Günther Mårder kan se tillbaka på en rekordsnabb karriär, som lett honom fram till VD-posten i Aktiespararna. 1997 lämnade han livet som ung, rebellisk punkare för att ägna sitt intresse åt aktier. Han blev medlem i förbundet, gick på alla aktiekurser och aktieutbildningar han kom över, blev snart ordförande för lokalavdelningen i Stockholm City, kom 2003 in i styrelsen för Unga Aktiesparare, blev året därpå vice ordförande och 2005 dess ordförande. 2004 blev han också en av UA:s två representanter i Aktiespararnas styrelse. Och i dag är han alltså förbundets nye VD.
– Det roligaste jobb jag kan föreställa mig, säger Günther och tänker tillbaka på den eriksgata han gjorde i vintras då han for land och rike runt för att diskutera förbundets problem – och framför allt möjligheter – med engagerade lokalavdelningsrepresentanter.
– Den entusiasm man möts av på ett sådant möte är svår att beskriva. Det finns en sådan oerhörd kraft där ute i medlemsleden, säger han.
Det finns förmodligen en och annan medlem som frågar sig om en blott 26-årig aktiefanatiker verkligen har förmågan att leda ett riksförbund. Själv ryggar han dock inte inför frågeställningen:
– Om det handlade om ett enmansjobb vore det en omöjlig uppgift. Men vi är ett gäng som tillsammans ska skapa en modernt fungerande organisation, anpassad till dagens krav och förutsättningar. Som VD gäller det att jag kompletterar med nödvändig kompetens där jag själv har brister. I det avseendet tycker jag inte att det spelar någon roll om man är 26 eller 56 år.
Hur kommer det då att märkas att Aktiespararna fått en ny VD?
– Min förhoppning är att medlemmarna ska känna att förbundet snabbt vågar ta ställning och offensivt driver frågor i deras intresse, säger Günther Mårder.
Mårder fick en flygande start som tillförordnad VD. Bonusskandaler och andra ”affärer” gav honom tillfälle att briljera med snabba, raka och rubrikvänliga uttalanden i medierna. Medlemmarna visade sin uppskattning, och under kongressen i Norrköping den 27 mars stod det klart att hans ställning bland de förtroendevalda var minst sagt gediget.
”Han är väl den ende VD:n som i praktiken blivit utsedd av en kongress”, som en styrelseledamot så träffande sammanfattade det hela.
Günther Mårder har ett äkta, grundmurat aktieintresse, något han anser vara en förutsättning för att man ska klara VD-jobbet. Han kan rörelsen från grunden, brinner för uppgiften och formligen sprudlar av tankar om hur förbundet ska möta de krav som en omvärld i ständig förvandling ställer. Lite självkritiskt konstaterar han:
– Jag inser att jag behöver en hel del stöttning när det gäller strukturen i arbetet. Jag har ju så många idéer. Av 100 kanske 80 är dåliga, 10 okej men 10 riktigt bra. Det är viktigt att jag få hjälp med att sortera fram de sistnämnda, och därför vill jag inte omge mig av ja-sägare utan av kritiskt tänkande kollegor.
Som en av förbundets viktigaste och svåraste uppgifter ser han problemet med att nå ut med sina budskap när de som bäst behövs.
– Hur många gjorde inte bort sig under IT-yrans slutskede? frågar han retoriskt. Och hur många vägrar att ta till sig argumenten om aktiers överlägsenhet som långsiktig placeringsform när marknaden varit deppig ett tag och aktierna blivit billiga? Här har vi en stor och viktig funktion att fylla.
Inför nästa års kongress räknar Günther Mårder med att ett förslag om differentierat medlemskap ska ha arbetats fram och förankrats i organisationen. En särskild framtidsgrupp, där Mårder är sammankallande, arbetar för fullt med den frågan.
– I dagens samhälle visar medborgarna ofta ett väldigt engagemang, kort men intensivt, i speciella hjärtefrågor. Som en modern medlemsorganisation måste vi utnyttja den kraft som finns i tillfälliga engagemang eller när det gäller intresse för enskildheter i vad vi kan erbjuda i form av medlemsförmåner. Man kan tänka sig ett grundmedlemskap med en fortsatt låg avgift, kompletterat med ”tilläggspaket” för speciella mervärden som vi erbjuder. Tankearbetet pågår för fullt, slutar Aktiespararnas nye VD.