Priser utdelas till bästa årsredovisning och hittan och duttan.
Parallellt med denna utveckling, om det nu är en utveckling, pågår motsatt tendens vad gäller -företagens webbplatser. Ja, Nisse Velamsons Smide & Motells hemsida i Pjättskarven är inte så svårforcerad. Men de stora företagen gör allt de kan för att få sina webbplatser att fungera som stängda pansardörrar.
Sidorna ser inte ut som pansardörrar, naturligtvis, utan de är, tvärtom, fulla av färg och glada utrop och hej hej och hoppande produkter, men de fungerar som pansardörrar.
Ytligt sett är allt inbjudande och trevligt. Eftersom jag har tänkt mig att ringa företagets huvudkontor klickar jag på den lovande punkten Kontakta oss.
Åtminstone jag förväntar mig där bakom uppgifter om huvudkontor, adress och växelnummer. Vidare förväntar jag mig en lista på företagets nyckelpersoner, med telefonnummer – eller åtminstone e-postadresser – och filialer.
Men icke. I stället hittar man numret till kundtjänst (i Kapstaden), ibland uppdelad i län och i produkter. Inte heller får man en lista över företagets butiker och dess telefonnummer.
Det framgår efter en stunds letande att företagen inte vill bli uppringda. Jag mejlade ett argt brev till en hemsida och bad dess folk att peka ut telefonnumret. De svarade att det stod ”på det vanliga stället”.
Finns verkligen ett dylikt vanligt ställe?
Letar man efter ledning och nyckelbefattningar får man efter en timme tag på styrelsen. Otroligt fiffigt bildarrangemang: klickar man på en nuna kommer personens namn upp. Kul, va’? Jag höll på i en timme, och det var som att leka Memory – till slut kunde jag namnet på allihop inklusive den som bor i USA.
Men telefonnummer eller e-postadresser? Icke. Däremot uppmanades jag att kommentera bilden. Vad förväntas man säga? Rynkig typ? Ser trevlig ut?
Jag skulle kontakta Tele 2 härförleden och fick efter en timmes kastanjett-tätt klickande fram något som liknade en postadress – i Stockholm. Ytterligare en timme senare hade jag av en slump stött på ytterligare en postadress, med boxnummer. Osäker på om vilken som var den rätta lyckades jag mejla nå’n sorts kundtjänst och frågade vilken jag skulle använda.
Efter en dag kom svar: I detta angavs ytterligare en postadress, en som jag till dags dato ännu inte lyckats hitta någonstans i den mörklagda jättelabyrint som går under beteckningen Tele 2:s webbplats.
Till slut hittade jag en sökruta. Jag skrev, snabbt som attan – innan den skulle försvinna, in namnet på företagets presschef. Omedelbart ploppade upp en text: ”Inga träffar för XX YY.”
Jobbar hon på företaget? Jo, hon fanns med bild, det tog bara en kvart att hitta den. Men hemsidan har aldrig hört talas om henne.
Kort sagt, den pedagogiska ambitionen och lusten att vara tydlig är inte överdrivet utvecklad på storföretagens webbplatser. Om de åtminstone kunde ange huvudkontorets växelnummer under loggan! Men inte ens det …
Ingemar Unge, till vardags verksam i tidningen Vi.