Tillhör du den grupp av investerare som hade USA- och/eller Japanfonder under 2006? I så fall är sannolikheten stor för att du är besviken på den avkastning du fick i dessa fonder – och det med rätta. Medan dessa marknader steg i respektive lokal valuta, och gav en hyfsad positiv avkastning till amerikanska och japanska inve-sterare, minskade värdet för dina fonder. Och detta skedde trots att dina fonder hade investerat i samma marknader och under samma period som amerikaner och japaner hade gjort. Visst är det frustrerande att ha satsat på ”rätt häst” och ändå inte kunna tillgodogöra sig den avkastning som de genererat?
Som du kanske redan förstått är förklaringen till de olika avkastningarna beroende av en enda faktor: rörelserna i de utländska valutorna, i det här fallet dollar och yen. Skälet till den negativa avkastning som dessa fonder gav sina svenska placerare var förstås en ganska kraftig försvagning av den amerikanska dollarn och den japanska yenen mot den svenska kronan under 2006. USA-dollarn tappade under året cirka 14 procent av sitt värde mot kronan, och för den japans-ka yenen landade försvagningen mot kronan på nästan 15 procent. Utifrån dessa siffror kan man samtidigt dra slutsatsen att förhållandet mellan dollar och yen var i princip oförändrat under 2006.
För att illustrera vilken effekt valutan har i dina utlandsplaceringar, och hur den kan påverka värdet i de utländska fonderna, tittar vi på två diagram som illustrerar utvecklingen för MSCI USA och MSCI Japan, två välkända index, i lokal valuta och i svenska kronor under 2006.
I det första diagrammet, som visar utvecklingen för amerikanska aktier, kan vi se att MSCI USA gick upp med 13 procent i lokal valuta under året, medan indexet tappade runt 3 procent i svenska kronor under samma period. I det and-ra diagrammet, som visar utvecklingen för japanska aktier (MSCI Japan), var uppgången 6 procent i yen, men räknat i svenska kronor var avkastningen negativ och motsvarade en nedgång på 10 procent under 2006.
Det var många bland placerarna som, antingen med utgångspunkt från egen analys eller genom råd från externa källor, hade placerat i japanska fonder i hopp om god avkastning och som därefter kände sig besvikna över nedgången i sina fonder förra året.
Även om kronan förstärktes förra året behöver det förstås inte betyda att exponering mot utländska valutor medför enbart elände och dålig avkastning i dina utländska placeringar. Den kan tvärtom ha en positiv effekt, om kronan försvagas mot andra valutor. Även om du skulle få en dålig avkastning på den underliggande marknaden kan en försvagning av kronan göra att du ändå får en bra totalavkastning.
Låt oss nu gå tillbaka ytterligare ett år i historien och ta en titt på samma två marknader och värdeförändringarna under 2005 i lokal valuta och i svenska kronor. Dessa två diagram illustrerar avkastningen för våra MSCI-index under 2005.
I dessa fall råder det förstås motsatta förhållanden om man jämfört de två första dia-grammen. Här var svenska placerare som investerade i USA och Japan extra glada för det positiva bidrag som en försvagning av kronan innebar. Skillnaden är särskilt stor för dem som hade satsat sina pengar i USA-fonder. Medan de amerikanska aktierna i lokal valuta gav ynka 4 procent i avkastning kunde svensken stoltsera med en uppgång på 24 procent i sina USA-fonder. Detta var förstås en följd av en kraftig försvagning av kronan mot dollarn under året.
De som hade satsat sina pengar i Japanfonder fick god avkastning både i lokal valuta och i svenska kronor. Japanska aktier gick upp med 43 procent, räknat i yen under 2005, och ännu bättre – med 49 procent – mätt i kronor.
Det verkar som om den utländska valutan har stora svängningar från år till år, och frågan som dyker upp är hur man ska hantera dessa tvära kast upp och ned när man investerar i utländska fonder. Ska man överhuvudtaget behöva hantera valutan och valutaeffekten i utlandsfonder?
