Det finns lönesummor som i allmänhetens ögon ter sig orättvist höga. Men lika orättvist vore då sportstjärnornas löner och övergångssummor. Det handlar inte om en människas värde – där är vi alla lika – utan om vilket värde vi skapar för andra.
Reaktionerna kommer från den ”kungliga” svenska avundsjukan. Talar vi i stället om en blandekonomi, med konkurrensutsatta företag under rimlig reglering och kontroll, bör konkurrensen sätta gränser för alla excesser. Aktieägarna vill väl inte betala mer än precis så mycket de behöver för att få bästa prestation i förhållande till konkurrenter och marknad?
Skälet till de höga lönerna i finansbranschen är att de duktigaste förvaltarna och mäklarna kan starta eget. Många hedgefonder och riskkapitalbolag har startats med före detta bankanställda. Dessa har, sedan de startat eget, tjänat många fler miljoner än vad de gjorde som bankanställda. Denna konkurrens från de nya bolagen gör att bankerna varit tvungna att betala högre löner och bonusar för att behålla duktigt folk som förvaltar deras stora aktiefonder. Vad skulle de annars ha gjort?
Om rörlig lön skulle försvinna kanske ingen är motiverad att göra något extra. Rimlig reglering och bra kontroll måste vara nyckelord i sammanhanget. Kom ihåg att USA, där finanskrisen började, är det land som haft de hårdaste detaljreglerna inom finanssektorn, men landet har saknat övergripande kontroll och genomlysning och ofta silat mygg och svalt kameler.
En global konsolidering har funnits i finansbranschen, precis som i alla andra branscher. Det är en tävling mot större storlek och högre effektivitet som en naturlig konkurrens. Globaliseringen leder till några, allt större, globala -företag, nischspelare i många länder och ett antal som går under – företag som inte klarar sig i konkurrensen. Detta gäller i alla branscher. Företag som varken är billigast eller bäst har det tungt, men konkurrensen är till nytta för oss konsumenter.
Min syn är att hård konkurrens och ambition får företagen att ta risker. Självfallet trodde ingen att sannolikheten var så stor för att den nuvarande krisen skulle bli så omfattande. Risk är lika med möjlig kostnad (förlust) gånger sannolikhet. Vi bedömer sannolikhet utifrån erfarenhet. Det vi aldrig varit med om får därför låg sannolikhet.
Nu byter vi infallsvinkel och ser i stället till fondförvaltning. Många stora fonder har under många år skinnat spararna på höga avgifter för en ganska passiv förvaltning, förmodligen bara för att vi konsumenter är så slöa eller ouppmärksamma att vi inte gör slag i saken och byter till en annan förvaltare.
I dag har massor av fondförvaltare etablerats, som vänder sig till mer intresserade kunder. De tar ofta 20 procent av avkastningen över någon miniminivå i egen ficka. Alla vi som sätter våra pengar hos sådana förvaltare tycker att det är bra att dessa får 20 procent själva. Det ger dem ett incitament och får oss som kunder att tro att de gör ett bättre jobb. Men om Finansinspektionen får som den vill får inte dessa 20 procent till någon del ges direkt till förvaltaren som bonus varje år – även om jag som kund tycker att det är bra!
Men vad är då problemet med bubblor som byggs upp och osundheter som skapat problemen i finansvärlden? Problemet handlar både om kultur och konkurrens men självklart också om bristande regel- och kontrollsystem. Det viktigaste är dock en sund kultur, med kontrollinstanser. Inom bankernas kreditgivning kallas detta dualitetsprincip, det vill säga det finns en oberoende kreditorganisation som granskar och måste godkänna affärsmännens förslag. Kanske skulle det införas även för investeringar?
Ett ännu enklare sätt att införa sunda kulturer med öppen diskussion är större mångfald. Bubblor skapas för att likadana människor med samma syn intalar varandra att den inslagna vägen är rätt. Om folk tillhör olika sociala grupper är de inte lika beroende av att bli bjudna på samma jakter och middagar, och då vågar de kanske ställa obekväma frågor. Mångfald berikar. Det handlar om olika sociala grupper, olika kön, olika inställning till risk (optimister och pessimister) samt både matematiker och säljare. Denna mångfald stimulerar kreativitet.
Väl sammansatta bonusar som rimmar med aktieägares och kunders långsiktighet är okej, eller till och med bra. Däremot behöver vi bredda beslutsfattandet. Och kan vi släppa Jante-lagen och tillsammans jobba för att Sverige ska vinna den globala tävlingen blir det mer över till oss alla.