En dyster statistik

Alla är vi i behov av ett bra, långsiktigt sparande. Aktier och aktiefonder är i det sammanhanget bäst – det visar all tillgänglig statistik. Aktiesparandet är dessutom en förutsättning för att näringslivet ska tillföras det riskkapital som behövs för investeringar och byggande av ett modernt industrisamhälle. Kort sagt – en sparform bra för både individen och samhället i stort.

Med detta som utgångspunkt borde inte utvecklingen när det gäller aktiesparande vara så dyster som den dessvärre är i Sverige i dag. VPC:s vårstatistik över aktieägandet i riket är, i likhet med de senaste årens rapporter, en trist läsning. Antalet aktieägare minskar stadigt, i en takt av 5 000 individer per månad. Under de två senaste åren har var tjugonde aktieägare ”försvunnit” ur rullorna, och en stor del av detta utflöde har dessutom skett samtidigt som aktiemarknaden varit stark. Den senaste tidens turbulenta börs har inte gett något större avtryck i statistiken än.

Vilka förklaringar till det minskande aktieintresset är då rimliga att tänka sig? Är det deklarationstrasslet? Varannan som deklarerar sina aktieaffärer gör fel, och de som älskar att sitta och slita med en K 4-blankett när vårsolen gassar är nog tämligen lätträknade.

Eller är det de allmänna villkoren för svenska aktieägare som avskräcker? Varje år gör Aktiespararna en jämförelse mellan länderna i den industrialiserade västvärlden – och resultatet blir lika dystert varje gång, sett i ett svenskt perspektiv. Vår plats i skamvrån har varit permanent under lång tid.

Kanske har så kallade strukturerade produkter (typ aktieindexobligationer) tagit en stor del av den traditionella aktiemarknaden? Allt mer komplicerade finansiella konstruktioner där utgivaren tjänar bra med pengar på en placering som köparen har förtvivlat svårt att kunna värdera rätt har blivit allt populärare som alternativ till rena aktieinvesteringar.

Trots den långsiktigt dystra utvecklingen kan faktiskt runt 2 miljoner svenskar fortfarande kalla sig aktieägare. Drygt hälften av dem har dock endast ett aktieslag, och i genomsnitt har den svenske aktieägaren 2,9 bolag i sin portfölj. Det handlar alltså inte om någon vidare riskspridning …

På tal om risk: I vanlig ordning visar VPC-statistiken stora skillnader i mäns och kvinnors riskbenägenhet. Bland de aktier där männen är mest överrepresenterade som ägare återfinns Switchcore, Entraction, Pricer, Mobyson och Obducat. Kvinnornas favoritaktier är Billerud, SEB, Cardo, Handelsbanken och H&M. Mönstret är detsamma som vid tidigare, motsvarande, mätningar. Männen är alltså inte bara aktieägare i högre utsträckning än kvinnorna, utan de har allmänt sett en tendens att vara mer riskvilliga när de gör sina aktieval.