Ny ledarduo i förbundet

Konstellationen Hans Tson Söderström/Elisabeth Tandan tog i och med kongressen i Växjö den 20 april över dirigentpinnen i Aktiespararna. En spännande tid och stora utmaningar väntar nu, vilka ska tacklas av en för förbundet färsk ledarduo.

För de allra flesta organisationer är det svårt att få ideella krafter att ställa upp med sin dyrbara fritid. Medlemsutvecklingen är dyster för de allra flesta. Det personliga engagemanget styrs generellt sett undan för undan i riktning mot allt mer projektliknande aktiviteter. Det kan gälla allt från konkreta miljöfrågor till ett aktivt ställningstagande och agerande mot till exempel en myndighets vanskötsel av ett barn eller en åldring. Men att få folk att aktivera sig i föreningslivet, med dess möteskultur och krav på långvarigt engagemang, nja …

Kortare och intensivare insatser – det verkar vara ledstjärnan för dagen. I den miljön är det inte den lättaste sak i världen att få till stånd en nytändning i en långsiktigt arbetande intresse- och lobbyorganisation som Aktiespararna.

Men Söderström/Tandan är en spännande ledarduo, med annorlunda profil än sina föregångare. Det tisslades och tasslades en hel del i eftersnacket i korridorerna till Växjös kongresshall om vilka effekter det radikala skiftet i förbundets förarsäte kommer att få.

Under loppet av ett drygt halvår har de två personer som tillsammans lett -Aktiespararna under ett decennium, Lars-Erik Forsgårdh (22 år som stridbar VD) och ordföranden Sten Trolle, lämnat scenen för att ge utrymme åt en ny ledarduo med nya visioner och nya sätt att tänka, prioritera och agera.

Ledarskiften av den här typen går dock sällan smärtfritt. Vem minns inte fjolårets uppslitande debatt om ”traditionalister och förnyare” inom aktiespararrörelsen? Sådana avarter slapp vi gudskelov den här gången. Men ett brinnande och äkta engagemang som dessutom pågått under så lång tid som varit fallet med Lars-Erik (framför allt) och Sten går inte att smärtfritt sopa bort med ett par ryggdunkningar och ett hurtigt ”tack för ett jäkligt bra jobb, men nu är det dags för nya kvastar att sopa”. Det sitter betydligt djupare än så. Därför var det kanske inte så konstigt att separationsångesten märktes både här och där bland kongressdeltagarna när ledarskiftet verkställdes.

När Lars-Erik Forsgårdh under sittande kongress lanserades som ny förbundsordförande som motkandidat till den av en enig valberedning föreslagne Hans Tson Söderström gick det en susning genom lokalen. Efter ett livfullt meningsutbyte, med argument typ ”vi ska väl inte bara spola ned Lars-Erik Forsgårdhs kunskap i toaletten” och ”låt oss inte införa diktatorstyre i förbundet. Vi är en demokratisk organisation – lyssna på valberedningen”, slöts äntligen leden. Forsgårdh retirerade, och Hans Tson Söderström stod som segrare.
Den som varit med på ett antal Aktiespararkongresser under senare år är van vid många och hårda ord i debatten. Nu gäller det för förbundet att kraftsamla och styra över det bubblande engagemang som bevisligen finns – från internt käbbel till att skapa förutsättningar för ett offensivt, modernt och enat förbund.
Det lär som sagt behövas. Konkurrensen om människors tid och intresse befinner sig i dag på en helt annan nivå än vad som var fallet för bara ett tiotal år sedan. De ökade kraven på medlemsdrivna organisationer är en konsekvens av detta. Det är denna utmaning som den nya ledarduon nu ställs inför. Det är en svår, men inte omöjlig, uppgift.