De fyra svenska storbankerna, Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank har alla påverkats mycket negativt av den globala finans- och kreditoron, som blossade upp efter att bostadsbubblan i USA på allvar sprack 2008. Detta medförde att banker och andra finansinstitut fick stora problem när olika uppblåsta värdepapper störtdök. Flera stater har varit tvungna att förstatliga olika finansbolag, och flera företag har också gått i konkurs.
Förutom den kraftiga börsnedgången 2008 förlorade de svenska bankerna även stora summor på olika värdepapper kopplade till USA:s bostadsmarknad. Dessutom ökar kreditförlusterna för bankerna, bland annat i Baltikum. Nordea, SEB och Swedbank har gjort eller håller på att göra stora nyemissioner för att stärka sin finansiella ställning.
Visserligen har inte Handelsbanken aviserat någon nyemission och dess aktie har också av storbankernas klarat sig bäst på den turbulenta börsen. Men banken har gått på ett antal minor (stora kreditförluster) beträffande amerikanska bostadspapper och när ett par stora företag ställt in betalningarna. Dessutom har det uppdagats att de högsta cheferna i Handelsbanken har riktigt höga pensionsavtal, som en del säger är förtäckta bonusar (vilket bankledningen inte har).
Swedbank har mycket stora problem i de baltiska länderna, vars ekonomier ”faller fritt”. Swedbankledningens krishantering har fått mycket kritik, och dessutom har banken en ägarkris efter att Sparbanksstiftelserna förlorade ett stort Swedbankinnehav till Folksam när lån, som togs i samband med nyemissionen, inte kunde betalas.
Ledningen i SEB kommer att avstå från de uppmärksammade löneökningarna, som blev kända en kort tid efter att de kortsiktiga bonusarna slopats. Helomvändningen kom efter att hård kritik, inte minst från Aktiespararna, framförts under några dagar. För att bankerna ska kunna ingå i statens garanti- och kreditprogram måste kortsiktiga bonusar och löneökningar till de högsta cheferna slopas.
Webbfrågan: Har ditt förtroende för storbankerna minskat på grund av finansoron och debatten om chefsersättningar?
62 procent av dem som röstade på Aktiespararnas webbfråga (16–23 mars) uppger att deras förtroende för storbankerna har minskat på grund av finansoron och debatten om chefsersättningar. Bonus- och lönefrågorna var dock droppen.
29 procent av dem som röstade på webbfrågan svarade också att deras förtroende minskat, för dålig riskhantering har lett till nyemissioner och kapade aktiekurser.
6 procent röstade nej, för finanskraschen var svår att förutspå. 2 procent svarade också nej, för de högsta chefernas ersättningar sänks ju. 1 procent svarade kanske/vet inte.
Totalt 654 svar registrerades, och nästa webbfråga (om kärnfrågor på årets bolagsstämmor) hittar du här.
Webbfrågeresultat ovan kan jämföras med den undersökning som Avanza Bank lät Sifo göra den 13–16 mars (1 045 personer intervjuades). Bland enkätens SEB-kunder uppgav 63 procent att de fått mycket eller något sämre förtroende för sin bank. För Swedbank och Nordea ligger motsvarande tal på 57 respektive 56 procent, medan Handelsbanken kommer undan med 38 procent.
Delar av kommentarer skrivna av läsare i anslutning till omröstningen:
• ”När styrelse och ledning inte kan hantera löne- och bonusfrågor förstår man att de misslyckats med övriga frågor, som är betydligt mer komplicerade.
Vi har minimilöner och nu är det dags att sätta gräns även för maximilöner. De chefer som inte kan acceptera detta är välkomna att lämna landet”
• ”Styrelsen är alldeles för svag i en del storbanker. Ska det vara bonusar så ska också lönen sänkas för direktörerna och styrelsen när företaget visar förlust. På samma sätt som vi aktiesparare ser kapitalet sjunka vid låga vinster eller förlustresultat.”
• ”SEB … både ordförande och speciellt VD:s enormt svaga framträdande gör att man är enormt tveksamt till denna bankledning, som lever i en annan värld än … bankens privatkunder. Förtroendet för VD är i botten. Jag kollar alternativ efter 25 års trohet för SEB.”
• ”Förtroendet är i botten. Jag upplever inte banken som rådgivare med kunden i centrum – utan som säljare med bankprovisionerna framför ögonen, och detta för att tillfredsställa cheferna. En vanlig kassatjänsteman har ofta uppgiften att sälja de tjänster som banken tjänar mest på. Lyckas han/hon inte bra riskerar personen kritik. Det känns även att ett långvarigt kundförhållande inte betyder någonting. Det förefaller mig som om det viktiga är att göra en affär nu! Det är också frustrerande att inte kunna tala med en bankman utan att ’ha gjort upp en tid’. Banken har tydligen inte förstått att de agerar på samma marknad som till exempel snabbköpet, och att kunden märker attityden och tappar den positiva känslan för ’sin’ bank”.
• ”Det är klart att bankens försäljare har till uppgift att sälja de produkter som man tjänar mest på. Så är det i alla andra brancher, varför skulle banker vara något undantag? Det skrämmande är att staten går in och ställer villkor om löner och ersättningar för att bankerna ska få låna. Tänk om bankerna tillämpade den principen. Du får inte låna något om du betalar snickaren mer än 375 kronor/timma. Vi måste värna om avtalsfrihet och inte vara avundsjuka på att bra medarbetare får bra ersättning.”
• ”Bonussystemen verkar vara till för personer som anser sig ha så gott ekonomiskt omdöme att de presterar mer än normalt, bara de får onormalt mycket betalt. Under lång tid har vi sett hur folk i ledande ställning har kunnat kvittera ut miljontals kronor i bonusar. Detta trots att bolagen gått så uselt … Nu är snikna direktörer med dåligt omdöme i sig inte det stora problemet. Det är i stället företagens styrelser och ordföranden, som beviljar frikostiga bonussystemen. I många fall måste därför ansvariga ordföranden, ja ibland kanske hela styrelsen, sparkas ut. Detta för att få balans i bolagens och landets ekonomi. ’Självkritik’ tycks vara det ord som generellt saknas i vokabulären hos personer på denna nivå. Och det är här – på styrelsenivån – som Aktiespararna måste fordra radikala åtgärder. Nu har det de senaste veckorna blivit populärt att i ”skuggan av galgen” avstå från, eller återlämna bonuspengar. Generellt tycks dock folk med bonus vara så självupptagna av sin egen förträfflighet att de totalt har tappat kontakten med verkligheten. När verkligheten nu visar att de inte presterat något positivt för sina bonusar, så skyller man på den dåliga världsekonomin. Visst är det väl konstigt – att denna ursäkt kommer från personer som själv har varit med om att skapat krisen”
• … Jag beklagar att jag var otydlig i min förra kommentar. Vad jag ville ha fram var att den brist på förtroende för banker som successivt ökat hos allmänheten sannolikt gör samma allmänhet än mer upprörd när ledningarna beviljas stora bonusar – och det i ett läge när de verkligen inte presterat något bra. Självklart ska staten som långivare/räddare ställa vissa villkor – precis som bankerna gör när de beviljar sina lån. Detta inte minst till kunder med ’tveksam’ ekonomi.”
• ”Något som stör mig är att det utgår bonusar även när de gjort bort sig … Jag vet ingen som får ackord om det inte åstadkoms vinst, vet ni? Nä, bank och finans är ett monopol samt en skyddad verkstad, vars enda funktion verkar vara att generera bonusar till den egna fickan, dock inte kundernas.”