Min far angav under rubriken Hobby ”gitarr”, vilket var sant. Han slet med strängar och ackord var och varannan dag och sjöng också, företrädesvis Evert Taube, Dan Andersson och Ruben Nilsson. Men när han läste igenom matrikeln fann han att flera av medlemmarna under ordet Hobby hade angett ”förmögenhetsförvaltning”.
Far tyckte det lät lattjo och kanske aningen snobbigt. Till mig sa han:
– Förmögenhetsförvaltning är nog inte så kul, men förmögenhetsbygge kan säkert vara roligt.
Han hade en polare som var seriöst såld på att bli rik. Polaren gjorde ideligen upp planer för så’nt han skulle skaffa sig när ymnighetshornet väl hade tömts över honom, hur huset skulle se ut, på vilken sida simbassängen skulle ligga, hur stort garaget skulle vara … allt möjligt som han tänkte skaffa när rikedomen väl slog till.
– Det behöver ju inte vara ett renodlat villaområde, lite höghus här och var är okej – för servicepersonalen, kunde han säga.
Han var i andanom redan en rikis som behövde servicepersonal och betjänter. Jojo – en sån inbilsk liten fan!
I väntan på att bygget skulle börja bodde han på sjunde våningen i ett höghus i Farsta och höll på med aktier och jobbade extra för att få loss lite pengar som skulle vara enbart till investeringar i framtiden; var det inte aktier så var det obligationer – och fotbollstips jämte hästar.
Han var en vanlig liten skit som trodde att han inom kort skulle behöva anställa såväl trädgårdsmästare som husa. Men pigg och glad och alert var han – och på hugget.
En gång när far hade lyssnat på en skildring av hans framtida tillvaro sade far till polaren: ”Jag hoppas verkligen för din egen skull att du aldrig blir rik.”
– För min skull! utbrast polar’n. Joho, det var en önskan, det!
– Men fattar du inte att det är nu som du är som lyckligast, sa far. Så lycklig som du är nu blir du aldrig mer om du lyckas i din strävan. Det finns inga lyckligare människor än de som strävar efter något och har ett visst hopp om att lyckas.
Själv strävade han efter att lyckas spela ett stycke av den spanske tonsättaren och gitarristen Fernando Sor på sin gitarr.
Min pappas polare kunde inte begripa det där resonemanget om att han var gladast på sin väg mot målet och inte när han kommit fram.
– Se på hemulen, sa far, han fick sin frimärkssamling komplett, och något så olyckligt som hemulen får man leta efter.
Polaren hade inte läst Tove Jansson, men han skulle kanske inte ha förstått ändå. Eller jämför köpmannen Datini i Padua på 1400-talet och hans advokat. Advokaten var glad som en lärka och fattig som en råtta, medan Datini var rik som Joakim von Anka och hela tiden sjukt nervös och olycklig över tänkbara förluster eller skattepålagor.
Så tänk på det, där ni sitter och följer börserna och fonderna – kanske köper ibland och säljer ibland. De små vinsterna som betalar en vecka på ”Mallan” kanske är de bästa i hela kakan!
Det är vägen som är målet.