SCB gör två stora opinionsmätningar om året angående EU- och eurostödet i Sverige. I november 2009 skulle cirka 44 procent rösta ja till euron och 42 procent skulle rösta nej om det hade varit en ny folkomröstning. Cirka 14 procent var osäkra. Det var första gången sedan november 2002 som jasidan ledde, och män är betydligt mer positiva till euron än vad kvinnor är. I folkomröstningen i september 2003 vann nejsidan med 56 procent mot jasidans 42 procent. 2 procent röstade blankt.
Åren före finanskrisens utbrott (hösten 2008) pendlade kronan mellan ungefär 9 och 9,50 kronor per euro. Men mellan september 2008 och mars 2009 – när krisen var som värst – tappade kronan cirka 25 procent i värde gentemot euron, som nådde en topp på cirka 11,70 kronor. Mellan början av mars 2009 och början av januari 2010 gick eurokursen emellertid ned med cirka 12 procent till omkring 10,20 kronor efter bland annat flera nyheter om att Sveriges ekonomi beräknas växa betydligt bättre/snabbare än EMU-området (i dag 16 medlemsländer) de kommande åren (Sverige är med i två av tre steg i EMU, men inte ränte- och valutasamarbetet euron). Dessutom är Sveriges statsfinanser i relativt bra skick.
Många euroförespråkare i Sverige – speciellt inom näringslivet och politiken – menar att kronans ”snabba” kurssvängningar gör de exportberoende bolagen sårbara. Utrikesministern och tidigare partiledaren Carl Bildt (M) har talat om ”skvalpvaluta”. Den så kallade valutarisken med kronan anses alltså vara hög. Kronan har tappat en hel del i värde mot de större valutorna sedan den läts flyta fritt på valutamarknaden i början av 1990-talet.
Sverige är ett av världens mest exportberoende länder, och exportandelen till EU och olika euroländer är mycket hög. Dessutom är det fler EU-länder som vill ansluta sig till euron, som exempelvis de krisdrabbade baltiska länderna, där den svenska närvaron är hög. Många svenska börsbolag finns i och/eller handlar med EU- och euroländer.
Å andra sidan är kostnaden för att valutasäkra order till utlandet relativt liten, och därtill ökar Sveriges handel med Asien och Latinamerika. Men samtidigt är det helt klart byråkratiskt att hantera flera olika valutor, och några studier menar att den svenska handeln kunde ha varit högre med euron.
Eurokritiker, som till exempel industrimannen Rune Andersson, menar tvärtom att en egen flytande valuta fungerar som en stötdämpare i kristider – att en lägre kronkurs under sämre tider gynnar exporten och håller arbetslösheten nere. Vid högkonjunktur kyler sedan den då förhoppningsvis stärkta valutan ned expansionen i ekonomin.
Vid en eventuell ny folkomröstning om euron och kronan kommer frågan inte bara att handla om valutor utan också om styrräntor, som ska stimulera eller nedkyla den ekonomiska utvecklingen. I dag är det Sveriges riksbank som bestämmer om räntorna, som reporäntan, i Sverige efter hur inflationen utvecklas (man talar om ett så kallat inflationsmål, som är på 2 procent). Inom EMU-området är det den europeiska centralbanken i Frankfurt, ECB, som beslutar om räntan. Det är alltså samma nivå på reporäntan i alla euroländer, oavsett ett enskilt lands förutsättningar/utveckling.
Flera euroländer, som Grekland, Irland och Spanien, är i en mycket svårt ekonomisk situation. Skenande arbetslöshet och kraftigt växande offentliga underskott. Många euroländer klarar exempelvis inte av valutasamarbetets olika krav på att hålla de offentliga skulderna på långsiktigt hållbara nivåer. Det spekuleras till och med att Grekland kan vara dominobrickan som fäller eurosamarbetet. Å andra sidan framförs det ibland att krisen hade varit ännu djupare om alla de gamla valutorna hade funnits kvar. Flera politiker inom EU tycker att det krävs mer av en gemensam finanspolitik, som direkta EU-skatter, inom unionen för att minska ”obalanserna” mellan länderna.
Kritiker menar att euroländer som Irland och Spanien under flera år hade ”fel” styrräntor (för låga) när deras ekonomier växte mycket kraftigt. Andra länder, som Grekland, lyckades ”glömma” nödvändiga strukturåtgärder (som skuldsanering) tack vare en på ytan stabil och stark euro. ECB har även varit mycket generös, kanske för generös, vid utlåning och pantsättning (gäller banker) före och under finanskrisen.
I Sverige debatteras riksbanksdirektionens räntebeslut ideligen. Att banken fortsatte att höja reporäntan under hösten 2008 trots tydliga tecken på en annalkande lågkonjunktur (och då förmodad minskad inflation) har kritiserats av många. Detsamma gäller den nu historiskt extremt låga (och långvariga) räntenivån – många varnar för en ny fastighetsbubbla. Inflationstakten i Sverige har dock under en tid varit negativ (alltså långt under målet). Det ska påpekas att räntesänkningarna i Sverige under finanskrisen har varit snabbare än inom EMU-området. Den svenska reporäntan har dessutom varit lägre än euroländernas sedan folkomröstningen 2003 (med undantag för några månader).
Det är dock många ekonomer, företagsledare och politiker som är osäkra på eurons och kronans för- och nackdelar på kort respektive lång sikt samt om det inom en snar framtid bör hållas en ny folkomröstning i Sverige. Det gjordes en grundlig EMU-utredning inför omröstningen 2003, och många anser att det behövs göras en ny utredning efter den senaste finanskrisen. Euroanhängare brukar även påpeka att det tar några (kanske flera) år för Sverige kan införa en ny valuta. Andra riktar in sig på ”demokratifrågan” – att folkomröstningsresultatet från 2003 måste respekteras några år till, oavsett den kortsiktiga opinionsutvecklingen.
Omröstningen är avslutad (Webbfrågan: Är det dags för en ny folkomröstning om att eventuellt byta ut kronan mot euron?)
Relaterade länkar
”Sveriges BNP-tillväxt i topp”
(Aktiespararna, 2010-01-07)
"Räkna inte med att EU räddar Grekland"
(E24, 2010-01-07)
”Dominobrickan svajar i eurosystemet”
(E24, 2009-12-17)
”Grekiskt drama kan knäcka euron”
(E24, 2009-12-09)
”Rune Andersson: Kronan har räddat jobb”
(DI, 2009-12-17)
”Stödet för euron ökar”
(SCB, 2009-12-15)
”SNS: Euro hade ökat svensk handel”
(Ekot, 2009-01-27)