Hans Tson Söderström har valts till ny ordförande i Aktiespararna. Vad har han för syn på den utmaning han antagit? Vad anser han om medlemsutvecklingen, den kraftiga mansdominansen i förbundet, riskkapitalisten Christer Gardell, arbetsfördelningen mellan förbundets ordförande och VD?
Det är några av de frågor som får sina svar i denna intervju.
Hur kommer det att märkas att Aktiespararna nu har fått en ny ordförande efter ett decennium med Sten Trolle vid rodret?
Jag har stor respekt för vad den tidigare ledningen uträttat och behöver naturligtvis en del tid för att ordentligt sätta mig in i verksamheten. Men rent konkret kommer jag kanske att vara en mer publik person än vad Sten har varit, även om jag i grunden delar hans syn på att det är VD som ska ha den mest framträdande rollen i kommunikationen med exempelvis massmedierna. Jag har ju varit en gans-ka aktiv samhällsdebattör i mina tidigare yrkesroller. VD Elisabeth Tandan och jag får komma överens om hur vi ska fördela vårt arbete när det gäller bland annat profileringen av förbundets ståndpunkter i olika frågor. Men det ser jag inte som något problem.
Hur ser du i generella termer på arbetsfördelningen mellan styrelseordförande och VD i organisationen?
Rågången mellan styrelsen och den operativa ledningen måste bli klarare än vad den verkar vara i dag. Styrelsen får inte hänga över axeln på VD i de operativa frågorna, men den måste vara mycket tydlig när det gäller mål, strategi och utvärder-ing. De dagliga besluten måste fattas av den operativa ledningen, och där ska inte styrelsen lägga sig i.
Vilken är förbundets största utmaning under det närmaste året?
Jag anser som sagt att strukturen, både organisatoriskt och beslutsmässigt, behöver ses över, och där är VD redan i gång. Dessutom tror jag att vi måste begränsa och koncentrera våra insatser, helt enkelt lägga ned mer krut på det vi verkligen bestämmer oss för att genomföra. Nu är ambitionerna så omfattande att det lätt blir en splittring av de trots allt begränsade resurser vi har till vårt förfogande. Färre mål och tydligare fokus på dessa – det måste vara lätt för alla att förstå vad vi gör och vad vi vill.
Var befinner sig Aktiespararna om, låt oss säga, fem år?
Jag känner mig ganska säker på vad vi behöver göra i det korta perspektivet. Men fem år är en oändligt lång tid i en ständigt föränderlig värld. Nya förutsättningar och omständigheter dyker upp, vilket gör det omöjligt att presentera en seriös prognos om hur förbundet ser ut och vilka våra främsta uppgifter är då. Det är därför mycket viktigt att styrelsen har en ständig dialog med medlemmarna och att förbundet har en stark ledning med förmågan att se såväl behov som möjligheter.
Vilken är din syn på riskkapitalister, typ Christer Gardell?
Det behövs alla sorters inve-sterare på marknaden: Långsiktiga industriella placerare som ägarfamiljerna och de stora investmentbolagen, aktiva omstrukturerare som aktivistfonderna och riskkapitalbolagen, så kallade klippare, kapitalstarka och försiktiga institutionella placerare samt – naturligtvis inte minst – välinformerade småsparare som håller i gång en livaktig handel. Tillsammans skapar de en fungerande marknad. Gardell är en del av denna.
Aktiesparandet i Sverige domineras starkt av män, företrädesvis i övre medelåldern. Vilken är din kommentar till det?
Det är ett ganska naturligt förhållande. Lite äldre, inte minst män, har ofta både mer tid och råd att ägna sig åt aktiesparande. Men visst ska vi anstränga oss för att försöka attrahera kvinnor i högre grad än i dag att bli medlemmar i förbundet. Och så ska vi självklart fortsätta att vitalisera Aktiespararna genom att satsa på ungdomarna.
Aktiespararna har nästan halverat medlemsantalet sedan toppnoteringen i början av 2000 och ligger nu kring 76 000. Vilket medlemsantal anser du vara realistiskt?
