Tripep (First North-listan) har haft en hel del oflyt under sin noterade tid. (När bolaget introducerades i juni 2000 tog det in 192,5 miljoner kronor, och börsvärdet efteråt var 1 256 miljoner). Tripeps HIV/AIDS-forskning kantades dock av motgångar från början, och redan 2002 fick bolaget in Rolf L. Nordström som huvudägare. Han blev känd för den finansiella publiken när han gick in i Refaat El-Sayeds gamla Fermenta 1997 och ändrade inriktningen till fastigheter och namnet till Columna.
Nordström, vars medicinska kunskaper torde vara mindre än kunskaperna om hur man hanterar förlustavdrag, lyckades dock som ordförande engagera ingen mindre än Bob Gallo till styrelsen i december 2005. Gallo är en av världens främsta HIV-forskare, och hans närvaro blev en garanti för att forskningen var på rätt spår. Det blev köprekommendationer från svenska analytiker, som föreföll ovetande om att Gallo då hade varit inblandad i en av de större forskningsskandalerna i modern tid.
Under kapplöpningen för att bli den förste att isolera AIDS-viruset, bestämma det genetiskt samt framställa ett vaccin hade Gallo använt en del tjuvknep under parollen att allt är tillåtet i jakten på ett Nobelpris (precis som i krig och kärlek, alltså ...).

Franska forskare från Pasteurinstitutet låg i täten när Bob Gallo rapporterade att han hade knäckt HIV-virusets genetiska kod. Men snart avslöjades att han inte hade lyckats isolera viruset på egen hand, det hade fransmännen redan gjort och sedan i god tro lånat ut lösningen till Gallo, som nu ville ha hela äran.

Detta gav upphov till diplomatiska och politiska förvecklingar på högsta nivå, vilka beskrevs i filmen And the Band Played On (1993), i Sverige visad i SVT 1. Fransmän är inte särskilt populära i USA, men i denna historia tog Hollywood helt de franska forskarnas parti, medan ”fuskaren” Gallo var boven i dramat. Men i finanshusen kring Stureplan är tiden för TV-tittande, liksom kanske även för läsandet av medicinsk facklitteratur, begränsad …

Tripeps HIV-studier i fas 1 och 2, utförda i Thailand, presenterades under första kvartalet 2006. Preparatet var verkningslöst, enligt studien. Kursen rasade, företaget lade ned projektet och skrev av alla immateriella värden, och de analytiker som hade tryckt på köpknappen stod där med skammen.

Några månader senare tog ett annat gäng fastighetsägare, med Erik Selin i täten, hand om Tripeps förlustavdrag i en affär med nybildade Din Bostad, som sedan gav tillbaka Tripeps forskning till de gamla aktieägarna. Forskningen tog nya tag, och i oktober 2007 rekryterades den första patienten i en studie i fas 1 och 2 för ett vaccin mot hepatit C (Chronvac C), som skulle finansieras med en nyemission. För säkerhets skull anlitades garanter, om emissionen inte skulle bli fulltecknad.

Genom att garantera emissionen får garanterna, vid full teckning, en ersättning på runt 10 procent av det garanterade emissionsbeloppet – annars tvingas de köpa överblivna aktier med runt 10 procents rabatt. Samtidigt straffas de lojala och långsiktiga aktieägarna genom att de får betala fullt pris för sina tecknade aktier.
Vinterns emission blev inte fulltecknad, och den garant – tillika läkare och ”affärsängel” – som nu skulle betala in 8 miljoner kronor visade sig sakna pengar. (En affärsängel är en förmögen privatperson som investerar i onoterade bolag. Förutom kapital har ängeln ofta erfarenheter och kontakter som kan hjälpa ett företag i tidig utvecklingsfas.) Tripeps ledning, som uppenbarligen tror att forskare, läkare (och affärsänglar) är just änglar, hade åter fått allvarliga problem; bolaget stod nu utan pengar för att slutföra sin studie. Börsvärdet var nere på 20–25 miljoner kronor – och mitt under börskaoset i september 2008 tvingades företaget därför be aktieägarna om mer pengar. Men aktiekursen hade då fallit under nyemissionskursens 2 kronor, och teckningstiden är förlängd. Det ser mörkt ut …

Annan linje om Qviberg stått vid rodret

Vid extrastämman den 15 augusti 2008 ville HQ Bank riva upp förra årets beslut om stimulansprogram till de anställda. Programmet, vars ersättning var baserad på kursuppgång, hade redan misslyckats, eftersom aktiekursen hade sjunkit från runt 250 till 115 kronor, så nu behövdes ett nytt program.

Mats Qviberg satt ordförande, och Aktiespararnas repliksnabbe Leo Gillholm ställde frågorna: ”Innebär valet av denna tidpunkt för programstarten att Qviberg tror att vi nu passerat börsbotten och att kurserna denna gång bara kan gå upp?”

Gillholm ställde också andra frågor baserade på Aktiespararnas principer, frågor som till slut fick Qviberg att med glimten i ögat utbrista: ”Om jag blivit ordförande i Aktiespararna hade vi haft en annan linje!” Och vid stämmans avslutande sade han: ”Det här var så tuffa frågor så jag måste gå hem och vila!”

Specialläkemedel fyller tomrum efter nationalklenoder

Meda har de senaste åren börjat fylla tomrummet efter de försvunna svenska nationalklenoderna Astra och Pharmacia, och bolaget är nu placerat på Stockholmsbörsens stora lista. Bolagets strategi är att bli ledande inom specialläkemedel genom att erbjuda patienter mediciner vars försäljning inte är tillräckligt stor för att längre intressera läkemedelsjättarna. Under detta sekel har Meda slutit avtal med fler än 20 läkemedelsföretag i USA, Europa och Sverige och köpt rättigheter/patent/licenser till läkemedel dessa företag inte längre vill ha.

