Bankers bonusar var droppen

Ledningen för den tidigare så krisdrabbade storbanken Swedbank vill införa ett nytt bonus- och incitamentssystem. Den röda tråden i svarsresultaten i en rad av Aktiespararnas webbfrågor är att bonusar eller rörliga ersättningar inte direkt uppskattas …

Swedbank var inte allt för länge sedan riktigt illa ute på grund av finanskrisen och problemen i Baltikum. Banken tvingades bland annat göra två nyemissioner på flera miljarder kronor. Många skyllde finanskrisen på att många i finansbranschen tog för höga risker för att på kort sikt kunna berika sig själva tack vare olika rörliga ersättningssystem. Andra skyller på att finansbolagens och/eller de statliga kontrollorganisationerna gjorde ett dåligt arbete eller hade för få resurser. En del anser att lagstiftningen kopplat ersättningsprogram/risktagande har varit för slapphänt.

Visserligen var banker som sökte garantier/hjälp från staten efter krisens utbrott (hösten 2008) tvungna att slopa bonusar/rörliga ersättningar till den höga ledningen, men flera medarbetare på vinstdrivande enheter kunde fortfarande plocka ut höga bonusar. Detta skapade en än häftigare bonusdebatt i medier och bland politiker. Pressade Swedbank beslutade att stoppa bonusarna för de allra flesta anställda i koncernen. Då ska det påpekas att många i finansbranschen har ersättningsavtal där den rörliga delen utgör en stor del. Swedbank förlorade en del anställda rätt snabbt efter bonusstoppet.

E24.se rapporterar att Swedbanks styrelse har beslutat att dra upp riktlinjer för rekommendationerna för ett nytt bonussystem inför kommande bolagsstämma. Swedbank hoppas kunna få tillbaka allmänhetens tilltro och befrämja långsiktighet hos personalen. Det nya systemet ska ersätta närmare 70 olika ersättningskonstruktioner, och innebär att mellan 40 och 60 procent av medarbetarnas rörliga ersättning ska utbetalas i form av aktier i bolaget, som är inlåsta under en treårsperiod. Resterande del av ersättningen betalas ut kontant direkt efter årets slut.

Inlåsningsperioden för aktierna innebär att styrelsen teoretiskt har möjlighet att helt eller delvis ta tillbaka dem. Det ska alltså vara möjligt att i efterhand omvärdera de anställdas arbetsprestation.

Regelmässigt innebär dock förslaget att Swedbank måste emittera nya aktier, eller köpa dem över börsen. Detta måste bolagsstämman godkänna. Dessutom måste det nya ersättningssystemet uppfylla de nya ”riskkraven” från EU och Finansinspektionen. Det nya systemet sägs vara förankrat hos flertalet storägare i banken. Storleksmässigt beräknas värdet av de rörliga ersättningarna förbli oförändrat.

Vad tycker Aktiespararna?
Förbundet har länge kritiserat olika ”avarter” av bonusar och belöningssystem. Kritiken har bland annat handlat om att motivering och uppföljning/utvärdering har saknats från bolagens sida. Riskanalyser har många gånger inte funnits, och ofta har ingen direkt prestation kunnat kopplas till utbetald ersättning. Aktiespararna har exempelvis förespråkat incitamentsprogram med aktier (längre inlåsningsperioder), tydliga tak för rörliga ersättningar och totalstopp för bonusar för VD:ar och finanschefer. Läs mer om detta i förbundets ägarstyrningspolicy.

Kritik mot lönehöjning
Swedbank höjde i början av 2010 lönerna kraftigt för ett antal nyckelpersoner efter att banken slopat bonusen för 2009. Banken var rädd för att personerna, som arbetade på en del i banken som redovisade stora vinster, snabbt skulle lämna banken. 82 procent av dem som röstade på Aktiespararnas webbfråga mellan den 8 och 15 februari i år ansåg inte att det var rätt, nyckelpersonerna klarade sig nog på sin grundlön en tid. 10 procent tyckte däremot att det var rätt att höja lönen för vissa nyckelpersoner vid bonusstopp, annars var risken stor för att värdefulla nyckelpersoner skulle försvinna. 8 procent var tveksamma, det var rätt bara om resten av bonusförlorarna också fick höjd lön och om bonusar slopades framöver.

