Vem har ansvar?

Bataljen har växt även efter det att en utredning pekat på fördelarna med att slå samman förvaltningen av fonderna, men den lämnar jag tills vidare därhän. Borg anser att AP-fonderna bör inta en passiv ägarroll och undvika inblandning i flera av de frågor som aktieägarna förfogar över. Odell hävdar motsatsen och menar att det finns faror med fler ansiktslösa och passiva institutioner som ägare.

Det råder inget tvivel om vem Aktiespararna stöttar i detta läge. Det ankommer på alla aktieägare, liten som stor, att ta ansvar för de bolag de äger. Ansvaret minskar inte för att man råkar vara en institution som företräder privatpersoner i slutledet. Däremot måste institutionerna ha ett ödmjukt förhållningssätt till uppgiften som ansvarsfulla ägare. Ett aktivt ägarutövande innebär att man försöker skapa bästa lönsamhet och genomlysning för att långsiktigt generera hög avkastning till ägarna. Om institutionerna skulle avsäga sig denna möjlighet till ägarutövande skulle det innebära att de bryter det avtal de har med sina uppdragsgivare om att ge högsta möjliga avkastning.

Vi inom Aktiespararna är övertygade om att engagerade ägare bidrar till bolagens utveckling. Därför kämpar vi ständigt för att vara en tydlig röst för den stora gruppen av små ägare (som kollektiv räknat ofta utgör en betydande ägargrupp i börsbolagen).

Något vi däremot ogillar är när man börjar blanda ihop ägarutövande för bolagets bästa och politik för personlig eller röstmässig vinning. Den senaste bolagsstämmosäsongen kan i framtiden få verka som ett skolexempel på hur regeringar inte ska agera. Ägarmakt blev då ett politiskt verktyg för att vinna opinion, med populistiskt agerande kring rörliga ersättningar. Agerandet var bortkopplat från ansvarsfullt ägande, även om det var en tydlig reaktion mot de excesser vi i Aktiespararna under många år bekämpat.

Vad gäller åsiktsskillnaderna om ägaransvaret stannar det inte vid Odell och Borg. Sverker Martin-Löf, en av näringslivets tungviktare (ordförande i SCA, SSAB och Skanska samt vice ordförande i Industrivärden, Ericsson och Svenskt Näringsliv), har kastat sig in i debatten och menar att AP-fonderna bör lägga ned ambitionerna att vara aktiva ägare till förmån för ägare av kött och blod.

Aktiespararna håller med om att den sistnämnda gruppen ofta är bättre skickad att hantera frågor av både bolags- och ägarkaraktär. Däremot ser vi ingen motsättning i att olika typer av ägare engagerar sig, eftersom vi tror att styrningen förbättras av att frågor belyses i olika perspektiv.

Därtill kan vi också konstatera att de ägare av kött och blod, som vi inom förbundet också längtar efter, blir allt färre med åren. Privatpersoners ägande av svenska börsbolag visar en skrämmande negativ trend, som drivs på av att enskilt aktieägande diskrimineras skattemässigt i förhållande till andra, indirekta, ägarformer. Så länge de styrande i landet inte tar tag i denna fråga ska vi nog inte hoppas alltför mycket på att enskilda ägare plötsligt blir fler och därmed kan ta ett växande ansvar för våra börsföretag.

I striden mellan Borg och Odell får Odell utan tvekan Aktiespararnas fulla stöd. Vi har alla ett ansvar, oavsett storlek.

Günther Mårder,
VD, Aktiespararna