Stockholmsbörsen gick ned med omkring 6 procent mellan mitten av januari och den 10 februari. Euron har tappat i värde, speciellt mot USA-dollarn men även mot den svenska kronan, de senaste veckorna. Under finanskrisens värsta härjningar, mellan september 2008 och mars 2009, var det däremot kronan som tappade stort mot euron, men nu är läget det motsatta. Under torsdagen den 11 februari handlades den svenska valutan för under 10 kronor per euro, vilket inte hänt sedan oktober 2008.
Att Sveriges riksbank signalerar snabbare räntehöjningar, tack vare ”något fastare konjunktur”, skjutsar på den senaste tidens kronförstärkning. Sveriges statsfinanser är dessutom bland de starkaste i EU och OECD.
SVT den 11 februari (förmiddagen)
Det är alltså den ekonomiska krisen i länderna kring Medelhavets nordkust (”PIGS”, eller ”gris”– fritt översatt från engelskan) som är huvudorsaken till ”hickan” på värdepappersmarknaden. Värst drabbat är eurolandet Grekland, som under några år (okänt hur många) manipulerat statistiken över tillståndet i landets ekonomi till EU. Landet är i stort sett bankrutt och behöver låna omkring 550 miljarder kronor (eller 55 miljarder euro) – bara i år, och mycket stora lån löper snart ut.
Men varför blir marknaden så skärrad över att ett av EU:s minsta medlemsländer (drygt 11 miljoner invånare) har en pressad ekonomi? Jo, krisen minskar trovärdigheten i EU- och eurosamarbetet. Analytiker och placerare är rädda för att den ekonomiska återhämtningen kommer att bromsas in om krisen sprider sig från Grekland till övriga PIGS-länder.
Det ska påpekas att även till exempel eurolandet Irland också har mycket stora bekymmer liksom Storbritannien (Great Britain), som är något av ett nav på finansmarknaden i Europa (vi kan alltså även tala om PIIGS-, PIGGS-, PIIGSS- eller kanske PIIGGS-länder, beroende på engelsk eller svensk stavning). Den stora skillnaden mellan de krisdrabbade euroländerna och Storbritannien är att britterna inte är med i eurozonen, eller som SEB:s Robert Bergqvist säger till TT:
– De (Storbritannien) kan trycka egna pengar och det kan inte grekerna göra.
Om ett euroland ”kollapsar” (tvingas överge euron) riskerar hela eurosamarbetet att få mycket stora trovärdighetsproblem, och i förlängningen hela EU-samarbetet. I dag ingår 16 av EU:s 27 medlemsländer i ränte- och valutasamarbetet (EMU:s tredje steg, och Sverige är med i två av tre steg).
EU:s ordförande, Herman Van Rompuy, har emellertid meddelat att unionen ska hjälpa Grekland hantera den ekonomiska krisen, men inte i form av pengar. Tyskland, liksom Sverige, är inte pigga på att hjälpa Grekland ekonomiskt (landet och övriga PIGS-länder är för övrigt i dag några av de största nettobidragstagarna inom EU).
Regeringen med statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg i spetsen anser att Internationella Valutafonden (IMF) bör kopplas in, men det verkar vara politiskt omöjligt för euroländerna. Det skulle nämligen anses vara förnedrande, eftersom den officiella bilden är att euron är en framgång och skapar stabilitet. Reinfeldt påpekar också att det tidigare ekonomiska stödet till krisdrabbade Lettland kom från nordiska länder och IMF, inte euroländerna.
SVT den 11 februari (eftermiddagen)
Ingen majoritet för ny euroomröstning – före krisen
I den svenska folkomröstningen i september 2003 vann nejsidan med 56 procent mot jasidans 42 procent. 2 procent röstade blankt.
45 procent av dem som röstade på Aktiespararnas webbfråga mellan den 11 och 18 januari i år (före den värsta ”PIGS-krisen”) ansåg då att det absolut är dags för en ny omröstning om att eventuellt byta ut kronan mot euron, och det tar även tid att införa euron om det blir ett ja.
