Günther Mårder, VD för Aktiespararna.
Sammandrag från Veckans Affärer (2009-06-17):
Avgifter och riskkapitalister
Intervjun gjordes på Aktiespararnas kansli på Rådmansgatan i Stockholm där Günther Mårder brukar dyka upp kring klockan sju på mornarna – även denna gång. Och det finns mycket att göra. Det senaste årets turbulens på finansmarknaden har påverkat privatpersoners syn på aktier, vilket märkts hos förbundet. Günther Mårder tror att dagens marknadsläge kommer att tvinga fram en ny inriktning:
– Många företag har fallit för modenycken att optimera kapitalstrukturen för att blåsa upp lönsamheten. Men att bränna kassan på stora återköp av aktier har visat sig vara både kortsiktigt och farligt. Vi ser nu hur företag som satsat alltför ensidigt på fortsatt stark tillväxt saknar soliditet och stryktålighet för att klara finanskrisen. Den tvingar fram en återgång till att sätta långsiktighet och stabil tillväxt i fokus i stället för att jaga kortsiktiga kvartalsresultat. Verksamhetsrationaliteten har fått stå tillbaka när ekonomerna och de finansiella ingenjörerna fått fritt spelrum i jakten på uppblåsta nyckeltal genom kapitalrationalitet, säger Günther Mårder.
Günther hävdar att finanskrisen har ändrat synen på värdeskapande. Vinstmaximeringen kommer fortfarande att vara den dominerande drivkraften, men med en bredare ansats då vikten av långsiktiga värden uppenbaras. Det innebär att effektiviseringar, innovationer, förädling av verksamheten och produktionen får en nytändning. Dessutom tvingas företagen att visa att deras affär är långsiktigt hållbar för omgivningen.
Enligt Günther Mårder har aktieaktivisternas och riskkapitalisternas insteg på börsen, som pressat fram utdelningar vilka utarmat vissa bolag, inte gynnat vanliga svenska aktiesparare. Det har i stället medverkat till att skrämma bort småsparare från börsen. Enligt Günther finns samma tendens i hela finanssektorn där finansiell ingenjörskonst har fått styra under senare år.
– Prispressen från nätmäklare och börsens fjärrmedlemmar har positivt pressat avgifterna så att det inte längre finns mycket lönsamhet i vanlig aktiehandel. I stället har vi fått se alltmer produktutveckling där banker och fondförvaltare ständigt lanserar nya finansiella produkter, säger han och fortsätter:
– Många av dem har som gemensamt drag att de är svåra att analysera och ofta innehåller flera lager av dolda avgifter som gör dem mycket lönsamma för utställare och mellanhänder. Problemet är att produkterna främst svarat mot bankernas ambition att ha ett stort utbud. Intresset att tillgodose ett tydligt kundbehov av väl genomlysta produkter med låga avgifter har kommit i andra hand. Situationen försvåras ytterligare av att dagens skatteregler för reavinster ofta låser fast småspararna i dåliga placeringar som de egentligen borde sortera bort, säger Günther Mårder.
Allemanskontot och enskilt ägande
Det senaste årets turbulens på börsen har minskat intresset för aktier som sparform. De som är fortsatt aktiva flyttar i ökad grad sitt aktiesparande till kapitalförsäkringar. Günther Mårder anser att detta är en stor förlust, aktieägarna förlorar rösträtt och direktkontakten med bolagen.
– Det sker en löpande maktförskjutning i börsbolagen där det enskilda aktieägandet successivt minskar. När många placerar sina pengar via kapitalförsäkringar undermineras privatspararnas inflytande över bolagen. Genom fondsparandet och pensionssystemet förskjuts ytterligare makt ifrån privat ägande, trots att de mindre privatinvesterarna ofta står för en stor del av det satsade kapitalet i många bolag, säger Günther.
Kapitalförsäkringarnas ökade popularitet har även gjort att flera stora nätmäklares pensionsbolag till storägare i mindre börsbolag, trots att det kan röra sig om tusentals sparare som genom kapitalförsäkringar köpt aktier men som i juridisk mening endast äger försäkringen och inte aktierna. Enligt Günther Mårder är just detta försäkringsupplägg, som skattemässigt är fördelaktigt, en fara för privatspararnas inflytande över sina investeringar.
