På DI Debatt den 1 mars i år kritiserade Günther Mårder, VD för Aktiespararna, Anders Andersson, VD och chefredaktör för Driva eget, samt Joel Dahlberg, ekonomijournalist och författare, storbankernas fondavgifter och rådgivning.
Skribenterna påpekade bland annat att fondsparandet sedan många år är en betydande vinstmaskin för storbankerna (Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank) – bland annat för att deras fondbolag har varit inriktade på aktiv förvaltning till höga avgifter i stället för passiv förvaltning till lägre avgifter.
Meningen är att en aktivt förvaltad fond ska ge bättre avkastning än en som förvaltas passivt, ofta kallad indexfond. Målet för en aktiv fond är alltså att slå det index fonden jämför sig med. En passivt förvaltad fond kan aldrig slå sitt jämförelseindex, men spararen är garanterad en utveckling som ligger strax under. En aktivt förvaltad fond hos de fyra storbankerna är dock ofta tre–fyra gånger så dyr som motsvarande indexfond. Det finns alltså incitament för bankerna att fokusera på ”aktiva fonder”.
Exempel 1: 2004–2008 slog bara 27 av cirka 270 aktivt förvaltade fonder index. Den bästa banken kom upp i en av sju fonder medan den sämsta klarade en på fjorton. Cirka 90 av dessa fonder är blandfonder eller räntefonder. Inte en enda av dessa har lyckats med målet att slå jämförelseindex. En del av förklaringen är att avgifterna helt enkelt äter upp den eventuella överavkastning som har genererats.
Exempel 2 (på DI.se, men inte i debattartikeln): Flera så kallade garantifonder har gått dåligt under de senaste årens svängiga börsklimat och varit tvungna att lägga över stora delar av fondkapitalet i räntepapper, som nu ger en mycket dålig avkastning. Medan Handelsbanken har tagit konsekvensen och sänkt avgiften kraftigt har Nordea fortsatt att ta ut en hög avgift.
Debattörerna menar att bankernas ständiga råd att satsa på aktiv fondförvaltning går på tvärs mot kundens intressen. Hur kan detta vara i linje med bankernas motto att alltid utgå från kundens önskemål?
Bankrepresentanter brukar svara att fondens prestation i förhållande till jämförelseindex inte är det enda spararen får för sin förvaltningsavgift. Den totala servicen, exempelvis kontorsnät och Internetbank, måste också inkluderas. Kunden kan emellertid välja indexfonder och ändå ta del av bankens totala service.
Vad har fondkunderna egentligen rätt att kräva för den avgift de betalar? Ingen av storbankernas fondbolag har uppgett vad de anser vara ett acceptabelt resultat för den aktiva fondförvaltningen.
Bankkunder som vill överge avgiftstyngda fonder till förmån för eget aktiesparande har dessutom små möjligheter att få hjälp från banken. I takt med att bankernas avgifter/courtage på aktieaffärer har sjunkit drastiskt, tack vare en effektiv konkurrens, har rådgivningens fokus flyttat till andra mer lukrativa sparprodukter som fonder och olika strukturerade produkter, exempelvis aktieindexobligationer.
Omröstningen är avslutad (Webbfrågan: Hur har du upplevt storbankernas rådgivning när det kommer till aktier och fonder?)
Relaterade källor
”Dyra garantifonder ger lite tillbaka”
(DI, 2010-04-03)
”Tar betalt för ingenting”
(Aktiespararna, 2010-03-01)