Mats Odell, finansmarknadsminister, mottog Allemanskontoförslaget av Günther Mårder, Aktiespararnas VD, den 4 maj. Bilder: Anna Rising.

Du kan höra ett SR-inslag med Mats Odell här, och DI-artikeln finns nedan.

Allemanskontot kan stärka enskildas ägande på börsen
Finanskrisen har understrukit vikten av en god ägarstyrning i våra företag. Det gäller särskilt i den finansiella sektorn, där risktagandet i utlåningen haft en stor del i krisens uppkomst. Men även i näringslivet generellt finns det exempel där en svag ägarstyrning har lett till ökat risktagande, med efterföljande problem när kreditvillkoren stramats åt. Det finns självklart även andra förklaringar till krisens uppkomst.

En är den långa period av osedvanligt låga räntor som föregick krisen. Det ledde till att risk inte prissattes på ett korrekt sätt, vare sig av långivare eller av aktiemarknaden. En annan är brister i tillsyn och i reglering av den uppsjö av nya finansiella produkter som har uppfunnits, ibland medvetet för att dölja risk eller för svåra för investerarna att korrekt värdera risk i förhållande till avkastning.

Man kan diskutera vad som har varit mest betydelsefullt för krisens uppkomst; oaktsamhet i företagen, låga räntor, bristande tillsyn och reglering eller andra faktorer som bristande affärs etik.

En viktig och i stort förbisedd faktor, som vi kristdemokrater lyfte fram i en rapport inför valet 2006, är den kraftiga ökningen av det institutionella ägandet i större företag. Från början av 1980-talet till dags dato har det en skilda ägandet på börsen, det vill säga andelen aktier som direktägs av privatpersoner, halverats från 30 procent till strax under 15 procent.

Konsekvensen är att allt fler viktiga beslut i företagen har flyttats från ägare av kött och blod till anonyma förvaltare, vars främsta intresse är att maximera avkastningen på kort sikt. Kombinerat med bonusar och ersättningssystem som förstärkt den personliga vinningen av kortsiktigt agerande är det lätt att se detta som en viktig förklaring till krisen.

Som en del i en nödvändig upprensning, och för att undvika nya misstag, skärper nu staten och andra ägare ägarstyrningen och tar bort felaktigt utformade ersättningssystem.

Men vi bör också fundera över hur vi framöver kan stärka det enskilda ägandet på börsen, så att fler långsiktiga och ansvarstagande ägare får större inflytande i våra företag.

Regeringen aviserade i budgetpropositionen 2009 en översyn av sparande beskattningen. Syftet är att skapa skattemässig neutralitet mellan olika sparformer, samtidigt som möjligheten till skatteplanering förebyggs. I dag gynnas exempelvis det institutionella sparandet i fonder genom att reavinster endast beskattas då fondandelar säljs. All avkastning i de underliggande aktierna kan direkt återinvesteras av fonden. Det gör att avkastningen över tiden blir högre i en fond än för den som direktäger samma aktier och utför exakt samma affärer som fonden.

Aktiespararna presenterade i veckan (DI Debatt 4/5) ett utvecklat förslag till allemanskonto. Förslaget innebär en depåliknande investeringsmöjlighet, inte helt olik kapitalförsäkringen, där aktier och fondandelar kan handlas fritt utan att behöva deklareras.

Den som köper och säljer aktier eller fondandelar drabbas inte heller av den inlåsnings effekt som dagens reavinstskatt ger. Förslaget skulle förbättra allokeringen av sparkapital samtidigt som det ökar konkurrensen såväl mellan som inom enskilda sparformer. Inte minst inom fondsparandet skulle det kunna leda till en verklig konkurrens om fondavgifterna.

Dagens skatteregler missgynnar den som vill byta fond för att få lägre avgift. Allemanskontot skulle ge full rösträtt till aktier, vilket inte medges inom dagens kapitalförsäkring. Det skulle öka spararnas inflytande och därmed stärka det direkta ägandet.

Samtidigt som möjligheten till direktägande förbättras är det emellertid viktigt att stänga eventuella hål för skatteplanering. Sparandebeskattningen är en viktig skattebas som även i framtiden behövs för att finansiera välfärden.

Dagens kapitalförsäkring innehåller en osäkerhet rörande möjligheten att sälja försäkringen över årsskiftet för att undgå den årliga avkastningsskatten. För allemanskontot föreslås en lösning som innebär att insatt kapital beskattas redan första året.

Övergången till allemanskonto skulle därtill gynnas genom en schablonregel för den som sätter in redan befintliga innehav på kontot.

Effekterna av detta på statsfinanserna och på beskattningen av sparande i stort behöver dock analyseras vidare. Förslaget till allemanskonto är dock en god utgångspunkt för regeringens fortsatta arbete med att förenkla för spararna och samtidigt slå vakt om enskilt ägande på börsen.

Mats Odell (KD), finansmarknadsminister
DI Debatt, den 8 maj

Allemanskontot

Aktiespararnas förslag innebär följande:

• Spararna bestraffas inte med direktbeskattning för att de byter till den sparprodukt som passar deras hushåll bäst. En årlig avkastningsskatt liknande den som utgår för kapitalförsäkringar ska istället gälla.
• Spararna befrias från att ha sitt sparkapital inlåst i exempelvis fonder med alltför dålig historisk avkastning eller mycket höga avgifter.
• Spararna befrias från betungande redovisnings- och deklarationskrångel. Den årliga avkastningsskatten skickas automatiskt av kontoföraren till Skatteverket.
• Spararna äger fortsatt sina aktier och därmed möjlighet att påverka näringslivet genom att rösta på bolagsstämmorna.

Relaterade länkar
”Regeringen är öppen för allemanskontot”
(DI, 2009-05-08)
"Allemanskonto ska ge minskade avgifter"
(SR Ekot, 2009-05-08)
”Aktiespararna uppvaktade Mats Odell med Allemanskontoförslaget”
(Aktiespararna, 2009-05-04)
”Så ger du spararna makten över sina pengar, Mats Odell”
(Aktiespararna, 2009-05-04)