Bortsett från de vanliga diskussionerna om exempelvis lägre skatter och/eller högre bidrag (utbyggd offentligt sektor) har politiska regleringer, och den eventuella bristen på dessa, debatterats kraftfullt i USA på valkampanjerna på grund av – eller tack vare – finans- och kreditoron, som grundades i den bostadsmarknaden.
Ofta hörs argumentet att det inte funnits tillräckligt med politiska regleringar, och därför blev kreditgivningen (utlåningen) inom bostadsmarknaden hysterisk. Andra menar att det var för mycket av politiska regleringar som orsakade krisen, bland annat för att bolåneinstitut ”tvingades” låna ut till mindre kreditvärdiga personer.
Det amerikanska TV-programmet 2020 (ABC) har i två kortare inslag (se nedan, ingen svensk text) skildrat det här med politiska regleringar och orsakerna till den amerikanska bostads- och finanskrisen (till exempel så kallade subprimelån):
Del 1
Del 2
Var det alltså för lite eller för mycket av politiska regleringar som orsakade finanskrisen? Förmodligen ligger sanningen någonstans mittemellan. Många pekar även på att kortsiktig girighet, ofta kopplat till olika bonussystem, ökade bolags och ledande tjänstemäns riskbenägenhet.
Bolåneinstitut och finansbolag paketerade om de amerikanska bolånen till olika värdepapper, som såldes över hela världen som ”säkra placeringar”. Många av de nu drabbade amerikanska bolåneinstituten kunde även genom ompaketeringen hålla stora delar av lånen utanför sin balansräkning, vilket gjorde svårt för utomstående att spåra riskerna. Dessutom försvann på detta sätt den naturliga ansvars- och beroendekopplingen mellan långivare och låntagare.
Miljontals privatpersoner, som redan hade stora bostadslån, började även belåna sina hus än mer för att kunna konsumera mer. ”Alla” räknade nämligen med att bostadspriserna skulle fortsätta att stiga. När tiotusentals låntagare senare inte kunde betala sina amorteringar och räntor när reporäntan steg, och dessutom återförsäkringssystemen för kreditförluster inom marknaden visade sig vara underfinansierade, sprack bubblan på allvar.
Ett annat argument som lyfts fram är att de så kallade ratingbolagen, som betygsätter bolag och värdepapper, så här i efterhand inte gjorde ett trovärdigt arbete. Andra menar att de drabbade ländernas myndigheter och politiker inte granskat finansmarknadens aktörer tillräckligt noga, och att dåvarande regler samt sanktionsåtgärder helt enkelt inte nyttjades i tillräckligt stor omfattning.
Dessutom får den amerikanska centralbanken mycket kritik för att ha kraftigt sänkt reporäntan (2001–2004) efter att IT-bubblan sprack och attentaten den 11 september 2001. Utlåningen exploderade, och den galopperande inflationen (prisstegringen) inom bostadsmarknaden ”gömdes” en tid tack vare att Asien och Latinamerika kunde producera billiga varor och tjänster till köplystna företag och konsumenter i västvärlden.
Var det då enbart "för få regleringar" som "orsakade" finanskrisen? Eller som den svenska artisten Thomas DiLeva sjunger i en av sina sånger: ”Så vem ska jag tro på? … jag hoppas ändå på ett lyckligt slut”. Läs mer via länkarna nedan …
Relaterade länkar
”Bra att stabilitetsplanen godkänns”
(Aktiespararna, 2008-10-29)
”Ökad protektionism är inte lösningen”
(Aktiespararna, 2008-10-28)
”Ersättningsfest i bankerna”
(Aktiespararna, 2008-10-22)
”Förnyad kritik mot bonussystem”
(Aktiespararna, 2008-10-15)
Politikerdebatt om finanskrisen
(Aktiespararna, 2008-10-13)
I finanskrisens spår
(Aktiespararna, 2008-10-10)
Politisk profilering hot mot krislösning
(Aktiespararna, 2008-09-30)
”Var försiktig med belåning”
(Aktiespararna, 2008-09-29)
”Hur finanskrisen uppstod”
(Aktiespararna, 2008-09-26)