Direkt till innehållet ?

Köp rätt investmentbolag
om du inte väljer fonder

En vanlig fråga är om man ska välja en svensk aktiefond eller aktier i något av de tre största investmentbolagen. Båda alternativen har sina för- och nackdelar. Historiken visar dock tydligt att allra bäst blir aktieaffären om man lyckas pricka rätt investmentbolag. Under det senaste dryga decenniet har detta varit Industrivärden.

Bli medlem i Aktiespararna

  • Förmåner värda 7639 kronor
  • Medlemskap endast 495 kronor
Läs mer

För drygt tio år sedan försökte investmentbolagsdirektörerna sälja in sina bolags aktier som ett bra alternativ till aktiefonder. De marknadsförde sina aktier hårt, och förhoppningen var att bringa ned den höga och förhatliga substansrabatten genom att öka intresset för aktien. Det har gått så där ...

Investmentbolagsrabatten är kvar, och nuförtiden tycks det som om investmentbolagsdirektörerna, med Industrivärdens Anders Nyrén, Investors Börje Ekholm och Mia Brunell Livfors på Kinnevik, inte annat än i ord är beredda att bekämpa substansrabatten, även om man i de senaste boksluten kunnat förnimma att åtminstone Investor verkar vara redo att agera för att nedbringa rabatten. Frågeställningen aktiefonder eller investmentbolag lever dock kvar.

Glädjande är att bägge alternativen har förändrats till det bättre på senare år. Att köpa aktier i investmentbolag har blivit billigare, i och med att skillnaden mellan köp- och säljkurser har minskat dramatiskt. I dag är skillnaden mindre än 0,1 procent, jämfört med 0,5 procent för fem år sedan. För den som handlar ganska frekvent blir det mycket pengar i slutändan.

Även aktiefonder har blivit en billigare sparform genom att fondbolagens avgifter har sjunkit. På 1980- och 1990-talen var den årliga avgiften inte sällan 1,5 procent. I dag ligger medelavgiften för en svensk aktiefond på 1,1 procent, enligt fondutvärderingsföretaget Morningstars statistik, och man kan hitta rena indexfonder som övergivit ambitionen att slå index och som kostar bara 0,3 procent i årlig avgift.

Ser man bara till avgifterna är därmed en ren indexfond inte dyrare än aktier i något av de stora investmentbolagen, som i dag har en organisation som kostar 0,2–0,3 procent av förvaltat kapital. Väljer man en dyrare fond framstår, däremot, investmentbolagen som ett bättre alternativ.

Sett enbart till avkastningen har investmentbolagen genom åren slagit fondbolagens Sverigefonder. Det är däremot inte så att alla investmentbolag alltid ger en högre avkastning än en genomsnittlig Sverigefond. Sedan 1999 har, till exempel, Industrivärden utklassat den genomsnittlige Sverigeförvaltaren med en avkastning på 410 procent, jämfört med Sverigefonden som gått upp med 164 procent. Kinnevik gav 229 procent under perioden och har också gått bättre än en Sverigefond, medan Investor, med en ökning på 138 procent, inte har slagit Sverigefonden under denna period.

Nu är avkastningen dock inte allt i fond- och aktiesparande. En ofta försummad parameter i sammanhanget är vilken risk man har tagit vid sin investering. Det finns gott om fondsparare som slår sig för bröstet över att ha valt Rysslandfonder, som i och för sig har gått bra de tio senaste åren men som nog var riktigt svettiga att äga när fondvärdet föll med 80 procent under finanskrisen.

Rysslandfonder är, till exempel, mer än dubbelt så riskfyllda som en placering i en svensk aktiefond, varför en akademiker mycket väl med fog kan hävda att Sverigefonden har varit en bättre riskjusterad placering än en Rysslandfond – även om Rysslandinvesteraren i kronor och rubel har blivit rikare.

Investmentbolagsaktier är mer riskfyllda än en placering i en svensk aktiefond, eftersom värdet varierar mer över tiden. För perioden 1999–2008 var svängningarna i investmentbolagens aktier runt 20 procent större än för en genomsnittlig Sverigefond. Detta beror på att investmentbolagen inte har riktigt lika väldiversifierade portföljer som en Sverigefond. Industrivärden, Investor och Kinnevik har runt 10 innehav av betydelse, medan fondförvaltarna sitter på 50 aktier i en typisk Sverigefond. Vidare jobbar investmentbolagen med en belåning på 10–20 procent, vilket också ökar risken.

Det är dock inga betydande skillnader i risk mellan en aktiefond och ett investmentbolag, varför jag skulle vilja säga att den historiska avkastningen väger över till investment-bolagets fördel.

Däremot är det mycket viktigt att man väljer rätt investmentbolag. När det gäller investeringar i breda Sverigefonder är skillnaden mellan den bästa och sämsta aktiefonden sällan mer än 10 procentenheter under ett år, och den tenderar dessutom att bli mindre för vart år som går i takt med att förvaltningen har professionaliserats (institutionaliserats skulle en del säga) genom inrättandet av övervakningskommittéer, som ser till att den enskilda fondförvaltaren inte avviker för mycket från sitt jämförelseindex.

När det gäller investmentbolagen är skillnaden, däremot, ofta betydande. Under 2008 föll, till exempel, Industrivärdens aktie med 45 procent, medan Investoraktien föll med bara 18 procent. Året därpå, 2009, ökade en investering i Industrivärden med 76 procent, medan Investor inräknat utdelning gav bara 18 procent.

Det verkar som om ett investmentbolags framgångar och bakslag går i vågor. Under perioden 1988–1998 gick Investoraktien upp med 700 procent, medan Ratos steg med 200 procent. Under nästa tioårsperiod utklassade Ratos, med sin riskkapitalstrategi, Investor, vars senaste decennium inte är rolig läsning för aktieägarna.

Bland de traditionella investmentbolagen har, framför allt, Industrivärden skördat guld på senare år, vilket beror på att bolaget var högt belånat under finanskrisen. Detta betalade sig under den kraftiga återhämtningen på börsen från våren 2009. Uppgången har dessutom lett till att substansrabatten i Industrivärden har minskat, till skillnad från i Investor där rabatten ligger kvar på över 30 procent.

Ska man välja ett investmentbolag för de kommande åren kan det dock åter vara dags för Investor, med tanke på den svaga historiken på senare år. Jag har svårt att se att substansrabatten, som redan är på en historiskt hög nivå, ska kunna öka ytterligare. Däremot kan man tro på minskad substansrabatt. Försäljningen av Gambro BCT för 17 miljarder kronor var en åtgärd som borde höja förtroendet för VD Börje Ekholm och kompani.

Det som återstår för att Investor ska få ned substansrabatten är att bolaget gör något åt innehavet i Astra Zeneca samt lär sig marknadsföra sina onoterade innehav. I Affärsvärldens lista över Sveriges intressantaste högtekniska företag finns flera bolag som delägs av Investor. Detta har Investor försummat att informera om.

När det gäller Astra Zeneca kan man fråga sig vad Investor håller på med. Wallenbergarna tycks de tio senaste åren anse att Astra Zenecas aktie hela tiden varit korrekt värderad, oavsett om den stått i 200 eller 540 kronor. Trots att Investors makt över bolaget numera är marginell har Investor inte gjort några förändringar i sitt innehav. Hade Investor verkligen sett till investmentbolagets bästa borde det åtminstone någon gång ha sett köp- eller säljläge.

 

 
 
ANNONSER