Under finanskrisen utbröt en tävlan i att höja eller ta bort taket för den så kallade insättargarantin för bankinlåning. Särskilt länder där hungriga banker hade jagat utländska insättare såg risken för kapitalutflöden om utlänningarna blev skrämda. Lösningen blev att höja, eller rentav ta bort, beloppsgränserna, ”taken”, för garantin. EU lade fast en gemensam nivå på 100.000 euro, i dag runt 900.000 miljoner kronor, som införts även i Sverige.
Men Sverige står samtidigt i särklass i utbrett aktiesparande, särskilt om man även tar med marknadsnoterade aktiefonder och premiepensionssparandet. I detta perspektiv är det anmärkningsvärt att ingen myndighet har lyft ett finger för att höja taket i det parallella programmet för investerarskydd. Efter decennier av framgångsrikt fondsparande måste det finnas fler svenskar som har aktieinnehav på mer än 250.000 kronor än bankinlåning på samma belopp.
Det är ett uppenbart rättvisekrav att aktiespararna ska ha samma skydd mot systemkrascher som vanliga bankinsättare. Frågan är varför ingen myndighet har känt något ansvar för att utreda och föreslå detta. Är det bara en fråga om okunnighet, eller handlar det om politisk feghet att inte ge Medelsvensson samma skydd om denne valt aktier i stället för bankinlåning för sitt långsiktiga sparande?
Sedan några år lever vi också med EU:s direktiv om finansmarknaderna, Mifid, vilket syftar till att ge oss aktiekunder bättre betjäning och lägre kostnader genom ökad konkurrens. Börsmonopolen har försvunnit, och även andra företag erbjuder nu handel på särskilda handelsplattformar (MTF). Men frågan är om det verkligen har blivit bättre och billigare för småkunderna genom Mifid.
Mifid tog bort börsmonopolen och släppte in nya aktörer. Handeln är inte längre knuten till den börs där papperet är inregistrerat utan kan ske i princip var som helst. I Sverige har ett tiotal av de stora bankerna och värdepappersbolagen startat Burgundy som utmanare till Nasdaq-OMX:s nordiska börs. I Europa i övrigt finns flera andra exempel, där till exempel Chi-X i London är ganska stor i svenska aktier. Aktuell statistik pekar på att Stockholmsbörsen numera svarar för endast runt 2/3 av all handel i svenska aktier – och andelen krymper.
Ett centralt moment i Mifid är kravet på att aktiekunden ska garanteras bästa pris oavsett marknad i den stund affären görs. För att lösa detta håller branschen på att bygga ett heltäckande system för att slussa och sammanställa pris- och volymdata för i princip all aktiehandel.
De stora informationsföretagen, som Reuters, SIX, Telerate med flera, har sedan länge försett sina kunder med data från alla börser kunderna själva väljer. Proffsen kan därför se var det i varje ögonblick är bäst att handla. Men vi småkunder, som använder Internettjänster, får ännu inte samma stöd utan ser bara en marknadsplats i taget. Fondhandlareföreningen har därför samlat branschen till ett projekt för konsolidering av marknadsinformationen. I projektet Nordic Light ska alla i realtid kunna få en korrekt bild av priser och avslut i alla nordiska papper. Samma information ska också finnas i tryckta medier och i text-TV.
Men processen går bara långsamt framåt, eftersom tidningar och TV hittills varit helt passiva. Här krävs att vi privatkunder tydligt säger till att vi vill se en korrekt totalbild av handeln både på TV-skärmen och i tidningarna. Det räcker då inte med data enbart från Nasdaq-OMX Stockholm, ty det är som att bara se den del av isberget som är ovanför vattnet.
Leif Vindevåg