Bland andra statsminister Fredrik Reinfeldt är kritisk, och han räknar med att bankernas bonussystem för sina chefer kommer att diskuteras på EU-toppmöten. Höga bonusar har vållat häftiga debatter i länder som Frankrike, Tyskland och Nederländerna. Statsministern säger att det höga risktagande och den girighet som präglat många av bonussystemen är oacceptabelt. Han tycker att denna tendens är mycket allvarlig.
Även till exempel aktivistfonden Cevians grundare Christer Gardell anser att belöningssystemen inom finansbranschen är dåliga och inte reflekterar den underliggande verksamhetens risker. Han tycker att bonusar i finansbranschen borde låsas in i upp till tio år för att undvika kortsiktigt risktagande.
Webbfråga om ersättningar
Hela 78,7 procent av dem som svarade på Aktiespararnas webbfråga (8–15 september) tycker inte att VD:ar för stora svenska noterade aktiebolag har rimliga ersättningar (inklusive löner, pensioner och eventuella incitamentsprogram), för VD:arna anses ofta tjäna alldeles för mycket i jämförelse med övriga anställda. 14,7 procent tycker att VD:ar för stora svenska notera bolag har rimliga ersättningar, och de har ofta lägre löner än sina utländska kollegor. 6,6 procent svarar ”kanske/vet ej”. Totalt svarade 502 personer på webbfrågan.
En av kommentarerna, skriven i samband med webbomröstningen:
”Det är oftast inte lönen det är fel på utan de så kallade incitamentsprogrammen. I USA har options- och bonusprogrammen under de senaste decennierna resulterat i att 15–20 procent av ägandet i företagen övergått till företagsledarna. Vi aktieägare måste se till att något liknande inte sker i Sverige!”
Former och nivåer
Aktiespararna, som länge har kämpat för att ändra ersättningsprogrammens utformning välkomnar debatten. Exempel ur Ägarstyrningspolicyn: Aktiespararna ser positivt på breda incitamentsprogram där flertalet anställda erbjuds möjlighet att köpa eller tilldelas aktier i bolaget, och kräver att det ska finnas ett tak för hur stort utfallet av ett program får bli.
Elisabeth Tandan, Aktiespararnas VD, skriver i en förbundsledare i tidningen Aktiespararen (2008, 9) följande:
”Det är omöjligt att fastställa någon absolut korrekt ersättningsnivå för företagsledningar och styrelser ... Men ett antal fall av solklar ”överersättning” har gjort frågan politiskt het i både USA och Europa. Lägg därtill det faktum att gapet mellan ersättning till ledning och arbetare har breddats de senaste åren …
… formen för ersättningsprogram är oerhört viktig. Vi ställer därför höga krav på de incitamentsprogram vi stödjer. Vi kräver klara prestationskrav, uppföljning samt förordar aktiebaserade program. Vi kämpar mot komplicerade och svårförståeliga program som är till mest för experterna. För att ett program ska skapa rätt incitament måste den anställde lätt förstå målen och utfallen, annars är det bortkastat. Formen är ägarnas viktigaste fråga.
Men vi kan inte bortse ifrån nivån, den engagerar betydligt mer än formen. Därför kommer den breda debatten alltid att fokusera på nivån ... I globaliseringens kölvatten, då företagsledare jämför sig med globala branschaktörer i stället för med den lokala marknaden, kommer pressen på att höja ersättningsnivåerna därför bara att förstärkas.
Motvikten är just debatten, engagerade aktieägare och medborgare. Kanske kan risken för en försämrad allmän ekonomi hjälpa till, i alla fall kortsiktigt … Företag och styrelser måste vara lyhörda. De lever inte i ett politiskt vakuum utan är beroende av sin omgivning …
… En liten öppen ekonomi som Sveriges behöver ett starkt och brett stöd för aktieägande, företagande och de fria marknaderna. Detta bygger vår välfärd på, och det är viktigt för både aktieägare och medborgare. Om företagsledningar och styrelser inte behåller sansen när de fastställer nivåerna i praktiken, och om de inte visar lyhördhet gentemot sin omgivning och det politiska klimatet, finns risk för bakslag …”
”Bonusprogrammen ofta ogenomtänkta”
I en annan ledare i Aktiespararen (2008, 6/7) skriver Elisabeth Tandan följande:
”… Stämmosäsongen 2008 är i stort sett slut. Över fyrtio bolagsbevakare har bevakat era intressen på över fyrahundra stämmor. Ingen annan ägare förmår täcka en sådan vidd av bolag eller stämmor …
… Årets mest debatterade fråga är de invecklade och ibland vidlyftiga incitamentsprogram som föreläggs aktieägarna. Ofta är de så komplicerade att de förstås enbart av experter ... Därför måste de förenklas och förtydligas samt bättre kommuniceras till både anställda och aktieägare.
Det är förvånande att fler bolag inte utvärderar effekten av införda program eller att de fastställer klara mål för programmen då dessa presenteras. Jag säger inte att det är enkelt, men jag skulle vilja se en större vilja från bolagens sida att ta denna fråga på allvar. Hur ska vi aktieägare annars kunna fatta beslut i dessa frågor? Hur ska vi kunna utvärdera huruvida fattade beslut är riktiga?
En ytterligare svaghet i presenterade program är att de är ogenomtänkta. Prestationskraven är ofta för låga, oklara eller opåverkbara … Ska kraven på de anställda vara högre än på de ledande befattningshavarna? Har ledande befattningshavare mindre möjlighet att påverka avkastningen på eget kapital än en anställd på ekonomiavdelningen eller i produktionen? Avser programmet att verka som incitament eller som bonus för redan genomförda prestationer? …”
Relaterade länkar
"Lås in finansbonusar i tio år"
(DI, 2008-10-15)
”I finanskrisens spår”
(Aktiespararna, 2008-10-14)
”VD-ersättningarna är orimliga”
(Aktiespararna, 2008-09-16)
”VD-löner: Utan sans och måtta finns risk för bakslag”
(Aktiespararen, 2008-09-11)
”Bonusprogrammen ofta ogenomtänkta”
(Aktiespararen, 2008-06-05)