Det råder visserligen inget tvivel om att bolagen behöver öka bredden och kompetensen i bolagsstyrelserna för att hantera en omvärld som förändras snabbare än förut, men Aktiespararna ser inte en tvingande kvotering som en lösning på problemet – lika lite som fyrkantiga regler om bonusar löser problemet med obalanserade VD-löner. Båda områdena ingår i de frågor som förbundets representanter kommer att ta upp på vårens årsstämmor.
Det är uppenbart att många bolag har en skev sammansättning av sina styrelser. Jämför med bilden av ett framgångsrikt ishockey- eller fotbollslag, där varje spelares individuella färdigheter direkt påverkar framgången. Men se på bilderna av börsbolagens styrelser – och notera då en klar upprepning av lika bakgrund och erfarenheter. Ändå ser vi i varje kris hur viktigt det är med kompletterande kompetenser och integritet att ifrågasätta.
Aktiespararna betonar i sin ägarstyrningspolicy vikten av enskild integritet och kompetens men också styrelsens samlade kunskapsbredd. Mot denna bakgrund är det trist att se vilka myrsteg som tagits på området. Ett synligt exempel på trögheten och misslyckandet är den alltjämt låga andelen kvinnor i styrelserna. Ändå har massmedierna och opinionsgrupper upprepat påvisat att det finns hundratals kompetenta kvinnor i seniora befattningar som skulle kunna göra värdefull skillnad i börsbolagens styrelser.
Risken är att denna tröghet i bolagen provocerar en direkt skadlig lagstiftning som bolagen, för att inte bryta mot lagen, möter med symboliska eftergifter som att ”ofarliga” kvinnor kvoteras in. Vi Aktiesparare vet att det finns fullgoda kandidater, och vi vill se dem nominerade utifrån deras kompetenser och vad de kan väntas tillföra bolagen.
En del av förklaringen till misslyckandet kan ligga i att många bolag har fastnat i den så kallade Q 3-modellen för valberedningar. Detta är en feltänkt modell, som innebär att ingen kan hållas ansvarig för processen och att i medeltal minst 75 procent av alla ägare och aktier hålls utanför processen. Aktiespararna vill se en snabb övergång till att bolagsstämman ska utse valberedningen. Den kan då verka hela året, och ledamöterna är personligen ansvariga gentemot bolagets alla aktieägare. I dag verkar valberedningarna främst bevaka sina uppdragsgivares intressen.
Vid vårens stämmor kommer även ersättningsfrågorna att hamna i blickpunkten. Liksom i sportvärlden är det inte fel att exceptionell kapacitet betalas bra. Men det finns inte så många ”Zlatan” i börsledningarna som med rätta kan hävda att de kvalat in på en internationell marknad och ska ersättas därefter.
Aktiespararna anser att börsbolagens högsta chefer ska ha konkurrenskraftiga löner. Men VD och finanschef bör inte ingå i bolagens bonusprogram, eftersom de vanligen direkt kan påverka redovisat resultat. Eventuella bonusprogram får inte heller vara i vinstposition redan från början utan ska växa över tiden. Pensionsprogram ska grundas på i förväg inbetalda premier. Vi stödjer, däremot, helhjärtat att VD med flera genom eget aktieägande får direkt vinning av hur de sköter bolaget.
Konjunkturomslaget och effekterna av finanskrisen gör att ekonomifrågor hamnar i blickpunkten i vår. Med ofta goda marginaler i ledig kapacitet och svagt investeringsbehov ökar bolagens vinster snabbt när försäljningen går upp. Det är då lätt hänt att en konflikt mellan rusande chefsersättningar och kravet på återhållsamhet med andra lönekostnader uppstår.
Aktiespararna kräver därför en stark motivering för att släppa igenom generösa ersättningsprogram vid vårens stämmor. På motsvarande sätt finns stora hål att fylla för att återkonsolidera bolagen efter finanskrisen. Som vi ser det är därför utrymmet för olika återköpsprogram mycket mindre än vad ledningen och tunga ägare ofta påstår.
Leif Vindevåg, rådgivare, Aktiespararna