Aktiespararna har framfört till finansmarknadsminister Mats Odell att aktiebeskattningen måste förändras för att det enskilda aktiesparandet ska öka. Regeringen verkar ha tagit fasta på detta och en översyn av hela kapitalbeskattningen pågår.
– Vårt förslag på ett Allemanskonto som innebär att man återför äganderätten till placeraren har hörsammats av Odell. Dagens system innebär ett direkt missgynnande aktie ägande, vilket inte är i någons intresse. Svenska investerares konkurrenskraft försvagas mot utländska eftersom det högre svenska skattetrycket urgröper svenskarnas kapital. Vi måste få spela efter samma villkor i en alltmer globaliserad värld, säger Günther.
VD-bytet
Det vore en underdrift att påstå att chefsbytet i Aktiespararna skedde med en viss dramatik. Tidigare VD, Elisabeth Tandan, sade upp sig i december 2008 efter bland annat diskussioner om neddragningar på grund av finanskrisen. Vid årsskiftet blev Günther Mårder, då förbundsordförande i Unga Aktiesparare, utsedd tillförordnade VD. Några månader senare utnämndes han, nästan 27 år gammal, till förbundets nye VD. Trots sin ringa ålder har han varit engagerad inom Aktiespararna under mer än ett decennium.
– Det är ingen tvekan om att det är en väldigt stor dynamik i en ideell organisation, vi har över 70 000 medlemmar och starka lokal avdelningar på 150 orter i landet. Det går inte riktigt att jämföra med bolagsvärlden, vi liknar mer andra intresseorganisationer och exempelvis politiska partier. Om missnöje breder ut sig i medlemsleden kan det bli väldigt turbulent och personfixerat. Det är helt enkelt en annan struktur som man måste gilla och acceptera. Jag som leder den operativa verksamheten måste inte bara lyssna på styrelsen, som om det hade varit i ett aktiebolag, utan samtidigt vara lyhörd för ryggraden i förbundet – våra medlemmar, säger Günther Mårder.
Det är från bolagsstämmor de allra flesta känner igen förbundets VD. Günther syntes i medierna nästan varje dag under vårens stämmosäsong, och han skyr inte strålkastarna, tvärtom.
– Jag kommer med rätt så färgade ögon, efter över tio år i organisationen. Sannolikheten att jag radikalt vänder upp och ner på organisationen är rätt låg. Mitt arbete är i stället inriktat på att Aktiespararna ska bli ännu starkare och bättre på det som alltid varit det viktigaste för oss: att ge medlemmarna de bästa förutsättningarna för att bli framgångsrika i sitt aktiesparande. Det ska vi göra genom att sprida kunskap och samtidigt erbjuda verktyg som förenklar aktiesparandet, säger Günther.
Vågar kritisera makten
Günther hette tidigare Richard, men som ett slags revolt tog han namnet Günther efter en karaktär i en TV-serie (Rederiet). Han verkar vara en typisk dubbelnatur: snickarlärling, ex-punkare, entreprenör, student från Handelshögskolan i Stockholm och livsnjutande körsångare. I ungdomen gick han från att vara punkare till att handla med aktier, sedan dess har det fortsatt – som när han ska förklara hur Aktiespararnas framtid ser ut:
– Vi ska inte bli en del av etablissemanget. Om vi sammanblandar vår position och plats kommer vi att tappa vår plattform. Jag tror att vi vinner på att följa näringslivet med objektiva ögon, vi fyller en bättre funktion som ett vakande öga än att sitta i maktens knä, säger Günther.
Den linje som han kommer att välja vad gäller kraven på bolagen rymmer både konfrontation och tyst diplomati, där den senare är vanligast.
