m jag någon gång skulle starta tillverkning av en dator skulle den få namnet Unte – som är den senare hälften av det bekanta hästnamnet Brunte. En trygg och säker arbetshäst, som hittar hem själv. Hela namn är ute. Viking Line har reducerat sig till NG LI, tydligen utan att folk blir förvirrade.
Apropå datorer … När skrivmaskiner infördes på Sveriges alla kontor är jag övertygad om att företagen anordnade kurser för de damer som skulle hantera maskinerna. Men när datorerna dök upp fick personerna i personalen vackert lära upp varandra, trots att ett fullgott handhavande är betydligt mer avancerat än vad en skrivmaskin kräver. Nog är det konstigt …
Köper man en elvisp får man med sig en instruktion på tolv sidor, men köper man en dator får man ett kvitto – för att inte tala om en bil. Trots att alla som köper en bil redan kan köra och har körkort serveras de en handbok på 600 sidor – trots att det står: ”Gör för fan ingenting själv, ring verksta’n” på var fjärde rad.
Jag kan slå vad om att majoriteten av alla bilägare inte har orkat läsa mer än tolv sidor i sin instruktionsbok.
Den pedagogiska oviljan som utmärker allt handhavande av datorer gör att även personer som har den ståtliga titeln teknisk redaktör blir vansinniga när de ska göra en månadsrapport gällande frånvaro, förkylning och semester. Teknikerna anser att det är väl bara att fylla i. Men det roliga är att alla de som svär över sina månadsrapporter inte någonsin skulle gå bet på att fylla i en blankett. Jag längtar efter den stund då en månadsrapport via datorn blir lika enkel att fylla i som en vanlig blankett. Till dess kan jag bara konstatera att datorprogrammen har en hel del kvar att lära vad gäller användarvänlighet och pedagogik.
Apropå kvar att lära … Det finns redan en stor kunskap om hur politiker eller företagsledare ska hantera en skandal eller en kris. Och för den som till äventyrs inte har kunskapen själv finns det drösvis med konsulter som kan upplysa en.
Men vad hjälper det? Herr Svanberg, BP:s styrelseordförande, trodde väl att han hade fått smörjobbet som innebar att han skulle sitta på Bahamas och sippa Singapore Sling i godan ro, när plötsligt Fan kom lös och hela företaget svajade som en oljerigg i orkan. Han gjorde alla fel man kan göra och avrundade med en språklig groda. Nog är han värd sin lön och sina förmåner, eller hur?
Jag erinrar mig en grabb som lärde upp piloter. Han vrålade åt sina elever att de väl för tusan inte är några vanliga bussförare. Utan att på minsta sätt ringakta bussförare förstår man att han menade att det är i kris de ska visa att de är värda den saftiga lön de har. Det är då de sätts på prov, det är för dessa situationer de utbildas – och avlönas. Men BP:s ledning kunde tydligen inte ens prata lite med några konsulter. De visste sämst själva.
Under fotbolls-VM spådde en tysk bläckfisk rätt resultat inför Tysklands alla matcher, och även finalen klarade han. En palm på Arlanda ligger på index och ibland över vad gäller fondutveckling.
Börsanalytikerna kanske bör återgå till den beprövade metoden att titta på fåglars eller fiskars inälvor för att utröna framtiden – eller att smyga in några små huspalmer på kontoret. Man kan aldrig bli för säker. Eller som den påstådda skylten på SMHI säger: ”Glöm inte att stänga fönstret när ni går, man vet aldrig vad det blir för väder till natten.”
Ingemar Unge, till vardags verksam i tidningen Vi.