Skatteverket skickar ut röda kort för att varna aktieägare om den svåra deklarationen.
Gunnar Johansson menar att trots att deklarationsförfarandet generellt sett har blivit enklare och smidigare under de senaste åren anser nog inte merparten av dem som äger aktier detta.
En högst bidragande orsak till att mer än hälften av alla aktieaffärer deklareras felaktigt är det allt populärare sättet för kapitalstinna börsbolag att via så kallade inlösenaktier skifta ut extra pengar, utöver den ordinarie utdelningen, till sina ägare. Bolaget delar då upp sin aktie i en ordinarie och en obligatorisk inlösenaktie, den senare löses med automatik in till ett förutbestämt pris.
På detta sätt sänks skatten på det utdelade beloppet. Inlösenaktien får nämligen ett värde, till exempel 11,2 procent av inköpsbeloppet. Denna summa tas sedan upp som ingångsvärde vid deklarationen, vilket för att aktieägaren slipper betala den 30-procentiga utdelningsskatten.
Det finns en stor nackdel med detta sätt. För även om aktieägaren inte sålt en enda aktie under året måste denne deklarera den obligatoriska ”försäljningen” av inlösenaktien – och dessutom hålla reda på de olika procentsatser som gäller för fördelningen av ingångsvärdet på den ursprungliga, kvarvarande, aktien och den inlösta.
Den som köpt aktier successivt, för att sprida riskerna över tiden, får stora problem när det blir dags att deklarera den affär som man faktiskt inte själv valt att göra. Hur många småsparare tycker att detta deklarationsjobb är värt de kronor de tjänar på den lägre utdelningsskatten – särskilt med tanke på att det blir högre reavinstskatt den dag de säljer den ursprungliga aktien, eftersom de då får dra av bara en viss procentsats (i exemplet ovan 88,8 procent) och inte hela inköpspriset?
SvD Näringsliv (E24) rapporterar om att Skatteverket känner sig tvingat att skicka ett rött kort och varna aktieägare, som sålt aktier i berörda bolag för 2007, för att deklarationen kan bli en rysare.
Ett annat sätt, utöver traditionell aktieutdelning, för överkapitaliserade bolag att skifta ut extra pengar är återköp. Bolagsledningen kanske tycker att bolagets aktier inte är ”rätt” värderade av markanden. Genom ett återköpsprogram signalerar ledningen att aktierna är undervärderade och hoppas därmed att marknaden justerar det ”felaktiga” priset. Återköp innebär i praktiken bland annat att kapitalstrukturen (sammansättning av eget kapital och lån) i bolagets balansräkning förändras, utdelningspolitiken förändras och investeringsbeslut genomförs (kassans storlek förändras).
Det kan uppstå insiderproblematik i samband med eventuella återköp. Bolagsledningarna har tillgång till information som allmänheten inte har, varför det exempelvis är viktigt att återköp av egna aktier inte används så att det påverkar utfallet av olika incitamentsprogram. Sedan möjligheten att genomföra ett återköpsprogram infördes 2000 har återköpen och återköpsvolymerna stadigt ökat.
Dagens Industri uppmanar i sin ledare (17 mars) regeringen att förenkla aktieskatten för att det enskilda aktieägandet bättre ska kunna gynnas, eller som det står: ”Vanliga anställda och pensionärer måste kunna äga aktier i Sveriges viktigare bolag ut att utsättas för obegripliga krav i deklarationen”.
Den för många ångestskapande deklarationen av aktieaffärer kan vara den utlösande faktorn när det gäller att välja sparandeformer. Här spelar företagens finurlighet när det gäller att på ett skatteeffektivt sätt skifta ut kapital en inte oväsentlig roll.
Relaterade länkar
”Aktieaffärer gör det svårdeklarerat”
(E24, 2008-03-17)
Aktiespararen (3, 2008)
Deklarationsspecial 2008
”Ändrade skatter ger effekt”
(Aktiespararna, 2008-02-26)