Ja till bonusskatt
60 procent av dem som röstade på webbfrågan mellan den 18 och 25 januari i år ansåg då att det bör införas en extra skatt på kortsiktiga bonusar (rörliga ersättningar) för anställda i finansbranschen, för bonusar och ”guldsoten” i bland annat bankerna ledde till finanskrisen. 22 procent tyckte däremot inte att en bonusskatt borde införas, för Sverige har redan världens högsta marginalskatt. Det var bättre om kunder, medier och ägare reagerar och agerar. 18 procent var tveksamma. En bonusskatt antogs bara höja de fasta lönerna rejält, och bonusar borde förbjudas i alla samhällsekonomiskt riskfyllda branscher.

Ja till globalt regelverk
70,3 procent av dem som röstade på webbfrågan mellan den 12 och 19 oktober 2009 ansåg då att det skulle finnas ett globalt regelverk, för kortsiktiga bonusprogram skapade finanskrisen genom ett för högt risktagande. 18,4 procent röstade nej, det ansågs vara en ägarfråga – politiker ska inte byråkratisera allt. 9,2 procent var tveksamma – svarade kanske, men inför hellre höga skatter på bonusarna. 2,1 procent visste ej.

Regeringsorder stöddes
46 procent dem som röstade på webbfrågan mellan den 25 maj och 1 juni 2009 ansåg att det var rätt av regeringen att ”beordra” AP-fonderna att rösta nej till rörliga ersättningar i fondernas intressebolag. Bonushysterin ansågs vara boven bakom finanskrisen. 30 procent tyckte inte att det var rätt av regeringen att beordra AP-fonderna att rösta nej. Det var känsligt med tanke på den tidigare löntagarfondsdebatten. 24 procent ansåg att regeringen kanske agerade rätt, men hög avkastning skulle vara ett överordnat mål.

”Bonusarna var droppen”
62 procent av dem som röstade på webbfrågan mellan den 16 och 23 mars 2009 ansåg att deras förtroende för storbankerna hade minskat på grund av finansoron och debatten om chefsersättningar. Bonus- och lönefrågorna var dock droppen. 29 procent svarade också att deras förtroende hade minskat, för dålig riskhantering hade lett till nyemissioner och ”kapade” aktiekurser. 6 procent röstade nej, för finanskraschen ansågs vara svår att förutspå. 2 procent svarade också nej, för de högsta chefernas ersättningar sänktes ju. 1 procent svarade kanske/vet inte.

”Fast lön bör räcka”
67 procent av dem som röstade på webbfrågan mellan den 9 och 16 mars 2009 (när finanskrisen var rätt påtaglig) tyckte då att bonus- eller incitamentsprogram för höga chefer skulle slopas, en hög fast lön borde räcka. 25 procent ansåg att ett rimligt tak på ett bonus- eller incitamentsprogram var högst 30 procent av den fasta lönen. 4 procent svarade 31–50 procent, 3 procent röstade på 71–100 procent och 1 procent tyckte att 51–70 procent var rimligt.

Reglering efterfrågades
61 procent av dem som röstade på webbfrågan mellan den 3 och 10 november 2008 tyckte då att det var rimligt att bonus- och belöningsprogram skulle regleras politiskt eller låsas under en längre tid. 21 procent var emot detta – aktieägarna ska bestämma ersättningssystemen, och olika bolag behöver olika lösningar. 18 procent var tveksamma – ingen mer politisk byråkrati behövdes, men eventuella bonusprogram skulle gälla för flera års arbete.

”Skapar inte mervärde”
76 procent av dem som röstade på webbfrågan mellan den 11 och 18 mars 2008 ansåg då inte att de ifrågasatta bonusprogrammen skapade mervärde. 20 procent trodde kanske det – man måste se till samtliga kostnader för att olika belöningsprogram ska kunna bedömas. 4 procent tyckte att bonusprogrammen motiverar anställda, vilket gynnar både bolag och aktieägare.

Nej till SEB-bonusar
SEB:s bonusar till dess personal för 2007 hamnade på cirka 3 miljarder kronor. Det var en ökning med drygt 200 miljoner kronor jämfört med året innan. SEB redovisade höga vinster 2007 (året före finanskrisens utbrott, och banken fick stora problem i Baltikum och Tyskland och tvingades göra nyemission). SEB-aktien gick ned med drygt 25 procent under 2007, samtidigt som Stockholmsbörsen backade 6 procent. 57 procent av dem som röstade på webbfrågan mellan den 11 och 19 februari 2008 ansåg inte att SEB-bonusen var rimlig på grund av raset för aktien under 2007 – och detta även om SEB:s provisionsintäkter ökade. 30 procent var lite osäkra på SEB-bonusen. De trodde att bonusen kanske var rimlig. Det viktiga var att löner och bonusar tydligt redovisades. 13 procent tyckte att det är bolagsledningen som bestämmer hur anställda ska ersättas och motiveras.