Jag tycker att man måste ha perspektiv när man bedömer utvecklingen på medlemssidan. Vi har i Sverige ett mer spritt enskilt aktieägande än någon annanstans i hela världen. Inget annat land har en så stark aktiespararrörelse som vi har, inget annat land kan heller visa upp en aktiespararorganisation som lyckats skaffa sig en så stark ställning i samhällsdebatten som vi gjort.
Att vi sedan, i likhet med de flesta andra medlemsorganisationer, har haft problem med medlemsutvecklingen är inte så konstigt. Att vara betalande medlem i en organisation ligger helt enkelt inte i tiden. Folk vill surfa runt fritt.
Visst ska vi göra allt för att ha ett attraktivt medlemserbjudande som ligger i tiden. Men jag tycker att det är farligt att låsa fast ett specifikt tal när det gäller medlemsantalet. Vi kan faktiskt vara kolossalt framgångsrika som organisation med ”bara” 50 000 medlemmar, om vi på ett påtagligt sätt lyckas förbättra villkoren för det individuella aktiesparandet. Det är med andra ord inget självändamål med X antal medlemmar – utan viktigast är vad vi kan uträtta för dem vi har och för aktiesparandet i stort.
I debatten inför ordförandevalet har det påpekats att du tillbringar en del av din tid i Brasilien, där din hustru är anställd vid ambassaden. Hur ofta och länge brukar du vara där?
Tre till fyra gånger per år brukar jag åka till Brasilien och stanna där minst ett par veckor varje gång.
Är det något som negativt påverkar din möjlighet att agera som ordförande i Aktiespararna?
Nej, det anser jag inte. Resorna går ju att planera in på ett sätt så att de kan kombineras med mitt arbete på hemmaplan, inklusive de åtaganden som följer med ordföranderollen i Aktiespararna. Och min hustru har bara ett drygt år kvar på sitt förordnande. Sedan hör det till saken att jag faktiskt har lättare att utföra en stor del av mitt arbete där, via telefon och e-post, i ostörd miljö.
Debatten inför ordförandevalet var ganska het. Blev du förvånad?
Ja, det blev jag. Redan förra året blev jag tillfrågad om ordförandeposten av den dåvarande valberedningen. Jag tackade då nej av flera skäl, bland annat att jag inte hade möjlighet att vara med på kongressen. Inför årets kongress fick jag samma fråga av en helt ny valberedning, som jag uppfattade hade bred förankring. Jag accepterade då att stå till förfogande under förutsättning att det rådde enighet om mitt namn, vilket jag fick försäkringar om att det gjorde. Sedan fick jag höra och läsa om en rad rykten om motkandidater. Men eftersom jag hade lovat att ställa upp tyckte jag att jag ändå måste stå vid mitt ord.
Jag uppfattar den tydliga utgången av ordförandevalet som ett tecken på två saker – dels att jag via kongressombuden har medlemmarnas förtroende som ny ordförande i förbundet, dels att medlemmarna känner förtroende för förbundets stadgar och de stadgeenliga processer som ledde fram till valet av ny ordförande. Ombuden vände sig med kraft emot försöken att göra polsk riksdag av kongressen. Det tycker jag lovar gott inför framtiden.
DETTA ÄR …
Hans Tson Söderström
Född: 1945
Bor: Stockholm
Arbetar med: Är ekonomie doktor och på deltid (sedan 1992) adjungerad professor i konjunkturanalys och makroekonomisk politik vid Handelshögskolan i Stockholm. Sedan 2005 styrelseordförande för IFL, Institutet för Företagsledning.
Yrkesbakgrund: Mellan 1970 och 1984 forskare vid och sedermera biträdande chef för Institutet för internationell ekonomi vid Stockholms universitet. VD för Studieförbundet Näringsliv och samhälle, SNS, 1985–2002.
Aktiespararbakgrund: Mångårig medlem av förbundet. Ledamot av Aktiespararnas styrelse 1984–1992.