Strategin förvaltade terminer är en strategi inom hedgefondsvärlden som huvudsakligen investerar i terminskontrakt på finansiella instrument runtom på Jorden, såsom aktier, råvaror, räntebärande värdepapper och valutor.
Handel med terminer introducerades redan i början av 1970-talet i USA, och sedan dess har handelsvolymerna successivt ökat till dagens enorma storlek. I dag finns terminer i nästan samtliga underliggande tillgångsslag på den globala arenan.
De individer och företag som initialt ville delta i handeln med terminer saknade ofta tid och kunskap för att framgångsrikt kunna placera pengar på terminsmarknaderna. Detta gjorde att de började anlita professionella handlare för att investera för deras räkning, och på så sätt växte en ny kategori av hedgefondsförvaltare fram.
Den nya fondstrategin fick så småningom namnet ”Managed Futures”, vars översättning på svenska blir förvaltade terminer. (Vi väljer dock att i denna text förkorta strategin med MF.)
De förvaltare som använder sig av MF brukar främst i USA gå under benämningen Commodity Trading Advisors (CTA), det vill säga rådgivare inom råvaruhandel, trots att de handlar med många andra typer av terminer än bara råvaror. I sina affärer började förvaltarna tillämpa nya handelskoncept och kombinerade dem med robusta system för riskkontroll. På så sätt skapades en ny epok för handel med terminer.
Majoriteten av fonderna fattar sina affärsbeslut baserade på egenutvecklade kvantitativa metoder, som bygger på matematiska algoritmer och modeller, samt på teknisk analys. Denna handelsplattform kallas för systematisk handel och sker utan inblandning av den mänskliga faktorn och görs därmed ofta automatiskt.
De flesta av dessa modeller bygger på att de följer trenderna på marknaderna och investerar där momentum är som starkast. Detta betyder att de köper när marknaden trendar uppåt och säljer när den vänder ned.
Motsatsen till den systematiska förvaltningsmodellen är diskretionär förvaltning. I detta fattas köp- och säljbesluten huvudsakligen på fundamentala grunder och på förvaltarens personliga erfarenheter och bedömningar.
Medan de systematiska affärsmodellerna inte har några begränsningar och placerar på många marknader runtom i världen är de diskretionära mer specialiserade och koncentrerar sig på de marknader eller segment där förvaltaren har sin styrka och erfarenhet. Det kan exempelvis handla om vissa branscher eller olika delar av råvarumarknaden.
Terminer tillhör den skara av finansiella instrument med vars hjälp man kan skapa stor hävstång. För att en kund ska kunna handla med terminer kräver mäklarföretagen ofta en säkerhetsmarginal som är ganska låg i förhållande till storleken på affären. En förvaltare kan därför utnyttja detta för att höja eller sänka risken i sin fond.
För professionella förvaltare kan mäklarhusen erbjuda en så låg säkerhetsmarginal att förvaltarna kan ta positioner på upp till 50 gånger det egna kapitalet. I realiteten kommer de dock aldrig i närheten av dessa tal.
Ibland uppfattas den här typen av hedgefonder som högriskplaceringar. Men i dess grundutförande utan någon större hävstång har de lägre risk än aktiemarknaden. En av orsakerna är att de handlar aktivt med terminer med olika underliggande tillgångsslag globalt, vilket gör att avkastningsmönstret inte följer det mönster som de traditionella aktie- och räntemarknaderna uppvisar.
En av fördelarna med att ha MF-fonder i den totala portföljen är att den skapar en god diversifi-ering och minskar risken i portföljen. Studier visar att denna typ av hedgefonder har negativ eller låg korrelation med aktie- och räntemarknaderna och i vissa fall även med andra hedgefondsstrategier.
Speciellt i nedåtgående marknader, som vi haft på senare tid, brukar MF-fonder leverera goda avkastningar. Denna egenskap gör att diversifieringseffekten i en portfölj ökar betydligt, med lägre risk för hela portföljen.
