Fattigpensionärer blir vi allihopa. Eller?

Det är inte roligt att läsa affärspressen nuförtiden. Det direkta aktieägandet sjunker som en sten. Det privata riskkapitalet flyr marknaden och landar många gånger på ett bankkonto till förfärlig ränta. Detta trots att vi lämnar ett 2006 som i det närmaste exploderade i antal nynoteringar på de svenska börserna. En ny nordisk börs ger fler intressanta investeringsmöjligheter än på länge.

Jag brukar ofta hävda att alla de ungdomar jag träffar verkligen är intresserade av att spara och ta ansvar för sin framtid. Kanske bedrar jag mig själv något. För de jag träffar är nog många gånger redan på ett eller annat sätt insatta i ämnet. Men om man får tro aktieägarstatistiken och pensionsundersökningarna som presenterats de senaste veckorna är läget mycket allvarligt.

Som sann förespråkare för aktiesparande blir jag i det närmaste förbannad när jag hör hur unga människor (vuxna också för den delen) kastar bort sin framtid. Det är nämligen inte bara det direkta aktieägandet som har dragit en nitlott på finansmarknaden, så även PPM-fonderna, som i allt större utsträckning förkastas av förstagångsväljarna i PPM. Endast åtta procent av förstagångsväljarna fattade ett aktivt beslut förra året. Varför är det då så? Stämmer inte min uppfattning om att ungdomar är intresserade av och engagerade i sin framtid?

Visst kan mina observationer stämma på några stycken, men det stora flertalet som tillhör generation Y verkar tyvärr besitta de karaktärsdrag som kännetecknar denna generation av människor födda på sent 70-tal eller under 80-talet.  De är cyniska och totalt hängivna åt konsumtion och skjuter hellre vuxenliv och ansvarstagande på framtiden.

Det krävs inte ett geni för att räkna ut att det är denna grupp människor som riskerar att bli fattiga på gamla dagar. I en ny rapport från tjänstepensionsföretaget Alecta står att läsa att många börjar jobba sent, har långa utbildningar och omfattas inte alltid av tjänste- eller avtalspension. Det innebär på sikt att de blir fattigpensionärer.

När syndaren sent ska vakna är det kanske för sent att förändra den framtida pensionen. Och det gör mig arg. Varför kastar så många intelligenta, ambitiösa och världsvana ungdomar bort sin framtid? Det finns ju hjälp att få! Unga Aktiesparare är bara en organisation av många som kan hjälpa ungdomar. Det finns fler som har insett problematiken. Det är dags att vi alla tar vårt gemensamma ansvar, samlar resurserna och väcker en slumrande generation Y.

Mika Burman Götz
Vd, Unga Aktiesparare