Men ett bolag är frånvarande i förteckningen: Astra Zeneca, trots att både Medas ordförande, Peter Sjöstrand, och dess VD, Anders Lönner, har ett förflutet i Astratoppen som vice VD respektive Skandinavienchef. I stället har Astra Zeneca sedan 2006 sålt 33 läkemedel till uppstickaren och Medakonkurrenten Biophausia – trots att Biophausia, som i mycket har kopierat Medas affärsidé, har fokus även på läkemedelskopior (generika) och avtal med indiska Cipla och belgiska SMB.

Redan 2003 köpte Biophausia en kopia av Losec – Astra Zenecas största preparat – från Belgien utan att denna illojala konkurrens senare har skadat relationen, som kanske gett någon Medaanställd sura uppstötningar och därstädes ökat användningen av den före detta Astraklassikern Novalucol, som nu också tillhör Biophausia – liksom rättigheterna till 45 indiska och 3 belgiska läkemedels-kopior. Meda, däremot, har distanserat sig från läkemedelskopiorna och sålde sin paral-lellimportverksamhet till Biophausia 2005.

Det finns kanske en fnurra kvar på tråden mellan Astra Zeneca och Medaledningen sedan Peter Sjöstrand tvingades avgå efter en maktkamp med Astras VD, Håkan Mogren, och Anders Lönner fått sparken efter påstådda oegentligheter – först dömd till 2,5 års fängelse men senare friad. Biophausias ordförande – Jan Rynning – som jag aldrig sett le som ordförande under nyligen konkursade Teligents bolagsstämmor, verkade rentav storbelåten när problemen mellan Meda och Astra Zeneca fördes på tal. Eller så var han bara glad för att Biophausia just hade köpt 16 receptbelagda läkemedel från Astra Zeneca i ”en jättebra affär!”.

Men Meda förefaller ha siktet inställt på att bli större än Astra Zeneca. Peter Sjöstrand konstaterade på årsstämman 2008 att Meda kommer att växa med oförminskad hastighet under lång tid framåt och satsa på forskning och utveckling – till skillnad från Sveriges största aktör (det vill säga Astra Zeneca), som bara passivt köper tillbaka egna aktier samtidigt som bolaget säljer sin läkemedelsportfölj.

Slarvig stämma i NGM

Den interna kontrollen upptäckte hösten 2007 att NGM:s VD och huvudägare Ulf Cederins kortfakturor från Eurocard inte var korrekt redovisade – han hade gjort privata inköp på företagets kontokort utan att redovisa dem. En första återbetalning skedde i december 2007 och en andra i mars 2008. Detta fick aktieägarna reda på först i mars 2008, samtidigt som Cederin avgick den 9 mars. Det är ingen bra kombination att ett publikt bolags största ägare även är VD – speciellt när han blandar ihop sin privatekonomi med bolagets.

Även NGM:s årsstämma gjorde ett slarvigt intryck. Årsredovisningarna räckte inte åt alla deltagare, och bolaget delade inte ut någon röstlängd. Nästan hela styrelsen byttes ut, men det var klent med avtackningarna. De före detta ledamöterna fick efteråt, på egen hand, leta reda på sina blomsterkvastar i ett hörn.

Den nye storägaren, prins Michael von und zu Liechtenstein, representerades av ombud. Men Finansinspektionen hade gett honom rätt att rösta för bara 9,99 procent av de närvarande rösterna, vilket innebar att Ulf Cederin, som satt längst bak i lokalen, hade flest röster på stämman. Men Cederin satt tyst. Revisionsberättelsen var ren, men besvikna ägare påpekade att de som köpt aktier i NGM under december till mars hade blivit lurade. Då hade marknaden vilseletts att tro att allt stod rätt till.

De som köpte NGM-aktier i december hade fram till stämman sett sina besparingar minska med 45 procent.

Granterade emissioner

Att garantera emissioner har blivit en lönsam sysselsättning för förmögna investerare – men det är också en riskabel utväg för bolagen. I år råkade även Jonas Birgerssons Labs 2 illa ut när han synade garanternas (tomma) plånböcker.

Men alla har inte tomma plånböcker. Under 1990-talets sista år var serieentreprenören Christer Fåhraeus Sveriges industriella hopp. Hans bolagsskapelser utpekades som blivande världskoncerner och spåddes överta rollerna från trötta industriföretag som Atlas Copco, ABB, Sandvik och Scania. Fåhraeus blev vid 36 års ålder (2002) den yngste hedersdoktorn genom tiderna vid Lunds universitet, medan aktieägarna, som finansierat hans uppfinningar och företagskonstruktioner som Anoto (C-tech), Agellis, Cellavision, Precise Biometrics och Respiratorius, däremot har förlorat en bra bit över 2 miljarder kronor i försvunna börsvärden. Den geni-aliske Fåhraeus har på senare år tjänat mer pengar på att garantera andra entreprenörers emissioner än vad hans egna bolag sammanlagt haft i vinster.

Änglalik forskningschef

Nyligen åtalades forskningschefen i Eurocine för grovt insiderbrott då han misstänks ha delgett en utomstående person kurspåverkande information. När vaccinbolaget Eurocine introducerades på Aktietorget i november 2006 kunde de som tecknade glädjas åt att just bolagets forskningschef – tillika bolagets näst största ägare – värderade den egna forskningen så lågt att de behövde betala bara en bråkdel av vad som hade satsats i bolaget. Aktieägarna fick mycket forskning för pengarna, och aktien ökade snabbt i värde med 10 gånger – från 4,80 kronor till 49. Om forskningschefen fälls är det snarare för sin änglalika generositet än för sin girighet …