senaste åren.
Å andra sidan har de som stått utanför dessa marknader under den här perioden, och inte kunnat vara med i uppgången, nu börjat ställa sig frågan om det fortfarande finns möjligheter till god avkastning på aktiemarknaderna i de här länderna eller om tåget redan har lämnat perrongen. Frågan är förstås befogad, och vi ska särskilt titta på förhållandena för Kina och Indien. Dessa två länder har utvecklats i en klass för sig de senaste två åren.
Men innan vi går in på diskussionerna vill jag påminna om en av grundreglerna för en framgångsrik investering som du hela tiden måste ha i åtanke: att tänka i portföljtermer med en blandning av olika tillgångsslag, marknader och branscher när du investerar.
Jag vet inte hur många gånger det har skrivits i den här tidningen, men det är värt att betona det ännu en gång, eftersom riskspridning är den enskilt viktigaste framgångsfaktorn inom långsiktigt sparande. Att placera dina sparmedel i endast ett par enskilda fonder skapar normalt alltför hög risk och kan i värsta fall allvarligt skada ditt sparande.
Om du har en portfölj som i riskperspektivet är balanserad, och i linje med dina preferenser, behöver du aldrig tänka på om det är läge att gå in i eller ur en viss marknad för att maximera din avkastning. En väldiversifierad portfölj som är konstruerad för att minska riskerna i dina investeringar hjälper dig att rida ut de stormar som då och då drabbar de finansiella marknaderna.
Med detta sagt ska vi nu titta på hur det förhåller sig för de snabbväxande ekonomierna för en som ska bygga en långsiktig fondportfölj med dessa länder som en del av den. Diagram 1 illustrerar utvecklingen för MSCI-indexen för respektive land, inklusive utdelningar, och i svenska kronor sedan två år tillbaka (per den 4 december 2007).
Den uppgång vi sett på BRIC-marknaderna, och speciellt på den kinesiska marknaden, påminner en hel del om uppgången för IT-aktierna kring millennieskiftet. Värdeökningen har varit anmärkningsvärt snabb under kort tid, och bara denna betraktelse gör att man kan tveka inför nya investeringar.
Den ackumulerade avkastningen för Brasilien är 91 procent under perioden. Man kan också notera att den totala uppgången under dessa två år är i princip relaterad till det senaste året. Första året låg kurserna i princip på samma nivå utan några större rörelser uppåt.
Ryssland är det land som gett lägst avkastning de två senaste åren, med en totaluppgång på ”bara” 60 procent. Till skillnad från Brasilien hade Ryssland sin uppgång under första halvåret, och landets aktie-index har i princip legat stilla sedan dess. Många resonerar om huruvida det är köpläge i Ryssland just för att landet inte hängt med i den allmänna uppgången jämfört med de övriga länderna. Under november var Ryssland ett av få länder som levererade positiv aktieavkastning.
Indien har varit den näst bästa marknaden under perioden, med en totalavkastning på 112 procent. Indien, liksom Ryssland, har inte drabbats nämnvärt av den senaste kreditturbulensen, vilket inneburit att en del fondplacerare har flyttat pengar från andra marknader, främst Kina, till den indiska aktiemarknaden.
Det land som gått upp hejdlöst mest under perioden, och som därför spelar i en helt annan liga, är Kina, med en totaluppgång på 205 procent trots den senaste tidens kraftiga nedgång. Kina visar samtidigt den högsta ekonomiska tillväxten av de fyra länderna.
Men uppgången i Kina är också mycket efterfrågedriven, inte minst från den egna befolkningen som har en hög sparkvot och en stor andel kortsiktiga spekulerare bland placerarna. I praktiken betyder detta att det finns mer pengar än placeringsobjekt, och de pengar som finns jagar ett begränsat investeringsuniversum. Detta driver i sin tur priserna allt högre uppåt.
Trots att många experter har varnat för att en bubbla håller på att byggas upp på den kinesiska aktiebörsen har denna fortsatt sin resa uppåt. Men att experter varnar för en bubbla behöver inte betyda att marknaden inte kan gå upp ytterligare. Det kanske till och med är så att det inte finns någon bubbla här!
Låt oss titta på värderingen för de fyra länderna för att belysa detta. Diagram 2 visar den historiska utvecklingen för p/e-talen (baserade på befintliga vinster) för de fyra BRIC-länderna sedan november 1995.
Som du kan se handlas de fyra marknaderna till historiskt höga nivåer, förutsatt att tolv år kan anses vara en tillräckligt lång tid. Detta borde räcka gott och väl för att man ska dra öronen åt sig och bli försiktigare med de risker man tar framöver.
Det lägsta p/e-tal som noterats under den här perioden är för Ryssland efter kraschen 1998, då landet ställde in sina betalningar. Den ryska börsen handlades då till ett p/e-tal på lite över 1. Vilket köptillfälle! I dag handlas Rysslandsaktierna till ett p/e-tal på i medeltal över 22, vilket är i närheten av periodens högsta notering.
Trenden från relativt låga nivåer till dagens höga nivåer är densamma för samtliga dessa marknader. För närvarande är Brasilien lägst värderad, med ett p/e-tal på 17, medan Kina, med ett p/e-tal på 27, värderas högst. Som mest har p/e-talet för Kina varit uppe i 32 innan den senaste nedgången pressade ned det till dagens nivå. Det finns även vissa uppskattningar som ger p/e-tal på uppåt 60 för Kina, beroende på vem som räknar ut det och vilken börslista man tittar på. Näst högsta värderingen, enligt diagrammet, har den indiska marknaden, med ett p/e-tal på 25. Lägsta noteringen för Indien är på under 10, år 2001, efter den globala IT-kraschen.
