Osäkerheten för privatkunderna har ökat, och de system som skulle säkra ordning och reda är inte på plats. Kunderna har skäl att fråga sig var sheriffen finns som ska garantera rättvisa samt ordning och reda.
EU:s regelverk Mifid, som står för Direktivet om marknaden för finansiella instrument infördes för flera år sedan och har följts upp i den svenska lagstiftningen. Mifid tog bort de gamla börsmonopolen och öppnade för konkurrens mellan olika marknadsplatser, eller handelsplattformar som man nu säger. I Sverige har Stockholmsbörsen fått konkurrens från Burgundy, och utomlands finns ett antal olika plattformar för handel i de kända bolagen. Tanken var att konkurrens mellan olika handelsplatser skulle ge slutkunderna, det vill säga placerarna, bättre betjäning till lägre avgifter. Begreppet ”best execution”, det vill säga att kunden skulle garanteras bästa pris, blev ett huvudmål, medan till exempel frågor om osäkerhet och risk ägnades mindre intresse.
När i princip all handel skedde på samma marknad var osäkerheten begränsad och handeln ganska lätt att övervaka. Stockholmsbörsen införde tidigt avancerade system som följde -affärerna i realtid och direkt reagerade på eventuella avvikelser. Men redan derivathandeln som OM startade 1985 skapade nya problem. Genom att till exempel påverka en aktiekurs kunde man göra vinst på optionskontrakt utan att systemen reagerade. En effektiv spärr mot sådant uppnås först när både avista- och derivathandeln sker i samma system, eller kan övervakas simultant.
Mifid har accentuerat problemet och skapat nya. Bästa pris, till exempel, kräver avancerade system som i realtid jämför kurserna på olika marknadsplatser så att kunden kan se var priset är mest förmånligt. Mellanhänderna och marknadsplatserna har också fått höjda krav på sin löpande handelsrapportering, vilket har krävt betydande teknikinvesteringar. Allt detta får slutkunderna betala.
Varje marknadsplats eller mellanhand måste löpande övervaka sina affärer. Problemet är att de ser bara sin egen bit – endast Finansinspektionen har rätt att se hela marknaden. Detta förutsätter i sin tur ett datasystem som löpande tar in och bearbetar handelsinformationen från samtliga marknadsplatser och mellanhänder som, i vårt fall, handlar med svenska värdepapper. Utan denna total-överblick kan övervakningen se bara direkta tokigheter men kan knappast upptäcka mer avancerade och medvetna otillåtna affärer.
Men trots att både behovet och de nödvändiga åtgärderna varit väl kända i flera år har inte det nödvändiga systemet kommit på plats hos Finansinspektionen. Därför finns i dag ingen heltäckande och effektiv marknadsövervakning i Sverige.
Detta drabbar alla privatkunder, som tvingas acceptera större osäkerhet och risker än politikerna avsett. Men det underminerar även förtroendet för den svenska finansmarknaden och minskar Sveriges internationella konkurrenskraft.
I USA och många andra länder har finansmarknadskrisen lett till en ordentlig skärpning av tillsynen. Kraven på rättvisa samt ordning och reda är desamma hos oss, och vi kan aldrig ursäkta passiviteten med att Sverige hittills har sluppit en riktig finanskris. Det är därför hög tid att sheriffen beväpnas och blir väl synlig även här.
Andreas Serrander, VD för Aktieinvest
Leif Vindevåg, rådgivare, Aktiespararna