Aktiespararnas representant, Tore Liedholm, var också nöjd, men ville ändå veta hur banken ser på de risker som finns i omvärlden, till exempel Greklandskrisen.
1054, så många aktieägare fanns närvarande i Grand Hôtels Vinterträdgård. På en skylt utanför stod det ”Till Handelsbankens bolagsstämma”. En aktieägare undrade på stämman om inte banken känner till att det numera heter årsstämma? Jo, nog visste man det, men som den sparsamma institution som Handelsbanken är vill den inte slösa pengar på en ny skylt.
Per Bomans anförande var snudd på kaxigt, men så är Handelsbanken den storbank som gått starkast igenom finanskrisen, med en balansräkning som är starkare nu än 2007. För 38:e året i rad klarade Handelbanken i fjol målet att ha en bättre räntabilitet än konkurrenterna i genomsnitt. Kreditförlusterna ligger också på en klart lägre nivå jämfört med övriga storbanker, men trots det var inte Boman helt nöjd. Utvecklingen för kreditförlusterna var en besvikelse, ansåg han.
– Vi gillar inte kreditförluster, slog han fast.
Handelsbanken är ju känd för att vara försiktig, för att inte säga tråkig, och det är något som banken gärna framhäver, en framtoning som man värnar om. När andra banker rusar in i riskabla utlandsäventyr expanderar Handelsbanken i första hand genom att öppna kontor.
– Vi växer utan att det knakar, som Boman uttrycker det.
– Handelsbanken försöker inte vara något annat än en riktig bank, vi försöker inte växa ur vår roll som stödfunktion åt den reala ekonomin. En sund bankverksamhet innebär att man går i takt med den naturliga tillväxt som finns hos hushåll och företag, sade Boman.
Tore Liedholm berömde efter Bomans anförande banken för hur man hanterat finanskrisen hittills och ännu en gång uppfyllt sina mål.
– Men än har vi inte sett slutet på den här finanskrisen, kanske har vi bara passerat fas 1, sade Tore och nämnde krisen i Grekland och Storbritanniens skakiga finanser. Handelsbanken har satsat stort i just Storbritannien och fortsätter att växa där.
– Hur ser banken på de risker som finns i det engagemanget? frågade Tore.
Boman berättade att Handelsbankens kreditpolitik är densamma i Storbritannien som överallt annars och kreditrisknivån är inte annorlunda.
Sedan Tore ställt sina frågor klev Sven-Erik Johansson, professor emeritus i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, upp i talarstolen. Han sade som vanligt nagelfarit årsredovisningen och konstaterade att notapparaten nu svällt till 80 sidor!
Enligt Johansson är detta en följd av redovisningsreglerna IFRS, ett mycket omfattande regelverk som enligt kritikerna lett till ökad byråkrati, ökade kostnader och en alltmer komplicerad redovisning. Enligt Johansson är en konsekvens att det utvecklats ett expertvälde eftersom lekmän inte kan sätta sig in i regelverket.
Johanssons förslag var att man bör kunna förhålla sig till IFRS som med bolagskoden, man ska kunna avvika från den om man förklarar varför.
Handelsbankens styrelseordförande Hans Larsson delade Johans oro inför regelverkets konsekvenser och tyckte att professorns förslag var en ”intressant idé”.
En aktieägare gav i sammanhanget övriga stämmodeltagare en hemläxa till nästa årsstämma: Om IFRS hade tillämpats i USA före finanskrisen, hade den då kunnat undvikas? Professor Johansson kunde inte hålla sig utan svarade: Nej. Svaret hördes dock dåligt så flera aktieägare att bad få det upprepat.
– Svaret var nej, men jag har glömt vad frågan var, sade stämmoordföranden Sven Unger och drog ner skratt. Över huvud taget skrattades det mycket på den här stämman. Nöjd kunde sedan den tusenhövdade skaran röra sig mot Spegelsalen där det bjöds på lättare förtäring med vin.