Den ekonomiska vetenskapen är en smula aladåbig i konturen, som alla vetenskaper som sysslar med nyckfulla människor, politiska beslut och felslagna skördar. Men ändå höjde jag lite på ögonbrynen när en sändning ekonominyheter i TV inleddes med hela tre gissningar.
Först en undersökning som sa att folk tror att bolåneräntorna kommer att ligga kvar på samma nivå ett bra tag till.
Sedan en rapport om att mäklarna trodde att bostadspriserna skulle gå upp. (Eller om det var ned, de tycks ju ändra sig varje vecka.)
Därpå kom en undersökning som sa att skogsbranschens folk trodde att träpriserna skulle gå upp.
Efter detta kom en mer handfast nyhet och därpå diverse börser upp och ned, något som kallas ”stängde på”.
”Tokyobörsen stängde på minus 1,4 procent.” Man får ett intryck av att någon i förtvivlan har slängt igen dörr’n och avbrutit hela verksamheten – redan klockan 13. Om en börs stänger på minus 1,4 innebär det då att den dagen därpå öppnar på minus 1,4, eller är det alltid noll på morgonen?
Det hela ger ett intryck av besvärjelse. Låt oss skapa en självuppfyllande profetia! Kul vore om sporten gjorde likadant:
– Kvällens sportnyheter. En övervägande majoritet av Djurgårdens anhängare tror att laget vinner över Hammarby nu på söndag med 12–2. Denna glada nyhet ska dock ses i ljuset av att 90 procent av Hammarbys stödtrupper tror att Hammarby vinner med 13–3. Dock ska nämnas att AIK:s supportrar tror att Djurgården vinner med
5–0, vilket är vad som behövs för att rädda laget kvar i ligan. Och nu vädret ...
– Ja, östra Svealands befolkning tror att det blir regn nu till helgen, medan norra Norrlands inland är övertygad om att det blir snö ... Det var allt.
– Jaha, då ska vi sammanfatta våra nyheter i kväll: Vi tror att vi läser nyheter med start klockan nitton å tretti …
En av mina vänner har just besökt Norge, staden Bergen, och till sin förvåning fann han att en kort taxifärd kostade 350 norska kronor och att en pizza av enklaste slag gick på 110. Dessutom ordnades även från Bergen bussresor för konsumenter till Strömstad, där norrmännen är kungar. Det fanns till och med hyrbilsfirmor som erbjöd speciella paket för färd till just Strömstad. Och det är ju en bit, men det lönar sig i alla fall. Man susar lugnt ned till Strömstad i lyxåk och gör vinst på oxfilé, tandpetare och köttfärs.
Effekterna av valutaskillnader upphör aldrig att förvåna mig. Som när man under 1920-talet kunde åka till Tyskland och leva i tre månader på en hundralapp. (Vill ni läsa en verkligt rolig bok om den tiden, låna Remarques Den svarta obelisken.)
När jag en gång bodde på hotell på ön Lopud utanför Dubrovnik i gamla Jugoslavien skulle jag växla pengar och lade upp fem hundringar.
– Tag en, sa receptionisten.
Det visade sig att en rejäl inflation hade dragit i gång. Så jag växlade in en hundring varje morgon, och varje gång fick jag betydligt mer pengar i retur. Sista dagen hade det räckt med två spänn.
Denna omsorg om kunden påminner mig om den italienska järnvägskonduktör som frågade oss:
–Hur gammal är gossen?
– Tretton.
– Hur gammal är gossen?
– Tretton.
– Hörde jag tolv?
– Okej – tolv.
– Bra, då blir det halva priset!