Direkt till innehållet ?

Ånga ger oljan flyt

Stenöknen i Syriens nordöstra hörn ser inte mycket ut för världen. Men under markytan döljer sig miljardrikedomar, som det svenskkanadensiska bolaget Tanganyika Oil gör sitt bästa för att utvinna. Det handlar om olja, den råvara som lagt grunden till västvärldens höga levnadsstandard.

Bild till vänster: Tanganyika Oils investeringsbudget är främst inriktad på borrningsarbete. Bild till höger: Borret som letar efter oljan ryms i ett dubbelt handgrepp. Henrik Lundin visar. Bilder: P-O Rabner.

Den torra, ljusa grus- och stenöknen breder ut sig åt alla håll, till synes oändligt, och enformigheten bryts med ojämna mellanrum av några utspridda beduintält. Det är januari i nordöstra Syrien, och den bleka vintersolen värmer nejden efter nattens karga köld. Minus 9 grader blev noteringen föregående natt under den kallaste vinter som Mellanöstern upplevt på årtionden.

Vi, en grupp svenska investerare, journalister och analytiker, är på väg till Tanganyika Oils oljefält i Tishrine, inte långt från gränsen till Irak. Området är fattigt på allt utom sten och grus, och inget skvallrar om att här finns miljardvärden under jord – tills bolagets inhyrda borriggar och de enformigt arbetande oljepumparna tornar upp sig i synfältet och avslöjar att 300–500 meter under markytan finns stora mängder råolja.

Närbild på borret. Bild: Bo Holmberg.

Tanganyika Oil äger tre stora oljefält i Syrien, alla i den nordöstra delen av landet. Förutom Tishrinefältet finns det angränsande Sheikh Mansour/Sheikh Suleiman och längre norrut Oudehfältet. Totalt innehåller de tre fälten 4,7 miljarder bevisade fat olja i backen. Bevisade och sannolika volymer uppgår till 7,4 miljarder fat, och tillsammans med även möjlig mängd kan de tre fälten innehålla nästan 11 miljarder fat råolja enligt de beräkningar som gjordes vid årsskiftet.

Men all denna olja går inte att få upp. Dels beror det på att oljan i denna del av Syrien är av lägre kvalitet (så kallad tungolja) än den olja som pumpas upp i exempelvis Nordsjön (och därmed får Tanganyika Oil ut endast runt 80 procent av det pris som Brentoljan betingar på marknaden), dels beror det på att tekniken inte någonstans tillåter att all olja i backen kan pumpas upp. Råolja ligger inte under jord i stora hav utan finns normalt bara i sprickor och håligheter.

Tanganyika Oils tungolja är så fast att man skulle kunna baka ihop den i klumpar och med händerna lasta den på lastbilar för vidare transport. Därför räknade bolaget från början med att vid kall produktion inte kunna tillgodoräkna sig mer än ungefär 7 procent av all tungolja i backen. Men bolaget har hittat ett sätt att öka utvinningen, med en metod som gör att det kan producera upp till 3 gånger mer olja än det eljest skulle ha kunnat göra. Att få upp 20 procent av oljan är högst rimligt, enligt bolagets beräkningar.

En ånggenerator ökar oljeutvinningen med upp till 3 gånger. Bild: P-O Rabner.

Metoden går ut på att vattenånga injiceras i oljekällorna, vilket gör oljan relativt lättflytande. Vatten finns i området, förvisso starkt mineraliserat, men efter rening går det att använda för ånginjiceringen. Energin till ångproduktionen kommer från den gas som också finns i fälten och som Tanganyika Oil enligt avtalet med syriska staten får använda gratis. I dag har bolaget tio ånggeneratorer på plats, som värmer oljan till mellan 40 och 60 grader innan den pumpas upp och sedan vidare i den stora oljeledning som löper genom nästan hela Syrien till utskeppningshamnen vid Medelhavet.

Tanganyika Oil redovisade per den 31 december 2007 reserver (olja som på ett lönsamt sätt kan produceras) på 185 miljoner fat bevisade, 851,4 miljoner fat bevisade plus sannolika samt 1 250,7 miljoner fat bevisade, sannolika och möjliga. Jämfört med redovisningen ett år tidigare var det en ökning med 10, 11 respektive 21 procent.

Men tvärtemot ökningen i reserver lyckades bolaget inte öka produktionen under 2007. Dels berodde det på att fälten i Egypten såldes per halvårsskiftet, varvid en produktion på runt 750 fat per dag försvann, dels på stora problem med produktionen i Syrien, och bolaget missade kraftigt sin produktionsprognos för helåret. Men under sista kvartalet fick personalen ordning på problemen, och produktionen ökar nu successivt.

En av alla oljepumpar i öknen. Bild: Bo Holmberg.

Under tredje kvartalet 2007 producerade Tanganyika Oil brutto i genomsnitt 8 894 fat olja per dag, varav bolaget netto kunde bokföra 1 447 fat, efter att den syriska staten hade fått sitt. För fjärde kvartalet ökade bruttoproduktionen till 10 070 fat per dag, varav 2 190 fat netto, och under december uppgick produktionen till nästan 11 000 fat per dag, varav 2 800 fat netto. I januari ökade bruttoproduktionen till i genomsnitt 12 528 fat per dag, varav 3 721 fat netto, och i februari var motsvarande tal 13 856 respektive 4 222 – trots att vinterkylan gör oljan mer trögflytande än normalt. När den syriska statens oljebolag tidigare ägde dessa fält låg produktionen helt nere under de tre vintermånaderna.

