För ett par månader sedan hörde jag plötsligt alla här prata tyska och mumla om Europa: Den tyska börsen hade lagt ett bud på NYSE-Euronext! Men det tog inte många sekunder förrän vännerna i nyhetsbåsen började spekulera i ett gemensamt motbud från Nasdaq-OMX och ICE.
De ledande TV-stjärnorna trodde dock att det inte skulle komma ett bud: ”Tyskarna har nog förankrat sitt bud tillräckligt tungt för att hålla fientliga bud på avstånd.”
Men budet kom! Tack, Jacob Wallenberg och Investor, för Eder insats via ägarpositionen. Nu är det inne att vara svensk här på golvet. Nyheter om Sverige och OMX finns plötsligt med på morgonmötena, och handlarna frågar mig dagligen om vad som händer ”där borta”.
Men ingen här förväntar sig att vi ska se något avgörande resultat inom kort; samsynen tycks vara att det nu är upplagt för en långvarig kamp, i vilken statsmakterna och regleringsmyndigheterna kommer att fingranska händelseförloppet och förlänga processen.
Några handlare har hakat upp sig på anti-amerikanismen i Europa. Jag har hört dem på fullt allvar uttrycka stor skepticism mot det tyska budet, eftersom ”föraktet för USA förgrenar sig djupt ned i den västeuropeiska politiska kulturen”, och därför är det bättre att NYSE (New York-börsen) och Nasdaq går samman.
Men bakom de världsberömda gardinerna på börsgolvet hör jag dagligen diskussioner om den allra viktigaste frågan: Försvinner börsgolvet? Både tyskarna och Nasdaq-OMX bygger sina bud på stora besparingar genom personalnedskärningar. Detta oroar många; NYSE har redan genomfört stora ändringar och sparkat folk. Digitaliseringen har skapat en rad förändringar, men ledningen har samtidigt gjort klart att det historiska symbolvärdet inte får underskattas.
Detta är ett av skälen till att de ledande TV-kanalerna fortsätter med direktsändningar från golvet och specialprogram från börshuset. Ibland känns det som att jag går runt i en jättelik TV-studio, där handlarna fungerar som filmstjärnor och faktainsamlare till oss journalister.
De senaste dagarna har vi också hört allt fler rykten från säkerhetspoliserna och politikerhåll att det är mycket viktigt att USA kommunicerar att världens mäktigaste börshus fortsätter att spela en avgörande roll för den globala finansmarknaden och världsekonomin, om det skulle komma fler terroristattacker mot Wall Street. Handlarna här kan ju göra affärer med varandra även om de digitala börsplattformarna slås ut.
På engelska kallas aktiebörs för Stock Exchange, vilket kan bli en missledande term för New York-börsen i framtiden. Aktiehandel kanske inte blir den huvudsakliga inkomstkällan. I stället genererar derivathandeln hög omsättning och har tillväxt. Detta är också anledningen till att vi ser flera sammanslagningar i sektorn.
Numera står New York-börsen för en betydligt mindre andel av USA:s aktiehandel än för 15–20 år sedan, från drygt 70 procent till 25. Förklaringen är att andra marknader har rätt att handla aktier listade på New York-börsen och kan göra det billigare. I princip har de traditionella börserna fått en svår situation och måste hitta effektivare lösningar.
I fjol stod derivathandeln för 40 procent av New York-börsens vinst. Den väntas växa betydligt framöver, och det finns också en markant skillnad mot aktiehandel: derivathandeln har kontrakt knutna till en specifik börs. Detta betyder i praktiken att handeln med derivat är skyddad från ny konkurrens.
Men har investerarna råd att hålla i gång all denna handel? Ser vi någon vändning uppåt i USA-ekonomin som är övertygande och verkar hållbar? Ja, Wall Street börjar nu nyanställa, så golvfolket kan säkert hitta andra jobb om de behöver. Om bara bolagen vågar satsa på att anställa igen kanske vi kan se en börsuppgång i år på 10–15 procent.
Optimisterna fortsätter att tala om en relativt stark och bred global tillväxt. Pessimisterna börjar oroa sig för att USA har slutat vara entreprenör – just nu arbetar nästan dubbelt så många för staten (22,5 miljoner människor) som för den privata tillverkningsindustrin (11,5 miljoner). Och skuldberget bara växer ...