”Pappa-argumentet håller inte”

Exempel på bolag där en storägares son eller dotter ska väljas in eller redan finns representerad i styrelsen och där storägaren (oftast pappan) redan är ledamot eller ordförande: Assa Abloy, Bilia, Cardo, Fabege, Holmen, Hufvudstaden, Lundbergs, Peab, Svedbergs, Traction, Wihlborgs och Melker Schörling.

Aktiespararna anser att det är mycket viktigt att en person inte väljs in i en styrelse endast för att personen är barn till en viss person (storägare). Styrelseledamotens kompetens måste alltid vara styrande i valet.

– När det gäller styrelsens sammansättning ska relevant kompetens vägleda i valet av ledamöter. Kommersiell erfarenhet, kontaktnät inom branschen och strategiskt kunnande ska därför väga tungt. Att välja in någon med pappa-argumentet håller inte, säger Günther Mårder till E24.

Han får medhåll av konsulten Satish Sen, som har skrivit boken "Styrelsearbete i ägarledda företag".

– Det kan ofta vara svårare för en ordförande att ställa krav på en familjemedlem än på en extern ledamot. Att sätta in en släkting i styrelsen kan vara att göra både sig själv och bolaget en björntjänst. Om motivet bakom tillsättningen är att sätta en ung person i lära så finns det bättre sätt att göra det än att göra dem till ordinarie ledamöter. Man kan till exempel göra dem adjungerade i styrelsen, säger Sen.

Günther Mårder menar att det i vissa fall, när det handlar om bolag med en mycket dominerande ägarfamilj, kan vara motiverat att välja in arvingar i styrelsen.

– Det enda skälet att välja in ett oerfaret barn till huvudägaren i styrelsen är för att minska risken i ägarstrukturen. Om bolaget står och faller med huvudägarens stöd är det viktigt att minska riskerna så att även generationen efter är väl insatta vid ett plötsligt skifte, säger Mårder.

Relaterade länkar
”Arvingarna tar plats i pappas börsstyrelse”
(E24, 2010-04-27)
"Nepotism är en bra rekryteringsgrund"
(E24, 2010-04-27)