Frågetecken står på rad

Inledare: Ett nytt och spännande börsår har gjort entré. Frågetecknen radar upp sig längs horisonten – precis som vanligt.
Ska det bli ett femte år i rad med stigande aktiekurser? Kommer 2006 års rekordvinster i företagen att överträffas och fungera som extra tändvätska på börsen?  Eller ska den nervösa stämningen i USA smitta av sig och spridas likt en influensaepidemi till Europa och få börserna på fall? Ska Stefan Ingves och hans edsvurna i Riksbanksledningen i inflationsbekämpningens namn höja räntan så att den tar knäcken på aktiemarknaden? Vad sker med råvarupriserna? Och kronan?
Ska 2007 bli året då småspararna på bred front återkommer till börsen? De senaste årens trendmässiga minskning när det gäller enskilt aktiesparande är lika beklagligt som oförklarligt. Det finns, som jag ser det, egentligen bara två tänkbara skäl till att aktieintresset minskat samtidigt som börståget ångat på med oförminskad intensitet:
För det första: Många blev helt enkelt så brända av börskraschen 2000–2002 att de bestämde sig för att ”nu får det vara nog”. Det gäller inte minst den stora grupp nya och oerfarna aktieägare som föll till föga för den sanslösa marknadsföringen av Telias börsnotering. Den kampanjen, välsignad av dåvarande näringsministern Björn Rosengren, har många avhoppade småaktiesparare på sitt samvete.
För det andra: Banker och andra aktörer på de finansiella marknaderna har ägnat sig åt att hårdsälja så kallade strukturerade produkter, typ aktieobligationer och andra alternativ till aktier där kunden i princip ”spelar” med den förmodade avkastningen i stället för det egna kapitalet. Och det är ju inte så konstigt att denna typ av finansiella instrument har blivit populär, särskilt bland dem som gick på rejäla minor under börskraschens epok. Dels har Rådgivningslagen skärpt kraven på den som yrkesmässigt ger placeringsråd till enskilda sparare så till den grad att en banktjänsteman som rekommenderar köp av en enskild aktie verkligen är ute på svag is.
Det faktum att det i princip är omöjligt för en enskild småsparare att förstå vilka avgifter som i slutändan belastar en så kallad trygghetsprodukt och att rådgivaren/säljaren tjänar grova pengar på affären fungerar naturligtvis som extra smörjmedel på denna snabbväxande marknad.
Svenskarnas allt sämre insikt när det gäller börsens överlägsenhet som placeringsalternativ för det långsiktiga sparandet kommer kanske allra bäst fram när man tittar lite närmare på hur premiepensionssparandet har utvecklats. Andelen ”ickeväljare”, de som passivt överlåter förvaltandet åt sjunde AP-fonden ökar ständigt. Och en majoritet av dem som en gång gjort ett aktivt val har aldrig ändrat sin fondfördelning.
Det handlar om enorma summor som varje år sätts in på dessa konton. I december slussades ytterligare cirka 25 miljarder PPM-kronor ut till pensionsspararna. Och trots att detta sparande, speciellt för dem som i dag är unga, får stor betydelse för möjligheterna till en dräglig tillvaro på ålderns höst, är kunskapen om hur man bör tänka och agera minst sagt bristfällig.
Detta är det främsta skälet till att Aktiespararen från och med detta nummer innehåller en speciell PPM-sida (läs sidan 72) där vi berättar om nyheter som rör vårt pensionssparande och presenterar förslag på tre olika sorters PPM-portföljer bestående av vardera fem aktiefonder. En portfölj erbjuder fonder med låg risk, en med medelhög och en med hög risk.
Lycka till med dina placeringar – och välkommen till ett spännande börsår, oavsett om du föredrar enskilda aktier eller fonder!