På DI Debatt, den 1 mars i år, kritiserade bland andra Günther Mårder, VD för Aktiespararna, storbankernas fondavgifter och rådgivning. Det påpekades bland annat att fondsparandet sedan många år är en viktig vinstmaskin för de svenska storbankerna – bland annat för att deras fondbolag har varit inriktade på aktiv förvaltning till höga avgifter i stället för passiv förvaltning till lägre avgifter.
Webbfrågan: Hur har du upplevt storbankernas rådgivning när det kommer till aktier och fonder?
43,3 procent av dem som röstade på Aktiespararnas webbfråga (12–19 april) uppger att bankernas egna aktivt förvaltade fonder lyfts alltför ofta fram.
22,3 procent har sällan eller aldrig fått veta kvaliteten på eller målen med bankernas fondförvaltning.
13,1 procent röstade på alternativet att aktiesparande aldrig har nämnts, och ”röstarna” har varit tvungna att själva fråga om det.
11,1 procent har i regel fått information om såväl aktier och fonder som olika avgifter och risker.
10,2 procent uppger att det är mest tal om bankens olika Internettjänster, där kunden själv kan välja sparformer.
Totalt 314 svar registrerades i omröstningen. Nästa webbfråga (om krisen för eurosamarbetet, bland annat på grund av Grekland) hittar du här.
Delar av kommentarer skrivna av läsare i samband med omröstningen:
• ”Tack för att Aktiespararna sätter tryck på bankerna och på all för aktieägarna orättmätig verksamhet var än den dyker upp, och den dyker tyvärr upp häpnadsväckande ofta.”
• ”De ’gudomliga’ bankerna – tror de – med sina fonder är ett speciellt släkte, när de får tänderna i en ’kund’ och vederbörande blir livegen … Bankerna friskriver sig från allt ansvar hur illa de än sköter sig och man har ingen chans mot gud bankfader. Dessutom går fonderna sällan bättre än index.”
• ”Nej det är nog bara medelmåttor som utgör bankernas så kallade ’experter’. Vad som är mera tråkigt är att de lojalt bevakar den egna bankens intressen och skiter i kundernas”
• ”Självklart puffar respektive bank för sina fonder. Om jag besöker en bilhandlare som säljer Volvo, inte börjar han tala om andra bilmärken och deras fördelar. Jag förväntar mig inte heller att han ska göra det. Om man går till en bank borde man begripa själv att det fungerar likadant där.”
• ”Storbankerna är vuxendagis och är dessutom helt insyltade i den globala soppan. Dessutom leker de stormakt i öststaterna ... Sparbanksrörelsen är förstörd, man vill inte ha vanligt folk som kunder verkar det som …”
• ”Bankernas ’rådgivning’ borde inte få kallas rådgivning. Det har inget med rådgivning att göra, det är ett försäljningssamtal med en potentiell köpare där målet är att sälja bankens produkt. Liknelsen med en bilhandlare är faktiskt helt på pricken. Dock brukar inte bilhandlaren kalla sig för ’transportrådgivare’ eller ’fordonsexpert’ när han försöker sälja dig den senaste modellen.”
• ”Ja, man kan väl säga att banken inte har något intresse mer än att tjäna pengar, och hur gör den det? Jo, courtage är ett sätt, en dålig ränta är en annan och då förstår man ju varför det är viktigt för banken att göra så många affärer som möjligt ... men tyvärr förlorar kunden på det särskilt om affärerna som görs är dåliga … amerikanska banker har drivit myglet till det yttersta, där gör man så att man har analytiker med hyfsad träffsäkerhet som analyserar marknaden och hittar några papper som man köper stora mängder av och när kurserna börjar röra sig då rekommenderar man sina kunder dessa aktier. Men då börjar banken att sälj dessa aktier till sina kunder och det är där bankens vinst ligger – att blåsa sina kunder ...”
Målet för en aktiv fond är att slå det index fonden jämför sig med. En passivt förvaltad fond, ofta kallad indexfond, kan aldrig slå sitt jämförelseindex, men spararen är garanterad en utveckling som ligger strax under. En aktivt förvaltad fond hos de fyra storbankerna är dock ofta tre–fyra gånger så dyr som motsvarande indexfond.
2004–2008 slog bara 27 av cirka 270 aktivt förvaltade fonder index. Cirka 90 av dessa fonder är blandfonder eller räntefonder och inte en enda av dessa lyckades med målet att slå jämförelseindex. En stor del av förklaringen är att avgifterna helt enkelt äter upp den eventuella överavkastning som har genererats.
Bankerna brukar framföra att fondens prestation i förhållande till jämförelseindex inte är det enda spararen får för sin förvaltningsavgift. Den totala servicen, exempelvis kontorsnät och Internetbank, måste också inkluderas. Kunden kan emellertid välja indexfonder och ändå ta del av bankens totala service.
Vad har fondkunderna egentligen rätt att kräva för den avgift de betalar? Ingen av storbankernas fondbolag har uppgett vad de anser vara ett acceptabelt resultat för den aktiva fondförvaltningen.
Dessutom har bankkunder som vill byta avgiftstyngda fonder mot enskilt aktiesparande små möjligheter att få hjälp från banken. I takt med att avgifterna på aktieaffärer har sjunkit drastiskt, tack vare en effektiv konkurrens, har rådgivningens fokus flyttat till andra mer lukrativa sparprodukter som fonder och olika strukturerade produkter.
”Aktiva” fonder ganska populära
43 procent av dem som röstade på webbfrågan mellan den 8 och 15 mars i år svarade att de aldrig eller sällan köper fonder, utan i stället enskilda aktier. 41 procent uppgav att de vanligtvis väljer aktivt förvaltade fonder Vid köp av fonder. 16 procent väljer passiv förvaltning (indexfonder).
Relaterad länk
”Aktier populärare än ’aktiva’ fonder”
(Aktiespararna, 2010-03-16)