Hängslen och livrem

... Prospekten var ofta illustrerade med förföriska bilder av lyckliga människor som förverkligade sina drömmar i exotiska miljöer.

Nu är det alltså annat ljud i skällan. Bankkonton som ger 4–5 procent i ränta är hårdvaluta i annonseringen. Att ett sådant konto innebär en garanterad real försämring av köpkraften, när hänsyn tagits till 30 procents skatt på räntan och avdrag för en inflation på runt 4 procent, talas det inte lika gärna om.

Så kallade strukturerade produkter läggs också stora annonspengar på. Det handlar om en finansiell ingenjörskonst som utgivarna tjänar bra med pengar på men som vid en närmare kontroll ofta visar sig vara produkter som är både dyra och svåra, för att inte säga omöjliga, för en vanlig sparkund att förstå sig på.

Marknadsföringen av finansiella tjänster har svårt att hålla takten med den aktuella utvecklingen. När vissa regioner eller branscher får ett plötsligt och kraftigt lyft dröjer det ett bra tag innan detta resulterar i placeringsalternativ för gemene man. När produkterna är ute på marknaden har småspararna ofta redan gått miste om den inledande, och ofta kraftiga, uppgången. Så skedde på flera håll när det gällde fondsatsningar på marknader som Kina, Indien och Brasilien. Och hur många fondbolag erbjuder i dag möjligheter att placera på den förvisso omogna, men oerhört spännande, afrikanska marknaden?

Nej, i dag är det både hängslen och livrem som gäller. Rädda vad som räddas kan, lyder stridsropet när börsindex pendlar på ett sätt som får en välsmord vindflöjel att framstå som ett under av stabilitet. Den nu pågående rapportperioden ger heller inte mycket till vägledning. Vissa VD:ar pratar i lyriska ordalag om framtiden som om ordet konjunkturnedgång vore ett helt främmande begrepp; andra signalerar alarmerande luckor i orderböckerna och hot om framtida personalnedskärningar.

Under sådana förhållanden är det naturligtvis inte så lätt för en småsparare att agera på ett sätt som gör det möjligt att kombinera god nattsömn med det faktum att den verkligt stora risken löper den som står utanför börsen när vändningen kommer.

Riskspridning i investeringarna, inte minst över tiden, ger trygghet och på sikt god avkastning. Jag vill bara påminna om att aktieindex steg 173 procent under tiden 9 oktober 2002 till 3 april 2006. De som stod vid sidan av aktiemarknaden då är de verkliga förlorarna.

Gunnar Johansson, chefredaktör
gunnar.johansson@aktiespararna.se