Mårder konstaterade att uttrycket ”finansiell placering” brukar användas när man inte långsiktigt engagerar sig, och ställde sedan följdfrågan: Ska finansiella investeringar betraktas som finansiella placeringar eller ska det finnas ett ägarengagemang även i dessa bolag? Börje Ekholm svarade genom att ge sin definition på långsiktiga placeringar: Rätt sätt att se på detta är att skilja de finansiella placeringarna från de väldigt långsiktiga, sade Ekholm.
– Varje gång som ett bolag behålls så tjänar vi de transaktionskostnader som skulle uppstå om ägandet skulle ändras. Våra finansiella placeringar ägs av flera än oss. De andra ägarna har en annan tidsagenda. Det kan betyda att vi inte går ut ur innehavet samtidigt. Vi kan lista bolaget av den anledningen, sälja det, eller dela ut det till aktieägarna. Vi kommer dock att engagera oss minst lika mkt i de finansiella placeringarna som i kärninnehaven, sade Ekholm.
Jacob Wallenberg utvecklade Ekholms resonemang:
– Om man läser om oss så får man intrycket att vi är ett bolag som köper och säljer. Man jämför oss med Ratos. Vår affärsidé är att äga ett bolag, inte att sälja. Det finns de som säger att detta endast handlar om makt. Vi tror istället att vi kommer att tjäna pengar på att hänga kvar i våra innehav. Tycker man om vårt sätt, så kan man äga Investor.
– Kan någon av de två delarna Finansiella investeringar och Kärninvesteringar öka avsevärt? Hur blir med andra ord allokeringen mellan dessa affärsområden framöver, frågade Mårder sedan.
Här var Ekholm glasklar i sitt svar: Kärninvesteringarna kommer att öka.
En aktieägare ställde relevanta frågor: Den långa placeringshorisonten är det sju år? Vad är tid och vad är pengar? När ska vi dra oss ur om en investering visar sig ganska så skakig? Jacob Wallenberg bollade över frågorna till Ekholm genom att retoriskt fråga: Långsiktigt, sju år - är det Investors gräns?
– Vi etablerar planer som kan vara tre, fem eller sju år. I praktiken så rullar vi dessa planer så att vi fortsätter. Lång sikt består av ett antal korta sekter, svarade Ekholm
Att ämnen såsom långsiktighet, substansrabatt och Börje Ekholms ersättning skulle debatteras på Investors stämma var väntat. Men stämman innehöll även många oväntade inslag.
– Är det rimligt att ersättningsprogrammet ser likadant ut fastän organisationen och inriktningen är en helt annan? Frågade Mårder.
Jacob Wallenberg ansåg att det var en ”utmärkt” fråga. Svaret var att styrelsen diskuterat detta men att man kommit fram till att de rådande principerna för ersättningsprogrammet är inte behöver förändras i nuläget.
Günther Mårder tog även upp frågan om varför Börje Ekholm sitter kvar i styrelsen i Scania.
– Gynnar det Investor på något sätt? undrade Mårder.
Nej, var svaret från Börje Ekholm. Det råder ingen tvekan om att allt fokus ska ligga på Investors innehav. När Investor sålde sina Scaniaaktier till Volkswagen bad den tyska biljätten Investor att sitta kvar i styrelsen, det var en del av avtalet, hävdade Ekholm
Senare under kvällen fick Investor frågan om de kunde tänka sig att köpa tillbaka Scania.
– Det krävs säljare för att det ska vara aktuellt, svarade Börje Ekholm helt oväntat.
Stämman i Investor blev, som Günther Mårder uttryckte det, startskottet för det nya Investor. Låt oss mötas på stämman nästa år för att utvärdera hur det har gått! avslutade Aktiespararnas VD sitt inlägg på stämman!
I mitten: Aktiestinsen, Lennart Israelsson
Investors VD Börje Ekholm och Aktiespararnas VD Günther Mårder
Foto: Åsa Wesshagen
aktiespararna.se