Andra menar att externa ägare och kraven på insyn, som ett börsmedlemskap ställer, tvingar organisationer att använda sina resurser på effektivast möjliga sätt.
Sigurd Nordgren startade 1923 en snickeriverkstad i Ovanåker i Hälsingland. Verkstaden övertogs så småningom av Sigurds söner, och 1949 startade de vad som i dag utgör en ledande leverantör av förpackningslösningar: Nefab AB.
Skandia Investment blev den första externa investerare som fick möjlighet att köpa in sig i bolaget, och 1996 introducerades det på Stockholmsbörsens OTC-lista.
Nefabs aktieägare var med om att bistå bolagets fortsatta expansion, med etableringar på internationella marknader och utvecklingen av CPS-konceptet, vilket innebär att bolaget i dag erbjuder sina kunder förpackningslösningar för deras hela logi-stikflöden. Många av aktieägarna är medlemmar i Aktiespararna, som på ett tidigt stadium uppmärksammade bolaget och dess kompetenta och framsynta ledning.
De ägare som var med från början, då bolaget strax före börsintroduktionen genomförde en nyemission på 41 kronor per aktie, gjorde en fantastisk investering. Aktiekursen står i dag i 96,70 kronor efter ett bud som nyligen lades på bolaget – men efter att bolaget 2005 genomförde en aktieuppdelning på 4:1.
Nefab har till stor del vuxit av egen kraft, genom att styrelse och ledning har drivit företaget på ett bra sätt. Trots detta har de aktieägare som gick in som inve-sterare 1996, eller som senare köpt in sig i bolaget via börsen, varit delaktiga i dess utveckling. De har varit med om att göra de investeringar som gjort att bolaget i dag har en omsättning på omkring 2 miljarder kronor per år och cirka 1 800 anställda.
Nu köps bolaget ut från börsen av ett holdingbolag, gemensamt ägt av grundarfamiljen, som hela tiden behållit en ägarmajoritet på över 50 procent av kapitalet och över 80 procent av rösterna, och en av utköpsbolaget Nordic Capitals fonder. Aktiespararna har, eftersom en så stor andel av kapital och röster samt styrelsen för bolaget redan anmält sig som positiva till budet, rekommenderat sina medlemmar att anta erbjudandet.
Budet innebär en premie om cirka 39 procent jämfört med genomsnittlig volymviktad börskurs för aktien under månaden innan budet presenterades. Det kan därmed tyckas som om aktieägarna gör en mycket bra affär. Samtidigt kanske det hade varit mer intressant för ägarna i såväl Nefab, som Gambro tidigare, att kvarstå som aktieägare.
Den stora frågan man i detta fall i aktieägarperspektiv kan ställa sig är: Varför anser styrelsen och ledningen för bolaget, som i Nefabs fall är nära förknippade med budgivaren, att bolaget kan utvecklas bättre utan externa ägare och utanför börsen? På samma sätt som när ägarfamiljen valde att bjuda in externa ägare och börsnotera Nefab för drygt tio år sedan är detta ett viktigt strategiskt beslut.
Aktiespararnas uppfattning är att enskilda ägare är en tillgång för bolagen och att marknadsnoteringen och de krav den ställer ofta leder till bättre bolagsstyrning och ett bättre resursutnyttjande än annars. Detta stöds av studier som legat till grund för utvecklingen av normer och regelverk för bolagsstyrning.
Samtidigt hävdar utköpsbolagen att de genom att köpa ut bolag från börsen kan införa bättre bolagsstyrning och genomföra finansiella och operationella förändringar som gör det möjligt att lyfta fram dolda värden i bolagen. En orsak som brukar anges är att de genom att ta fokus från kortsiktiga värderingar genom börskursen kan koncentrera organisationens resurser i verksamheten.
Debatten om var bolagen kan styras bäst kommer att fortgå, och vi här i förbundet följer den med spänning och skulle gärna höra mer om vad du där ute anser. Välkomna att engagera dig i frågan via vårt webbforum! Webbadressen för kommentarer till denna artikel hittar du här nedanför.