– Många ser oss som en vakthund som ofta skäller offentligt på bolagsstämmorna och i medierna, men lika viktigt är de konstruktiva samtalen direkt mellan oss, bolagens ledning och storägare. För att vi ska kunna föra enskilda diskussioner måste vi ha en tät relation och då kan vi inte alltid slå oss för bröstet när vi når framgångar för de vanliga aktiespararna. Vi är oftast belåtna med hur bolagen sköts, men ibland är vi kritiska, låt säga i 5 procent av fallen. De små procenten får all medial uppmärksamhet och därmed uppfattas vi av många som en ständigt kritisk organisation, vilket naturligtvis inte är fallet, säger Günther Mårder.
Jämställdhet och kvotering
I näringslivet har en rad frågor diskuterats livligt under våren. Exempel: Frågan om kvoteringen av kvinnor till bolagsstyrelser.
– Jag har förståelse för att många säger att det nu banne mig får räcka, men samtidigt måste äganderätten respekteras. När det talas om kvotering kan man ställa sig frågan om varför det bara ska vara börsbolag, och om det då ska finnas undantag för bolag där en ägare kontrollerar mer än 50 procent av bolaget. Men varför ska alla icke börsnoterade bolag – över 99 procent av alla företag i Sverige – undantas. Det vore konstigt att införa regeln i börsbolagen men inte ställa samma krav på privata bolag. Samtidigt är det utmanande och affärsmässigt dumt att det inte finns fler kvinnor i bolagsstyrelserna i dag, säger Günther Mårder.
Günther pekar också på att den skeva fördelningen kan härledas till att kapitalet i stor utsträckning finns samlat hos män och att män generellt tar större risker. Han jämför det med beteendet i trafiken där forskningen visar att männen tar större risker och orsakar fler olyckor än kvinnor. Det risktagandet tror Günther går igen även när det gäller företagandet.
– Från ett samhälleligt perspektiv måste man försöka balansera det bättre, säger
Günther.
Han är hoppfull och tror att det sker en stor förändring med den generation som han själv tillhör, de som är födda på 1980-talet.
– Jag tror att det kommer att ske något radikalt med den generation som växer upp med mig. På Aktiespararna har jag alltid jobbat tillsammans med kvinnliga VD:ar, många har sagt att jag är bra på att föra fram kvinnor. Men det beror på att jag alltid har valt den bästa kandidaten och ofta har det visat sig vara kvinnor, säger Günther.
Samtidigt framstår oförmågan hos börsbolagens valberedningar att få fram fler kvinnor som anmärkningsvärd. Günther Mårder har dock ett förslag på hur det skulle kunna lösas:
– Det finns gott om kompetenta kvinnor där ute. Men ett problem i dagsläget är att det oftast är tjänstemän från de stora institutionella ägarna som sitter i valberedningarna för de stora börsbolagen. De magra resultaten antyder att tjänstemän kanske inte är bäst på uppgiften att vaska fram lämpliga kvinnor. Med flera ägare av kött och blod skulle det kunna bli ett annat engagemang, säger Günther Mårder och fortsätter:
– Ett annat alternativ skulle kunna vara att man tillsätter en valberedning där de fem största privata ägarna ingår, det skulle skapa ett bättre engagemang för att få fram nya namn. Dessutom kommer ägarna på årsstämman ändå att kunna säga sitt. Det kommer alltid att vara i valberedningens intresse att lägga fram förslag som godkänns av aktieägarna på stämman, säger han
Bonsuar
Som småspararnas röst har Günther Mårder kritiserat storbolagens vidlyftiga bonusar.
– Under våren har det rått en moralpanik kring ordet ’bonus’. Det är inte är sunt. Aktiespararna är i princip positiva till rörliga ersättningar om de är tydligt kopplade till mätbara resultat. Det krävs med andra ord ett tydligt budskap som kopplar till aktieägarvärde, vilka prestationskrav som finns och vilka kostnader som uppstår i bolaget. Men även individperspektivet är viktigt, hur stort utfall kan det bli för den enskilde. Det måste finnas en rimlighetsbedömning. I slutänden handlar det om förtroende, säger Günther Mårder.
Kritiken mot bonusprogrammen har ofta sin grund i att de så sällan utvärderas ordentligt, menar Günther.
