"Euron måste spricka"

Samhällens funktionssätt ändras dock inte så lätt, vare sig i Nord- eller Syd-europa. Man kan fundera på varför det är så, men man kan inte blunda för faktum. Vissa regioner är högproduktiva och innovativa, medan andra konsekvent håller lägre takt. Mönstren går ofta tillbaka till medeltiden, och förändringar – om de alls sker – tar generationer att genomföra. Sådan är verkligheten, oavsett vad som skrivs i fördragstexter och sägs i festtal på toppmöten.

Ser vi tio år bakåt är den reala effekten av euron dramatisk. Tysklands konkurrenskraft skenar uppåt när de ständiga produktivitetsökningarna inte längre pareras av att D-marken stärks mot viktiga konkurrentländer som Italien. I stället har italiensk industri på bred front förlorat den konkurrensförmåga den tidigare upprätthöll genom en successivt försvagad lira.

Under eurons första år märktes detta inte så tydligt. Men för varje år som går vidgas gapet när italienarna halkar allt längre ned, eftersom de inte håller samma utvecklingstakt som tyskarna. Euron leder alltså inte till harmoni-ering utan till att konkurrensskillnader successivt förstoras. Detta gäller i olika utsträckning alla EMU-länder, vare sig de är vinnare eller förlorare.

I PIGS-länderna har detta hittills lett till kroniska underskott, industridöd, hög arbetslöshet och en destruktiv mentalitet, där stridsropet i tyska öron påminner om minnesramsan över Hallands åar: ”Vi ska äta, ni ska laga!”

Tyska skattebetalares oro är att de förväntas jobba hårt och fixa fram mat på bordet åt ett Sydeuropa som tänker tröstäta sig ur krisen.

Alternativet till en sådan bidragsunion är att Bryssel får full kontroll över medlemsländernas finansministerier. Det låter ofarligt och småtrist byråkratiskt. Men i realiteten är det inget mindre än ett Machtübernahme (maktövertagande), i bemärkelsen att folkvalda regeringar med ett penndrag permanent överlåter besluten till en EU-maktstruktur utan demokratisk förankring. Båda vägarna, bidragsunion eller en centraliserad EU-stat, innebär oerhörda risker – inte minst eftersom de förutsätter att allmänheten i 17 olika EMU-länder för all framtid ska fortsätta att svälja lögner och beska Döbelnsmediciner.

Det tredje alternativet är att EMU spricker, vilket skulle innebära stora finansiella konvulsioner. Men livet går vidare, och jag tror att det är det minst dåliga alternativet. Alla andra ”lösningar” på eurokrisen bortser ifrån att olika länder utvecklas i olika takt. Även om ett mirakel gjorde PIGS-länderna helt skuldfria i morgon vore det bara en kort paus i ökenvandringen. Grundproblemet med en valutaunion är att svaga länder alltid halkar efter i konkurrensen med flitigare länder. Skuldkrisen är en effekt av konkurrensproblemen, inte tvärtom. 

Peter Benson som till vardags arbetar med investeringar på Traction.

Kommentarer

1. M Nehro2011-12-26 14.04

   ja en sanning med modifikation..att påstå stt därför att en lägre produktivitet ger rätten att överskrida budjetten är knappast gotagbart att låta inflationen fungera som en skatt på grund av inkoppitens eller lätja . detta är ett typiskt såssiskt sätt att se på saken . attsen se på pigs då italien där man i valutan med jämna mellarnrum stryker ett antal nollor ..ddset är liksom inte framkomligt dessa obalanser som finns i valutorna är bara en skatt som man inte vill förstå från dom så kallade PIGS länderna och det är typiskt för socialistiska stater att plundra det egna folket på en skatt som folk oftast är för korkade att inse ....
   och det funkar inte heler att höja skatten dessa såssar regimer inser inte att att m,an inte kan ta mer än 100% utan fullständigt haveri på marknaden det är nämligen så att det finns ingen som arbetar om man inte får betalt och det får man inte omskatten är 100% det tråkiga med de3ssa pigs stater eller såssare är att dom mer eller mindre trakaserar entreprenörer och företagare och fördriver dom i någon konstig sovjetanda och man lägger då med eller drar till luxenburg och liknade .....
   det viktigaste för dessa korkade så kallade PIGS stater är att öka den så kallade produktionen av varor och tjänster det är det enda som funkar.. att på olika sättförsöka öka skatter och avgifter funkar liksom inte om man bortser från valutan så är skatter en del av valutan av dom varor och tjänster som produseras och det finns inte någon som produserar ett skit om man intefår betalt för det