Direkt till innehållet ?

För mycket begärt?

Med mindre än ett år kvar till riksdagsvalet 2010 är det dags för Sveriges aktiesparare att på allvar höja sina röster och vässa argumenten för att kräva en aktiebeskattning som är på ungefär samma nivå som den som gäller i vår omvärld.

För så är det ju inte i dag – långt därifrån. Aktiespararnas årliga skatteundersökning ger samma trista besked som vanligt: Sverige ligger i topp när det gäller skatt på kapitalvinster, och vårt land är ett av få med dubbelbeskattning på utdelningar. Endast det faktum att Norge, till skillnad från nästan alla andra länder, har kvar förmögenhetsskatten gör att vårt västra grannland lägger beslag på den föga hedrande tätplatsen i det totalskatteindex vi årligen offentliggör (se sidorna 6 och 7 i Aktiespararen, nummer 9, 2009).

Aktiespararnas krav är knappast orimliga. En avskaffad utdelningsskatt i mottagarledet (det vill säga de 30 procenten i skatt på direktavkastningen) och en sänkt kapitalskatt till 10 procent från dagens 30 procent. Dessa två ingrepp skulle visserligen betyda att vi fortfarande tillhör den hårdast beskattade halvan i den industrialiserade västvärlden – men det skulle vara ett rejält steg mot en nivå som ändå kan betraktas som någorlunda anständig i ett internationellt perspektiv.

Svenskarna är dock ett ganska avtrubbat folk just när det gäller beskattning av riskkapital. Därför tror jag inte att frågor av den här karaktären på något sätt kommer att inta en framskjuten plats i nästa års valrörelse. Synen på aktiebeskattning som en rikemansfråga är dessvärre ganska djupt rotad i folksjälen, trots att så gott som varje svensk i arbetsför ålder på ett eller annat sätt berörs; det må vara genom direkt aktieägande eller fondsparande i eller utanför pensionssystemet. Lägg därtill betydelsen av en rimlig beskattning av ett för nationen så viktigt inslag som riskkapitalförsörjningen, och man kan bara beklaga att problemet inte tas på större allvar än vad som sker i dag.

Den som läser intervjun med statssekreteraren på skatteområdet, Ingemar Hansson (sidorna 8–10) kommer väl knappast att slå volter av lycka. Några ekonomiska lättnader för den vanlige aktiespararen ställs inte i sikte. Och den efterlängtade utredning om aktiebeskattningen han leder har varken en tidsplan eller något uttalat direktiv.

Målet verkar vara att vi svenskar ska få en enklare och mer neutral kapitalbeskattning. Kan Hansson och kompani nå fram till ett sådant resultat att deklarationseländet som följer i spåren av många aktieaffärer minimeras är det ju berömvärt i sig. När Skatteverket, i samband med att deklarationsdagen närmar sig, i likhet med de senaste åren nödgas skicka ut röda varningskort till ägare av vissa aktier tycker i alla fall jag att det gått åtminstone ett steg för långt.

Gunnar Johansson, chefredaktör
gunnar.johansson@aktiespararna.se