Som jämförelse kan du i nedanstående tabell titta på p/e-talen för några andra länder på de olika internationella marknaderna.
Bara Japan i denna tabell har en lika hög värdering som BRIC-marknaderna, med ett p/e-tal på närmare 26. Det är mer än Indien och nästan som Kina.
Även om jag kan tycka att Kina har börjat närma sig en värdering som inte är hållbar i längden har jag ändå inte speciellt svårt för att välja Kina före Japan i det här fallet. Kina som nation kommer med stor sannolikhet att ha en hög tillväxt under många år framåt jämfört med Japan, vars tillväxt är en bråkdel av vad Kina kan prestera.
För övrigt kan man notera att företagens aktier har blivit billiga i många länder efter den senaste tidens nedgång på världens börser. Aktiemarknaderna i Sverige och Norge handlas till p/e-tal på 11, enligt tabellen. Även övriga europeiska länder handlas till relativt låga nivåer.
Om vi nu fokuserar på Kina och till viss del även Indien, vars index gått upp med raketfart de senaste åren, vill vi förstås veta hur vi ska hantera våra befintliga och kommande investeringar i dessa två länder. Men låt oss först se hur den senaste tidens turbulenta marknadsläge har påverkat de olika marknaderna.
Det som är intressant under de senaste månadernas finansiella turbulens är att börserna i de större tillväxtekonomierna inte har tagit så stort intryck av den kreditoro som påverkat de industrialiserade ekonomierna. Förvisso har Kina backat betydligt mer än de övriga, men fallet är ändå ganska litet i förhållande till den tidigare uppgången i år.
Det normala mönstret brukar vara att när oro sprids på de etablerade ländernas finansmarknader drabbas tillväxtmarknaderna ännu mer, med våldsammare överreaktioner. Men så har det inte varit under de senaste åren. Tvärtom har de större tillväxtländerna visat tecken på en stabilitet som inte synts tidigare.
Det finns en del som påstår att världen för närvarande upplever en superkonjunktur som vi inte sett tidigare och att den är orsakad av de nya tillväxtekonomierna. Även om en superkonjunktur skulle kunna föreligga är det svårt att inte vara skeptisk. Det kan mycket väl vara så att en sådan konjunktur finns, men jag tycker inte att man ska bygga sitt långsiktiga sparande på modeord och nya ekonomiska teorier.
Parallellen till detta är förhoppningsbolag som värderades till skyhöga nivåer kring millennieskiftet, med resonemanget att världen var på väg att uppleva en ny ekonomisk era som saknade motstycke i historien och att det inte längre gick att värdera de nya bolagen med ”traditionella mått”. Så här i efterhand vet alla vad som hände med de bolagen.
På samma sätt kan det finnas misstankar kring den påstådda superkonjunkturen. Samtidigt har effekterna av den pågående globaliseringen gjort att de tidigare tillväxtländerna börjat påverka den reala världsbilden på ett sätt som inte varit möjligt tidigare, med ökad produktivitet och lägre inflationstryck som följd – åtminstone fram till nu. Dessa tillväxtekonomier kommer med stor sannolikhet att leda den stora ekonomiska transformeringen globalt och kommer att vara världens tillväxtmotorer flera år framåt.
Håller det då på att byggas upp en bubbla på tillväxtmarknaderna, med Kina i spetsen? Jag vet inte. Vissa tecken tyder på det – kortsiktigt. Men en sak är säker: Kina har fortsatt att växa med en årlig takt på kring 10 procent i flera år nu. Även Indien kan stoltsera med tillväxttal på 7–8 procent per år. Sätt detta i relation till medeltillväxten för de industrialiserade länderna på som bäst 3–4 procent per år.
För att det ska vara fortsatt attraktivt att placera i Kina och Indien måste man förutsätta att den höga tillväxten är intakt även i framtiden. Som det ser ut i dag talar ingenting emot detta, och de flesta bedömare är överens om att den höga ekonomiska aktiviteten består under flera år för dessa ”tillväxtländer”.
Hur ska man då göra som investerare? Det finns ingen kristallkula att spå framtiden i, men de gamla sanningarna om långsiktigt sparande råder fortfarande. Om du redan haft en del av dina sparmedel i dessa två marknader och åtnjutit den värdetillväxt de bjudit på är det bara att gratulera. Dessutom, om du gör dina placeringar på lång sikt och tror att Kina och Indien har förutsättningar för att växa starkt framöver, är det inget tvivel om att deras aktiemarknader fortsätter sina uppåtgående banor på lång sikt.
Det kommer förstås alltid mer eller mindre utdragna perioder då även dessa marknader får skrämselhicka. Som långsiktig placerare kan du då förstås utnyttja sådana svackor för att öka dina investeringar.
Å andra sidan: Om du börjar uppleva oro, och tycker att risken har ökat i din portfölj, är det kanske dags för dig att minska riskexponerngen mot dessa tillväxtmarknader. I slutändan är det emellertid du och din individuella riskprofil som avgör om du ska köpa, behålla eller sälja.