– Jag är övertygad om att en eller annan extra miljon till en vd inte fungerar som en extra morot när det redan finns ett ersättningspaket som vida överstiger vad en vanlig människa ens kan föreställa sig. De flesta människor gör också så gott de kan, och det gäller även längre ner i organisationen. Jag skulle inte leverera annorlunda om jag hade 100 eller 200 procent av min lön i bonus. Jag tror det är likadant för många av direktörerna i näringslivet, de lever med sina bolag, de älskar vad de gör och gör sitt bästa varje dag. Jag skulle vilja se utvärderingar på hur bonusen levererat på fl era års sikt. Många av de mest avgörande besluten som en vd fattar får inte genomslag förrän många år senare, och då är det stor sannolikhet att det sitter en ny vd vid rodret, säger Günther Mårder.
Han ger ett färskt exempel från AB Volvo där uppenbart mycket goda prestationer på en katastrofal marknad har varit politiskt omöjligt att belöna. Det pekar på svårigheten att konstruera ersättningsprogram som fungerar även när det inte är högkonjunktur.
– Jag blev upprörd på Volvos stämma när VD Leif Johansson presenterade arbetet som ledningen hade gjort. De hade slitit som djur under fjärde kvartalet för att rädda kassaflödet, som de lyckades få positivt. Sedan kommer ordförande Finn Johnsson och presenterar att ledningen fått bonus alla kvartal utom det sista. Här blev det uppenbart att ersättningen styrdes av makroekonomiska faktorer och inte med utgångspunkt från prestation. Det märks att det finns fler dimensioner och att det ofta är lättare att mäta prestationer i kärva tider, men att det då samtidigt är politiskt svårare att betala ut bonusar, säger Günther.
Han anser att det går att komma runt problemen om man undviker rena kontantbonusar.
– Jag tror mycket på att utbetala bonusar genom inlåsta aktier under en viss tid. Då kommer det att finnas incitament för långsiktigt värdeskapande, säger Günther.
Statens agerande under krisen
Om statens agerande under finanskrisen har Günther Mårder positiva omdömen, men han sågar regeringens inhopp i frågan om bonus till ledningarna för AP-fonderna.
– Vilken fråga kommer regeringen att angripa härnäst, kvotering till styrelserna, expansionsplaner, hur bolagen finansierar sig, enskilda satsningar på en viss ort eller fabrik? Alla de här frågorna hör till den form av aktivt ägarskap som inte ska utövas av statsmakten, säger Günther Mårder.
Günther skyr inte att kritisera staten eller kapitalet, och medierna vänder sig ofta till denne rakryggade kommunikatör som inte skräder orden. Günther kostar dock på sig att berömma statens garantiprogram som till sin utformning var bra, men dåligt presenterat. Resultatet blev att bankerna avskräcktes.
– Jag tycker det är bra att svenska staten inte börjat blanda sig in i det industriella. Marknadskrafterna måste få slå igenom. Vissa sektorer kommer att rensas ut, att bara understödja det gamla skulle ingen tjäna på. Jag tror inte på att göra kortsiktiga saker för att rädda jobb under några år. Det finns ingen trovärdighet i att man kastar goda pengar efter dåliga, säger Günther och fortsätter:
– Jag är glad att över att staten verkar ha lärt sig en del sedan varvskrisen på 70-talet. Det går inte att med statliga subventioner och understöd skapa lönsamhet i branscher där vi förlorat vår konkurrenskraft, säger han.
Föränderligt näringsliv
Den stora krisen som drabbat fordonsindustrin kan mötas på samma sätt som tidigare strukturomvandlingar, genom en förflyttning längre fram i förädlingskedjan och leverera innovationer, föreslår Günther Mårder.
– I dag har vi bokstavligt ingen traditionell textilindustri kvar, samtidigt som svenska tekoföretag skördar framgångar i många länder genom attraktiv design eller effektiv distribution av textilprodukter. Sysselsättningsmässigt är det inte längre någon stor sektor, men den spelar ändå en viktig roll för landets ekonomi och internationella profil, säger han.
Sedan böjer han sig fram, tittar på klockan, det är snart dags för nästa intervju (i radio). Ämnet är plånboksekonomi ...