Osäkerhet krisorsak

Det är osäkerhet som får portföljförvaltare att sälja aktier och köpa statsskuldväxlar. Ingen vet hur – och när – den finansiella härdsmältan ska sluta.

Därför, menar Blanchard, måste regeringar och centralbanker reducera osäkerheten. Minska osäkerheten i det finansiella systemet genom insättarskydd och förstärkning av kapitalbasen i bankerna. Minska osäkerheten om efterfrågan genom offentliga satsningar och sänkta skatter. Och det är just vad regeringar och centralbanker runtom i världen håller på med nu – så ock i Sverige.

Vad man inte bör glömma i sammanhanget är dock att det faktiskt finns en grupp i samhället som är beredd att – mot betalning – axla de risker som alla andra nu flyr ifrån. Ingenting kan verka mer stabiliserande i en finanskris än förekomsten av personer som med låg eller ingen belåning satsar sitt sparkapital direkt i långsiktigt ägande av aktier. Vi är i Sverige så lyckligt lottade att en rejäl (men dessvärre krympande) andel av befolkningen tillhör denna kategori. Den har under de senaste 18 månaderna blivit mycket magert belönad för sin samhällsnyttiga gärning.

Under det kommande året kommer vi att få se en mycket stor aptit på färskt riskbärande kapital, inte bara från bankerna utan från hela näringslivet. Emissionerna kommer att stå som spön i backen. För att företagen på nytt ska kunna börja investera för att öka produktion och sysselsättning måste balansräkningarna förstärkas med nytt eget kapital. I sista hand kan detta kapital komma från bara tre källor: staten, utlandet eller hushållen. Det är en gåta varför vår regering i detta läge fortsätter att straffbeskatta hushållens aktieägande, så att underhand bara staten och utlandet återstår för det svenska näringslivets försörjning med ägarkapital.

Det är också en gåta varför den svenska staten väljer att öka i stället för att begränsa de risker som är förknippade med aktieägandet. Så har skett i fallet Carnegie, där Riksgälden utan vidare spisning lagt beslag på panten för ett stödlån som ursprungligen gavs av Riksbanken. Detta skedde omedelbart efter det att Finansinspektionen hade gjort panten värdelös genom att dra in Carnegies banktillstånd – för att strax därefter återlämna tillståndet när panten kommit i statens ägo. Hur kan en före detta moderat skatteminister så fullständigt bortse ifrån behovet av rättssäkerhet och klara spelregler på aktiemarknaden?

Det är uppenbart att Sverige behöver en stark och livaktig organisation som värnar om de vanliga aktieägarnas intressen. Under förra året var det ytterligare 12 000 svenskar som insåg detta och valde att gå med i Aktiespararna. Det är en fantastisk notering under ett av de värsta börsåren, ett börsår som även satt djupa spår i förbundets egen balansräkning. Det innebär ett stort ansvar för förbundet att förvalta det förtroende vi fått. Vi måste ständigt anpassa vår verksamhet till en föränderlig omvärld och realistiska ekonomiska ramar, och vi måste ständigt -företräda våra medlemmars intressen med tydlighet och trovärdighet. Ambitionsnivån får aldrig bli lägre än så.

Hans Tson Söderström
Styrelseordförande, Aktiespararna