Svaret beror förstås på vilken typ av inve-sterare du är och om du är långsiktig eller kortsiktig i dina placeringar. Är du den som investerar på riktigt lång sikt, det vill säga mer än 10–15 år? Eller är du aktiv och både kan och vill ta ut marknadens svängningar?
Många experter och investerare betraktar trots allt valutan som ett tillgångsslag, och valutamarknaden är faktiskt världens i särklass största marknad.
Låt oss gå tillbaka i historien och bortom de två senaste åren för att se hur några av de viktigaste globala valutorna har betett sig gentemot den svenska kronan. För att illustrera detta har vi tittat på utvecklingen för fyra av världens största valutor, amerikanska dollar, euro, japans-ka yen samt brittiska pund, mot kronan. Diagram 5 på sidan 51 visar utvecklingen för dessa valutor så långt tillbaka som vi har tillgänglig statistik.
De två valutor det finns längst historik för är dollar och pund, som går tillbaka till början av 1970-talet. För euro och yen startar historiken 1993.
Till att börja med kan man konstatera att den utländska valuta som ter sig mest stabil mot kronan är euron, med ganska små rörelser under hela perioden. Många stora institutionella placerare använder euro i stället för kronor för att skydda sig mot övriga stora valutor. Skälet är att handelsvolymen i euro och derivatinstrument med euro som underliggande valuta är betydligt större än den är för kronan.
De tre övriga valutorna har rört sig olika mot svenska kronor från tid till annan, och rörelserna har varierat i styrka. Den största rörelsen under relativt kort tid har kronan haft mot dollarn. Från början av 1980-talet och fram till mitten av årtiondet stärktes den amerikanska dollarn mot kronan med nästan 2,5 gånger det initiala värdet. Dollarn gick från cirka 4 kronor till området kring 10 kronor men återvände så småningom till nivåer kring 5 kronor under resten av 1980-talet och början av 1990-talet.
En annan sak som går att notera i diagrammet är att man inte kan se någon generell trend i utvecklingen för de olika valutorna mot kronan. Det är snarare en rörelse i sidled, om man betraktar utvecklingen i ett längre perspektiv.
Vad kan man då dra för slutsats av detta?
För den som har ett långsiktigt sparande och har en del av sina investeringar i utländska fonder är det ointressant hur den främmande valutan rör sig på kort sikt. Om kronan försvagas ett visst år eller några år i rad kan man förvänta sig att den förstärks de kommande åren i stället. På samma sätt, vid en förstärkning av kronan under en period, bör kommande perioders rörelser vara en försvagning för vår valuta.
Att rörelserna i de olika valutorna sins-emellan verkar sakna någon underliggande trend går tvärtemot andra typer av tillgångsslag, såsom aktier, räntor och fas-tigheter. De övriga tillgångarna har på lång sikt en positivt uppåtgående trend, vilket motiverar just långsiktigt sparande.
Detta verkar dock inte vara fallet med valutor. Du kan exempelvis inte köpa USA-dollarn och behålla den i 30 år för att tillgodogöra dig en hyfsad långsiktig avkastning. Man ska dock inte blanda ihop detta med investeringar i amerikanska korträntor, som oftast går under benämningen kontanter i institutionella sammanhang. De som köper och säljer valutor använder dem som ett aktivt instrument och utnyttjar deras kortsiktiga svängningar för att tjäna pengar.
Att valutamarknaden kan påverka även andra tillgångar såg vi ett smakprov på när det skapades turbulens på de olika aktiemarknaderna i slutet av februari och början av mars i år. En förklaring till de kraftiga rörelserna uppgavs vara en plötslig förstärkning av den japanska yenen som störde en process som går under benämningen ”carry trade” och som länge pågått mellan japanska yen och andra valutor.