39 procent tyckte däremot inte att det var dags för en ny folkomröstning och att resultatet från 2003 måste respekteras några år till. 16 procent var tveksamma, för en ny grundlig utvärdering av eurons effekter måste göras – och först när finansoron är över. Totalt 1 012 svar registrerades i omröstningen.
Olika argument
Många euroförespråkare i Sverige – speciellt inom näringslivet och politiken – menar att kronans ”snabba” kurssvängningar gör de exportberoende bolagen sårbara. Den så kallade valutarisken med kronan anses alltså vara hög. Kronan har tappat en hel del i värde mot de större valutorna sedan den läts flyta fritt på valutamarknaden i början av 1990-talet. Å andra sidan har de två stora valutorna dollarn och euron svängt mycket gentemot varandra.
Sverige är ett av världens mest exportberoende länder, och exportandelen till EU och olika euroländer är mycket hög. Många svenska börsbolag finns i och/eller handlar med EU- och euroländer. Å andra sidan är kostnaden för att valutasäkra order till utlandet relativt liten, och därtill ökar Sveriges handel med Asien och Latinamerika.
Eurokritiker, som till exempel finansmannen Sven Hagströmer (bild) och industrimannen Rune Andersson, menar att en egen flytande valuta fungerar som en stötdämpare i kristider – att en lägre kronkurs under sämre tider gynnar exporten och håller arbetslösheten nere. Vid högkonjunktur kyler sedan den då förhoppningsvis stärkta valutan ned expansionen i ekonomin.
Vid en eventuell ny folkomröstning om euron och kronan kommer frågan inte bara att handla om valutor utan också om styrräntor, som ska stimulera eller nedkyla den ekonomiska utvecklingen. I dag är det Sveriges riksbank som bestämmer om räntorna, som reporäntan, i Sverige efter hur inflationen utvecklas (man talar om ett så kallat inflationsmål, som är på 2 procent). Inom EMU-området är det den europeiska centralbanken i Frankfurt, ECB, som beslutar om räntan, och reporäntan är på samma nivå i alla euroländer – oavsett ett enskilt lands utveckling.
Inflationstakten i Sverige har under en tid varit långt under målet. Det ska påpekas att räntesänkningarna i Sverige var snabbare under finanskrisen än inom EMU-området. Den svenska reporäntan har dessutom i genomsnitt varit lägre än euroländernas sedan folkomröstningen 2003. Nu varnar dock många svenska ekonomer för att den svenska räntan är för låg, att expansionen i ekonomin är för stor, vilket exempelvis kan skapa en fastighetsprisbubbla.
Flera euroländer är i en mycket svårt ekonomisk situation. Skenande arbetslöshet och kraftigt växande offentliga underskott. Många länder klarar exempelvis inte av valutasamarbetets olika krav på att hålla de offentliga skulderna på långsiktigt hållbara nivåer. Å andra sidan framförs det att även länder utanför eurozonen går knackigt och att krisen kunde ha varit ännu djupare om de gamla valutorna hade funnits kvar.
Kritiker menar i sin tur att euroländer som Irland och Spanien under flera år hade ”fel” styrräntor (för låga) när deras ekonomier växte mycket kraftigt. Andra länder, som Grekland, lyckades ”glömma” nödvändiga strukturåtgärder (som skuldsanering) ”tack vare” en på ytan stabil och stark euro.
Relaterade länkar
”Rompuy: Uppgörelsen nådd”
(DN, 2010-02-11)
”Riksbanken höjer tidigare”
(DI, 2010-02-11)
”EU: Inga pengar till Grekland”
(Nyhetskanalen, 2010-02-11)
”P-I-G-S – nytt hot mot euron”
(SVT, 2010-02-10)
”Någon ny omröstning behövs inte”
(Aktiespararna, 2010-02-11)