Höga avgifter och risker i fondsparande

Ledare: Det här numret av tidningen Aktiespararen fokuserar på fondsparande. Fonder kan vara ett bra alternativ till sparande i enskilda aktier för den som vill sprida sina risker. Samtidigt vill jag varna för en övertro på fondsparande. Höga avgifter och måttlig prestation från en förvaltare kan leda till riktigt dålig avkastning i förhållande till den risk du tar.

En del personer jag talat med anser att sparande i enskilda aktier kräver för mycket. En aktiesparare behöver ta en aktiv roll för att göra omplaceringar i rätt tid i sin portfölj. Många anser att de inte har tillräckligt med tid eller kunskap för att placera i enskilda aktier. Deras val blir då att spara i fonder och att lämna över ansvaret för en aktiv förvaltning till andra.

För aktiva aktiesparare finns tydliga fördelar med fonder som har en viss placeringsinriktning, till exempel fokus på vissa länder, regioner eller branscher. Där har fondförvaltarna oftast bättre kunskap än den enskilde. Samtidigt är riskerna i denna typ av fonder ofta betydligt högre än i en bred aktieportfölj med svenska bolag. Att spara i fonder är definitivt inte detsamma som att spara med låg risk.

En direkt varning bör ges för fonder som inte når eller överträffar index och som ändå tar ut höga avgifter. Avgifterna till fondbolaget är många gånger betydligt högre än fondförvaltarens förmåga att skapa avkastning. Att du själv fördelar ditt sparande är därför ofta ett bättre alternativ. Du betalar ett högt pris för att andra ska ta hand om dina pengar.

Fondindustrins uttag av avgifter innebär en gigantisk överflyttning av förmögenheter, från enskilda individer till banker och fondbolag. En nyfödd som får 10 000 kronor insatt i en aktiefond har brutto ett kapital på 4,9 miljoner kronor efter 65 år med ränta på ränta och 10 procents avkastning i genomsnitt. Banker och fondbolag tar ofta ut totalt 1,5 procent i avgifter per år. Därför kommer den nyfödde bara att ha 2,0 miljoner kronor kvar netto efter 65 år. 59 procent av avkastningen försvinner genom avgifter – kvar är bara 41 procent.

Samtidigt står spararen för 100 procent av kapitalet och tar 100 procent av risken. Banker och fondbolag gröper ur kapitalet och avkastningen på ett helt orimligt sätt. Fondspararna måste därför få bättre information om fondens samtliga avgifter och de kostnader som belastar sparkapitalet. I dag redovisas inte dessa avgifter och kostnader tillräckligt tydligt.

Det finns dessutom inga klara samband mellan avgifter och avkastning. Aktiespararnas uppfattning är att fondernas avgifter kan sänkas betydligt. Ökad konkurrens på fondmarknaden skulle leda till sänkta avgifter. Dagens skattelagstiftning ger få incitament för bolagen att konkurrera om avgifterna. Eftersom spararna måste betala reavinstskatt vid fondbyten är det inte alltid lönsamt för dem att byta fonder, och pengarna blir inlåsta.

Aktiespararna har i samtal med finansmarknadsminister Mats Odell pekat på de här problemen. För att öka konkurrensen måste ett privat investeringskonto införas för alla typer av finansiella instrument. Eventuell reavinstskatt ska betalas först när kapitalet tas ut från kontot. Det verkar som om regeringen lyssnar på våra krav, och vi hoppas att vi får se ett förslag i rätt riktning under 2007.

Aktiespararna kommer under nästa år att öka granskningen av fondindustrin och dess avgifter. Det är inte rimligt att banker och försäkringsbolag redovisar rekordvinster samtidigt som deras prestationer gentemot spararna i många fall är under all kritik. Många mäklare har de senaste åren sänkt kurtaget i aktiehandeln väsentligt. Även vissa fondförvaltare har sänkt sina avgifter. Nu ser vi fram emot en bredare prispress på fondmarknaden.