Banken SEB, vars kreditförluster ökar mycket kraftigt, ville bland annat få igenom olika förslag om belönings- och incitamentsprogram på den långa stämman på Cirkus i Stockholm, där väldigt många frågor ställdes. Programmen omfattar bland annat ersättning till så kallade nyckelpersoner och ledande befattningshavare, och ger dessa möjligheten att köpa billigare aktier i banken.
Aktiespararna tänkte först rösta emot ett program (performance shareprogram) eftersom det inte fanns ett tak för den individuella maxersättningen. SEB:s aktie handlas mycket lågt. Vid en återhämtning kan det leda till att vinsten för dem som omfattas blir mycket stor.
I det förslag som förbundet fick presenterat för sig före stämman fanns det ingen övre gräns och därför krävde Aktiespararna ett tak för vad programmet kan ge. I en DN-intervju, som publicerades på morgonen samma dag som stämman var och som fick mycket stort mediegenomslag, föreslog Aktiespararna via Günther Mårder, tillförordnad VD, att det skulle sättas ett tak på 30 procent av den fasta lönen, för annars skulle förbundet rösta nej.
En tid före stämman fick Günther Mårder veta av banken att det tydligen finns en intern policy, som inte tidigare presenterats och som är snävare än de 30 procent som förbundet föreslagit. Även under stämman berättades det om policyn och bankledningen lovade att publicera den. Denna framgång resulterade i att Mårder valde att bifalla förslaget.
Günther Mårder mottog alltså beskedet om ersättningstaket med glädje, men han tycker samtidigt att det är synd att aktieägarna fick reda på taket först på årsstämman.
En kort tid efter stämman uppdagades det dock att SEB:s högsta chefer hade fått kraftiga lönehöjningar efter att de kortsiktiga bonusarna sopats. Efter några dagars kritikstorm, inte minst från Günther Mårder, drogs lönepåslagen tillbaka.
Webbfrågan: Vad är ett rimligt tak (procent av den fasta lönen) på ett bonus- eller incitamentsprogram för höga chefer?
67 procent av dem som röstade på Aktiespararnas webbfråga (9–16 mars) tycker att programmen ska slopas, en hög fast lön bör räcka.
25 procent av dem som röstade på webbfrågan tycker att ett rimligt tak på ett bonus- eller incitamentsprogram är högst 30 procent av den fasta lönen. 4 procent svarar 31–50 procent, 3 procent röstade på 71–100 procent och 1 procent tycker att 51–70 procent är rimligt.
Totalt 601 svar registrerades, och nästa webbfråga (om storbankernas förtroende) hittar du här.
Delar av kommentarer skrivna av läsare i anslutning till omröstningen:
• ”… Har man flera miljoner i årslön borde man nog klara sig ändå och det … förväntas av en att göra ett bra jobb. Men det är nog inte det som är problemet. Om jag blir miljonär på deras verksamhet, så unnar jag nog medarbetarna det också. Problemen ligger egentligen på ett annat plan. Ett bra jobb tidigare år ger bonus senare, när lönsamheten är dålig …Här borde det finnas en mycket starkare koppling till utbetalningsårets resultat. Ett annat fult trick som vi har sett exempel på är att man döper om bonusen/incitamentet till gratifikation.”
• ”Självklart så ska bonussystemet för höga chefer bort. Det är ett påfund som man har importerat från USA. Vi kan nu konstatera hur det har gått där. Jag skulle skämmas som chef om jag måste kräva bonus för att göra mitt bästa. Cheferna har blivit ett slags bonusnarkomaner. Om bonussystemet vore symmetriskt, det vill säga man får tillskott på lönen om det går bra för företaget och avdrag om det går dåligt, skulle det kanske bli annat ljud i skällan. På finansmarknaden är det väldigt lätt att ta risker när man bollar med andra människors pengar. I goda tider tar man åt sig äran, i dåliga tider är det marknadens fel ...”
• ”Det är bonusar, och ränta på ränta, som gör att världens ekonomi är i kris. Den som inte förstår detta har mer att lära. Ta bort bonusarna, och ska det vara prestationslön låt det vara som gamla ackordslöner med låg fast lön och en viss rörlig del. Ingen gör skäl för mer än några miljoner i årslön, det borde räcka med en statsministerlön för en VD.”
• ”Om styrelsen verkligen får fart på företaget och ökar försäljningen, vilket ju är deras uppdrag, så kan man tänka sig att det utbetalas en gratifikation åt dem, men även åt personalen på golvet som ju måste öka farten i produktionsledet. Annars borde en dubbel arbetarlön vara nog, eftersom samtliga kostnader för resor och representation betalas av företaget. Den bästa styrelsen plockar man säkerligen från verkstadsgolvet.”
• ”Skulle en toppidrottsman göra dubbelt så bra ifrån sig med dubbel lön? Nä, det tror inte jag heller. Gör man inte sitt bästa i sitt jobb, så får det negativa konsekvenser för de flesta, utom då för giriga/uppblåsta/inkompetenta direktörer i diverse börsbolag.”