Med ett enkelt exempel kan vi visa om en sådan riskreducerande effekt föreligger. Diagrammet på sidan 60 visar utvecklingen för två olika index, nämligen CF/Tremont Managed Futures index och MSCI AC Världsindex inklusive utdelningar. Båda indexen är uttryckta i USA-dollar.
CF/Tremont består av ett samarbete mellan Crédit Suisse och Tremont Capital Management och är en av de stora indexleverantörerna inom hedgefondssegmentet. Indexet i diagrammet visar hur en genomsnittlig hedgefond med inriktning på förvaltade terminer har utvecklats sedan januari 1994 till och med december 2007. Det andra indexet illustrerar utvecklingen för MSCI:s globala aktieindex, som innefattar samtliga länder, under samma period.
Som framgår av diagrammet har det globala indexet slagit MF-hedgefonderna avkastningsmässigt under perioden. Den genomsnittliga årsavkastningen för globala aktier är 9,4 procent, mot 6,5 procent för MF-fonder.
Det vi dock är intresserade av i sammanhanget är den diversifieringseffekt som en sådan hedge-fond skapar i en portfölj. Dessa två index har nämligen en negativ korrelation med varandra på cirka 3 procent.
Risken för MSCI:s aktieindex uttryckt i volatilitet är 13,4 procent per år och för MF-indexet 11,9 procent, vilket avslöjar att aktier har högre risk än MF-fonder som grupp. Talet för den riskjusterade avkastningen (avkastningen i förhållande till risken) för dessa två index är 0,70 respektive 0,54.
Aktieindexet har med andra ord även en bättre riskjusterad avkastning än hedgefonderna. Ska man med andra ord bestämma sig för att välja bara ett av tillgångsslagen får man satsa på aktier.
Men antag nu att vi vill skapa en fiktiv portfölj bestående av dessa två index med 50 procents vikt i respektive index. Den genomsnittliga avkastningen för den nyskapade portföljen blir således ett medelvärde av de båda indexens genomsnittliga årsavkastningar och hamnar på 7,9 procent per år.
Den stora nyheten är att risken eller volatiliteten för den sammansatta portföljen sjunker dramatiskt tack vare den negativa korrelationen mellan dessa två index. Volatiliteten sjunker nu till 8,8 procent, vilket är väsentligt lägre än riskerna för de enskilda indexen på 13,4 respektive 11,9 procent. Den riskjusterade avkastningen ökar nu till 0,90.
Detta visar den riskreducerande effekt som MF-fonderna kan ha i en diversifierad portfölj. Det finns några huvudsakliga skäl som gör att MF-fonder är så populära investeringsformer:
- God likviditet i de terminer som förvaltarna handlar gör att det alltid existerar en pålitlig prisbildning.
- De globala terminsmarknaderna är mångfacetterade och innefattar de flesta tillgångsslag.
- Man kan tjäna pengar på såväl stigande som sjunkande marknader.
- De ger stor hävstång om man vill höja risken.
- Korrelationen mellan MF-fonderna och de övriga tillgångsslagen är låg.
MF-fonder som förvaltningsstrategi inom hedgefonder har utvecklats betydligt de senaste åren. Även i Sverige har det tillkommit ett antal förvaltare som specialiserat sig på den här strategin.
Systematiska fonder, med fonden AMDT Hedge – vars representanter Aktiespararen gjorde en intervju med för drygt ett år sedan, tillhör denna grupp av fonder i Sverige. AMDT Hedge handlar dock enbart med OMX-terminer.
Ytterligare två fondbolag i Sverige, vars fonder är betydligt större än AMDT och agerar på de internationella marknaderna, är Lynx Asset Management, med fonden Lynx, och den österrikiska förvaltaren Superfund. Superfund finns representerad i Sverige sedan ett par år tillbaka med tre fonder som har olika risknivåer.