Fortsattkamp för rimliga villkor

Rapporternas innehåll är överraskande starka. Det är bara ett drygt år sedan vi översköljdes av finanskrisens svallvågor, men nu är tongångarna annorlunda. Den positiva utvecklingen ger hopp men känns ändå skör, med tanke på den höga skuldsättningen bland hushåll och stater. Omfattande sparpaket sjösätts nu i många för oss viktiga länder. Den lånefinansierade överkonsumtionen tidigare måste nu betalas.

Inför höstens val har de politiska partierna i vanlig ordning höjt röstläget. Debatten och utspelen handlar i huvudsak om ökade bidrag genom olika så kallade satsningar och paket. Frågor som berör näringsliv och företag saknas emellertid på den politiska dagordningen – med undantag för entreprenörer, som alla nu påstår sig vara välvilligt inställda till.

Frågor som dock inte ryms i debatten är bland annat hur svenskt näringsliv ska kunna behålla sin konkurrenskraft i dagens öppna värld, hur företag ska kunna utvecklas och växa i Sverige, hur man ska stimulera ett långsiktigt värdeskapande i svenska företag så att det kommer Sverige och svenska ägare till godo. Sådana frågor är av avgörande betydelse för oss alla. Politikerna glömmer lätt att den välfärd de vill fördela måste betalas av lönsamma svenska företag och deras anställda i Sverige. Viktiga frågor för svenskt näringsliv och företagsamhet kan därför aldrig viftas bort som ett särintresse.

Den rödgröna oppositionen går till val på att återinföra förmögenhetsskatten – eller skatt på ägande, som det faktiskt är frågan om. Form och villkor är ännu okända, men förslaget är olyckligt hur det än utformas. All erfarenhet visar att en sådan skatt är både godtycklig och kontraproduktiv och gör mycket skada. Den straffar svenska sparare och investerare och får kapitalet att söka sig utomlands. Förmögenhetsskatten är inget annat än en ren avundsjukeskatt, eftersom inkomsterna till statskassan från den är bara marginell (omkring 4 miljarder kronor av statens totala inkomster på nästan 800 miljarder, det vill säga runt 0,5 procent).

Den sammanlagda kapitalbeskattningen i Sverige är redan bland de allra högsta i världen. Aktiespararna reagerar därför starkt mot att en skadlig skatt på svenskt ägande återinförs. Enskilda aktieägare är redan diskriminerade jämfört med utländska ägare, trots den uppenbara samhällsnytta som det privata aktiesparandet skapar. Det är svårt att förstå hur Socialdemokraternas ekonomiska talesperson, Thomas Östros, tänker i denna fråga. Han borde veta bättre än så.

Oavsett utgången i riksdagsvalet i höst kommer Aktiespararna att fortsätta kampen för rättvisa och rimliga villkor för svenska aktiesparare. Vårt viktiga arbete fortsätter, oavsett om finansministern heter Borg, Östros eller något annat.

Johan Flodström,
Förbundsordförande, Aktiespararna