En viktig uppgift för Aktiespararna är att verka för en internationellt konkurrenskraftig riskkapitalbeskattning, bland annat genom att via en seriös beräkning och redovisning av ett totalskatteindex sätta in den svenska situationen i ett internationellt perspektiv. Studien omfattar de fyra viktigaste delarna i beskattningen av aktier, nämligen utdelningsskatten på bolagsnivå och i mottagarledet, beskattningen av kapitalvinster samt förmögenhetsskatten.
Förhoppningen är att Aktiespararna genom att sprida kunskap i denna fråga långsiktigt kan påverka politikerna i rätt riktning och därmed skapa rimliga villkor för svenska aktieägare.
Förhållandena i årets undersökning, som gjorts av Anna Jansson, skattejurist vid Aktiespararnas avdelning för intressebevakning, med bistånd av Deloitte och Ernst & Young, gäller per den 31 december 2006.
Sedan dess har som bekant en av de tunga faktorerna i detta sammanhang, den svenska förmögenhetsskatten, tagits bort. Det är därför intressant att titta lite närmare på vilken effekt detta får för undersökningsresultatet: Sverige överlämnar nämligen platsen i skamvrån, som i stället övertas av Norge, närmast följt av Danmark. Sverige hamnar då på tredje plats i denna föga smickrande topplista.
Men nu gäller det alltså situationen per den 31 december 2006, och då behåller Sverige platsen som klassens värsting.
Under de förhållanden som gällde per den 31 december 2006, alltså med svensk förmögenhetsskatt, toppar Sverige denna föga hedrande lista och ges index 100 i vår sammanställning. Norge ligger hack i häl med 99, närmast följt av ytterligare två nordiska länder, Danmark med index 78 och Finland med 61.
Lägst indextal har Lettland med 7 och Cypern med 11. Genomsnittet inom OECD är 30 och inom EU 37. Den svenska totala aktieskatten är alltså i stort sett tre gånger högre än i vår omvärld.
Med hänsyn tagen till den borttagna svenska förmögenhetsskatten ser det alltså något ljusare ut. Sverige, fortfarande med indextalet 100, ”utklassas” då av Norge med index 146. Även Danmark får ett sämre utfall än Sverige.
Beräkningar av totalskatteindex har också gjorts – med och utan svensk förmögenhetsskatt – vid 2 respektive 10 miljoner kronor i förmögenhet och i övrigt relativt jämförbart viktade förutsättningar. De nordiska länderna hamnar också i dessa jämförelser mycket illa till i ett inter-nationellt perspektiv.
Vid en förmögenhet på 10 miljoner kronor, eller motsvarande i annan valuta, får den svenske aktieägaren under våra angivna förutsättningar betala mer än dubbelt så mycket i kapitalskatt som den genomsnittliga aktieägaren i den övriga industrialiserade västvärlden. I reda pengar handlar det om cirka 31 000 kronor till den svenska aktieägarens nackdel.
Så här ser det i korthet ut på övriga områden i undersökningen:
Bolagsskatten: Trenden är klart nedåtriktad inom både EU och OECD sedan 1995 och har sjunkit med runt 10 procentenheter, till 27 procent. Under samma period har Sverige i praktiken höjt det faktiska skatteuttaget i bolagsskattesektorn genom att räntebelägga avsättningar till periodiseringsfond, vilket höjt det svenska bolagsskatteuttaget från 25 till 28 procent.
Utdelningsskatten: I de flesta länder har åtgärder vidtagits för att antingen reducera eller helt eliminera dubbelbeskattningen – alltså beskattning både hos bolaget och hos aktieägaren. Sverige har, tillsammans med Belgien, den högsta utdelningsskatten, 50 procent. Genomsnittet för västvärldens industrinationer i stort ligger på 34 procent. Lettland har lägsta uttaget, 15 procent i bolagsskatt och 0 för den enskilda aktieägaren.
Kapitalvinstskatten: I Sverige är skatten på privatpersoners kapitalvinster 30 procent, oavsett längden på innehavet. Därmed avviker Sverige markant från det generella mönstret, med lägre vinstskatt på lång-variga aktieinnehav. En del länder beskattar inte kapitalvinster under vissa belopp, till exempel omkring 116 000 kronor i Storbritannien. Frankrike beskattar inte kapitalvinster som härstammar från försäljningar av aktier till ett värde av upp till 15 000 euro, runt 140 000 kronor. Vid en jämförelse från 1995 fram till 2006 gällande innehav på två år visar det sig att kapitalvinstbeskattningen har sjunkit inom hela OECD och EU, från 14 till 6 procent i genomsnitt inom OECD och från 8 till 7 procent inom EU.
För att Sverige skulle få en konkurrenskraftig kapitalbeskattning i förhållande till vår omvärld räcker det alltså inte med den sedan årsskiftet borttagna förmögenhetsskatten. Kapitalvinstskatten skulle behöva sänkas till 10 procent, och dubbelbeskattningen på bolagsvinster (den 30-procentiga utdelningsskatten i mottagarledet) skulle behöva avskaffas helt. Först då skulle Sverige hamna i totalskatteindex’ mittfåra.
Kontinuerliga förändringar
Förändringarna på kapitalskattesidan i vår omvärld pågår kontinuerligt. Under 2006 har bland annat följande av intresse inträffat:
- Estland: Sänkt kapitalvinstbeskattning med 1 procentenhet, till 23 procent.
- Finland: Avskaffad förmögenhetsskatt i kombination med höjning av utdelningsskatten i mottagarledet till 19,6 procent från 15,9 procent.
- Grekland: Sänkt bolagsskatt till 29 procent från 32 procent.
- Luxemburg: Avskaffad förmögenhetsskatt.
- Mexiko: Sänkt bolagsskatt med 1 procent-enhet, till 29 procent.
- Nederländerna: Sänkt bolagsskatt till 29,6 procent från 32.
- Tjeckien: Sänkt bolagsskatt till 24 procent från 26 procent.
Nedan hittar du hela rapporten.