Wallenbergepoken slut?

Varken Volkswagen eller Investor/Wallenbergstiftelserna har brutit mot några formella regler på aktiemarknaden. Volkswagen var sedan tidigare undantaget från budplikt på Scania och kontrollerade före tidpunkten för affären 38 procent av rösterna i Scania. Budpliktsgränsen på 30 procent var alltså redan passerad. Investor anser sig också ha kommunicerat till marknaden att bolaget inte längre betraktade Scania som ett ”kärninnehav”, sedan det i början av 2000 hade överlåtit 34 procent av rösterna till Volkswagen. Investor menar att marknaden redan då borde ha förstått att Volkswagen nu förde taktpinnen i Scania och att Investor bara avvaktade ett lämpligt tillfälle att dra sig ur. Dessutom menar Investor att minoritetens situation i Scania inte har försämrats genom affären. Tvärtom har bolaget fått en tydligare ägarstruktur, med en enda stark huvudägare.

Ändå är det ett faktum att de flesta mindre aktieägare i Scania känner sig dragna vid näsan, och många är förbannade. Det borde finnas anledning för Wallenbergs att begrunda vad detta kan bero på. En viktig faktor är förstås att en dominerande ägare på börsen inte bara kan nöja sig med att följa det formella regelverket. Den har också sitt rykte att tänka på.

Under devisen ”att vara men inte synas” har Wallenberggruppen skapat sig en unik ställning i det svenska näringslivet, en ställning som i hög grad bygger på förtroende, ett förtroende som länge gjort det möjligt att förhandla med socialdemokratiska regeringar om näringspolitik och skatter, ett förtroende som gjort att gruppen i många sammanhang ansetts kunna tala för hela näringslivet, ett förtroende i företagsledarkretsar som gjort det möjligt att dra till sig de bästa talangerna, ett förtroende inte minst på aktiemarknaden där de många små aktieägarna ansett sig kunna lita på att den dominerande ägaren skulle se till alla aktieägares intresse.

Scaniaaffären kan innebära att vi nu ser slutet på denna epok. Begreppet ”Wallenbergsfären” förlorar sin speciella innebörd. Investor blir ett investmentbolag bland många andra, där portföljbolagen kommer och går medan företagsledningen gör sitt bästa för att minska investmentbolagsrabatten.

Kanske är det i så fall en sund utveckling. Wallenbergsfärens dominerande ställning i svenskt näringsliv har varit otidsenlig för ett modernt pluralistiskt samhälle i en globaliserad värld. Men för den kvarvarande minoriteten i Scania är detta i dag en klen tröst. För den är det avgörande nu hur Volkswagen kommer att agera som majoritetsägare i det svenska bolaget och som en av de största utländska ägarna på Stockholmsbörsen. Början bådar inte alldeles gott för framtiden. Att bjuda kraftig överkurs för ett kontrollblock och lämna de små aktieägarna utanför är inte ett beteende som vi aktiesparare ser med blida ögon på. Det är inte för att ge möjlighet till snabba klipp som Aktiespararna hittills har försvarat systemet med skilda röstvärden på aktier.

Kommentarer

1. Gösta Regnéll2008-05-09 21.58

   Intressant. Om nu marknaden redan år 2000 borde ha förstått att man skulle agera på detta sätt från Investor, tycker man ju att åtminstone "proffsen" borde gjort det. Gjorde Aktiespararna det? Rekommenderade man försäljning? Inte tydligt och konsekvent, vad jag kan minnas? Det är väl det tydligaste tecknet på att Investors resonemang är en efterkonstruktion. Eller är det Aktieägarna som borde känna dåligt samvete för dålig rådgivning till medlemmarna?
   
   Jag tycker faktiskt att fallet borde bli utgångspunkt för en regeländring.
   
   En annan intressant fråga är ju: vad gör man nu? Kan VW "plundra" Scania inifrån genom att etablera samarbete mellan Scania och andra delar inom VW som är utformade så att Scania efterhand förlorar eller endast ökar obetydligt i värde?

2. arne westesson2008-05-15 07.38

   Sluta klanka på Wallenbergarna.
   Sop aktieägare i Investor tycker jag att Wallenbergarna har skött sig bra.Om man skall klandra några är det väl de institutionella ägarna som bytte sina A-aktier mot B-aktier vilket möjliggjorde VW-MAN:s övertagande.
   Vårt andra stora investmentbolag INDUSTRIVÄRDEN har skött sig betydligt sämre.När det blev problem i SKANDIA tog man inget ägaransvar utan sålde allt.
   Varför skall Investors styrelse arbeta för att få ner substansrabatten?Investmentbolagen har inte gjort någon nyemission de senaste 40 åren och jag tror inte de gör någon nyemission de kommande åren heller.En hög substansrabatt är bra för alla som vill köpa aktien.En substanspremie är bra för alla som vill sälja.För mig är det självklart vad styrelsen bör arbeta för.
   arne westesson