Direkt till innehållet ?

"Ägandet är en politisk fråga"

"AP-fonder, pensionsfonder och fondandelsägare har ökat sitt inflytande. Staten säljer däremot av sina innehav och kanske börjar de traditionella maktsfärernas inflytande att avta. Nya ägargrupper stärker sin makt", skriver Elisabeth Tandan, Aktiespararnas VD, på SvD Brännpunkt.

Elisabeth Tandan tycker att det pratas för lite om ägandefrågor i Sverige.

Vem ska egentligen äga svenskt näringsliv?
Det pratas för lite om ägandet i Sverige. Förknippas frågan med en utsugande överklass av rika kapitalister som skor sig på vanligt folks bekostnad?

Det är farligt om frågan bär ett sådant politiskt stigma att man därför väljer att inte behandla den. Men frågan är i högsta grad relevant: vem ska äga svenskt näringsliv?

OMX är numera amerikanskt, Scania tyskt, läkemedelsindustrin till stora delar amerikansk och Vin & Sprit franskt. Även svenska bolag och investerare köper bolag utomlands.

Vi stärker oss i vissa sektorer och marginaliseras i andra – kanske en nödvändig och naturlig strukturomvandling i en värld med fria kapitalrörelser.

Men vi ska vara medvetna om att formerna för ägandet påverkar vårt inflytande och utvecklingen av vårt svenska näringsliv. Ägande innebär såväl makt och inflytande som möjlighet att påverka.

Även kapitalet konkurrerar. Det blev kanske mest uppenbart i kampen om Scania där Investor till sist gav upp och Volkswagen tog över ägandet.

Debatten rasar: ska den med mest kapital vinna?

AP-fonder, pensionsfonder och fondandelsägare har ökat sitt inflytande. Staten säljer däremot av sina innehav och kanske börjar de traditionella maktsfärernas inflytande att avta. Nya ägargrupper stärker sin makt.

Det mest oroande är att det svenska kapitalet missgynnas. Beskattningen av aktieägare gör att avkastningen blir lägre för en svensk kapitalägare än en utländsk.

Medel transfereras från svenska ägare till staten för att finansiera offentlig verksamhet, något som utländska ägare slipper.

Ägandet är en politisk fråga. Det handlar inte bara om att maximera avkastningen utan det ger också en möjlighet att driva politiska motiv eller till nationell självständighet.

Den dag det utländska inflytandet blir för stort, eller vår industriella utveckling begränsas, kommer medborgarna att säga ifrån. Regeringen måste våga ta tag i frågan.

Det finns ingen enkel eller snabb lösning. Vissa uppenbara, enkla och snabba åtgärder kan dock vidtas:

•Avskaffa kapitalbeskattningen och gynna enskilt aktiesparande.

•Bredda det folkliga ägandet via försäljningen av statliga bolag.

•Sluta missgynna det svenska ägandet. Regeringen måste visa att den har förstått värdet av en ny svensk ägarpolitik.

Elisabeth Tandan, VD, Aktiespararna

Relaterad länk
"Vem ska egentligen äga svenskt näringsliv?"
(SvD Brännpunkt, 2008-04-26)

 
 

Kommentarer

  1. frank.grenehed2008-04-30 06.52

    Det är förvånande att stora svenska företag säljs till utländska ägare. Mest förvånande är ändå att det kunnat ske nästan utan reaktion från något håll. Den nuvarande regeringen och delvis också den tidigare tycks inte reagera på något sätt. Snart tycks det bara vara Aktiespararna som har insett att en stor förändring skett.

    Den svenska aktiebolagslagen borde ses över och skrivas om till stora delar. En rimlig förändring skulle vara att demokratisera bolagsstämmor så att inte aktieinnehavets storlek avgör hur bolaget styrs. Som i andra sammanhang borde det gälla en röst per person vid bolagsstämmor. Hittills avgör en - till tre personer som representant för ägarna både hela styrelsens sammansättning och verksamhetens redovisning, utdelningar i form av bonusprogram mm. Det borde inte vara tillåtet att ställa in en bolagsstämma någon vecka före utsatt datum som t.ex. Cloetta Fazer.

    Den rekommendation om större jämställdhet i bolagsstyrelser och företagsledningar har ju inte gett särskilt mycket. De fackliga ledamöternas synpunkter på verksamheten redovisas aldrig vilket naturligtvis skulle vara av värde för bedömning av företagets arbetssätt och personalpolicy. Det är också skamligt att man inte hittat ett sätt att arvodera dessa personalrepresentanter samtidigt som direktörernas belöningar skenat i höjden på ett abnormt sätt.

    Frank Grenehed