När Johan Flodström tog över som ordförande för Aktiespararna innebar det att han accepterade uppdraget att leda organisationen i en ekonomiskt mycket ansträngd situation, med krav på både stora förändringar när det gäller förbundskansliets struktur och att leva upp till de högt ställda förväntningar som en krävande medlemsskara har. Läs vad den nye ordföranden ser som sina främsta uppgifter, vad han tycker om att bli en offentlig person, om förbundets ekonomi och mycket mer …
Det har nu gått ett par månader sedan du tog över ordförandeklubban. Vad har skett sedan dess?
– Jag har lagt en hel del tid på att förbereda kongressen och alla praktiska frågor. Sedan har vi börjat förbereda själva styrelsearbetet. Många åtgärder, små som stora, krävs för att en styrelse med så pass många relativt nya medlemmar, med skilda erfarenheter och kompetenser, ska kunna fungera som en effektiv enhet som drar åt samma håll. Arbetsglädje, harmoni och ökad delaktighet i styrelsearbetet är viktiga ingredienser.
Du har under en rad år varit förbundets vice ordförande men är ändå förhållandevis okänd utanför den inre kretsen. Nu hamnar du i strålkastarljuset i egenskap av ordförande. Hur känns det?
– Jag är ingen publik person till min natur. Omständigheterna gjorde att jag fick den här rollen, och nu går jag in för uppgiften helhjärtat och med stor entusiasm.
Hur länge planerar du att stanna som ordförande?
– Det avgörs inte av mig. När man får ett förtroendeuppdrag måste man kunna tänka och agera långsiktigt.
Under de två senaste åren har en stor del av styrelsen bytts ut. Vad ser du som de främsta uppgifterna för styrelsen under den närmaste tvåårsperioden?
– För det första: Att få en ekonomi i balans. Den djupa konjunkturnedgången har gjort förbundets ekonomiska situation allt mer akut. Tillämpandet av IFRS’ redovisningsprinciper innebär att orealiserade värdeförändringar i vår stora aktieportfölj får ett enormt genomslag i vår resultaträkning. När börsen gick upp kraftigt doldes rörelseunderskottet i verksamheten på ett sätt som gjorde att vi nog lite till mans kände oss rikare än vad vi i själva verket var. Styrelsen borde, sett i dagens backspegel, ha dragit i bromsen tidigare.
Hur ska det gå till, rent praktiskt?
– Jag är övertygad om att vi kan jobba effektivare med en annan organisation. Vi har en kostnadskostym som är ett par nummer för stor. Färre människor måste göra mer, producera medlemsnytta till en lägre kostnad. Sedan kanske vi tvingas välja bort eller begränsa något av det vi sysslar med i dag för att få räkenskaperna att gå ihop.
Betyder det personalnedskärningar på förbundskansliet?
– Ja, av allt att döma. Men några detaljer är inte klara, den speciella framtidsgrupp inom styrelsen som arbetar med strategiska frågor kommer att avrapportera och förankra sina tankar och förslag löpande. Det är dock bråttom, och jag hoppas att de flesta pusselbitarna har hamnat på plats någon gång under hösten.
Är Aktiespararna en organisation i kris?
– Nej, definitivt inte! Men om vi inte snart får ordning på ekonomin hamnar vi i ett svårt läge.
Är du oroad över medlemsutvecklingen?
– Ett stort antal medlemmar är viktigt. Det ger oss bättre ekonomi, styrka och legitimitet i vår argumentation. Och vi har trots allt runt 75 000 medlemmar. Jämför med hur det ser ut i de politiska partierna, till exempel. Aktiespararna är vid alla jämförelser en bred och stark folkrörelse att räkna med också i fortsättningen, det är jag övertygad om.
Efter ekonomin, vad står sedan på åtgärdslistan?
– Vi måste åter framstå som en respekterad röst i aktiemarknadsfrågor och vara den självskrivna oberoende rösten som för minoritetsägarnas talan mot institutioner och andra storägare på marknaden. Bolagsbevakning och opinionsbildning är fortsatt prioriterade områden, ingen tvekan om den saken.
Hur ser du på styrelsens roll och uppgift i den situation som förbundet befinner sig i just nu?
– Styrelsen kommer att lägga tuffare ekonomiska ramar, med tydligare inriktning för den verkställande ledningen att hålla sig till. Samtidigt som styrelsen måste passa sig för att bli alltför operativ i sitt agerande är det viktigt att påpeka att en intresseorganisation inte kan drivas på samma sätt, och i enlighet med de principer, som gäller för ett vanligt vinstdrivande företag. Vi måste bland annat förhålla oss till vår organisationsstruktur, med omkring 150 lokalavdelningar och 1 000 starkt engagerade ledningsgruppspersoner landet runt. Den enorma kraft som ryms i denna bas måste vi utnyttja, det är ryggraden i Sveriges Aktiesparares Riksförbunds hela organisation.