För i år räknar Tanganyika Oil med att producera i medeltal mellan 17 500 och 20 000 fat per dag, en ökning med över 100 procent jämfört med fältens bruttoproduktion under 2007. Detta motsvarar en genomsnittlig nettoproduktion för Tanganyika Oil på mellan 6 900 och 8 500 fat per dag, över 350 procent mer än bolagets genomsnittliga nettoproduktion under 2007. Ju mer olja bolaget producerar, desto större andel av produktionen tillfaller Tanganyika Oil.

Vid utgången av 2008 förutspår bolagsledningen en medelproduktion på mellan 21 400 och 27 000 fat per dag brutto, 95–145 procent högre än produktionen vid utgången av 2007. Netto för bolaget skulle detta i så fall innebära 9 500–12 800 fat per dag. Och för 2009 räknar bolaget med att producera i medeltal 30 000 fat brutto per dag, något som VD Gary Guidry är säker på att bolaget når. Totalt räknar bolaget med att netto kunna tjäna runt 5,7 miljarder USA-dollar på den bevisade och sannolika olja som finns i källorna, beräknat på 10 procents diskonteringsränta.

Tanganyika Oils investeringsbudget för 2008 är främst koncentrerad på borrningsarbete, och 71 procent av budgeten är avsatt för detta. Bolaget har nu tillgång till sex borriggar, varav tre installerades under första kvartalet i år. Borrprogrammet är fokuserat på utveckling och utbyggnad i första hand, med fortsatta utvärderingsborrningar i de stora blockområdena utanför de bevisade och sannolika områdena.

Tanganyika Oils ledning satsar alltså mycket på att öka produktionen. Samtidigt räknar bolaget med att oljepriset långsiktigt höjs ytterligare, i takt med att oljekonsumtionen i världen ökar och produktionen samtidigt stagnerar eller sjunker. Därmed vill bolaget också öka sina reserver så mycket som möjligt.

På sikt tjänar bolaget därför också på att vänta med utvinning, och den produktion som sker i dag är delvis till för att finansiera vidare borrningar, vilket också visas av att det kassaflöde som verksamheten i Syrien genererar återinvesteras i borrprogrammet.

Ändå har Tanganyika Oil inte några större problem med att få in riskkapital för sin verksamhet. I januari aviserade styrelseordföranden Lukas Lundin behov av ett kapitaltillskott om 50 miljoner USA-dollar, antingen som lån eller genom en nyemission. Det blev det sistnämnda alternativet, men emissionen riktades till en grupp placerare, främst svenskar, och bolaget fick i mars in 75 miljoner kanadadollar, till en kurs på motsvarande 93 kronor per aktie – när aktuell börskurs låg på runt 95 kronor.

– Orsaken till att vi riktade emissionen till en liten grupp var att det besparar oss mycket jobb och att vi får in pengarna snabbt, säger Robert Eriksson, informationsansvarig för Tanganyika Oil. Utspädningen blir dock inte mer än runt 8 procent, och eftersom rabatten blev så liten borde inte de befintliga aktieägarna ha något att erinra. Dessutom är riktade emissioner det vanligaste sättet att få in pengar i Kanada, där bolaget är registrerat. Och att emissionen blev 50 procent större än vi hade aviserat beror på att vi dels ville vara på den säkra sidan vad gäller finansieringen, dels att vi passade på när intresset var stort. Aktierna är bundna hos investerarna i fyra månader.

Med en starkt ökande produktion, finansieringen för utbyggnaden klar och ett mycket högt oljepris ser Tanganyika Oil ut att gå en ljus framtid till mötes.

Milslånga oljeledningar genom öknen. Bild: Bo Holmberg. 

Fler artiklar från Aktiespararen (2008, 4) hittar du här.

Artiklar om olja hittar du här.

 
 

Kommentarer

  1. Åke Stålberg2008-04-14 13.56

    "Tanganyika Oil" går en ljus framtid till mötes..."
    Ingenstans i denna artikel ser man några problem med att att världen står inför en klimatkatastrof om det inte går att mycket snart vända utvecklingen och minska eller helt upphöra med förbränning av fossila produkter, kol och olja. Är författaren alldeles aningslös eller är det ytterligare ett exempel på kortsiktig girighet???
    • Bosse Steiner2008-04-14 15.54

      Hej, Åke!
      Tack för din kommentar till artikeln! Men jag skrev att Tanganyika Oil "ser ut att gå en ljus framtid till mötes", vilket inte är samma sak som att företaget "går en ljus framtid till mötes".

      Vad gäller "klimatkatastrof" håller jag inte med. Det enda vi vet om klimatet på Jorden är att det ständigt förändras. Och vilken kraft är det som styr? Jo, solen och dess aktivitet. Dessutom har Jordens vinkel mot solen betydelse, liksom jordens omloppsbana runt solen. Detta är de stora perspektiven, som människan inte kan göra något åt -- hur mycket vi än skulle vilja. Och vilket klimat är det ideala? Istid? Tropiskt klimat? Svaret är: Båda -- och allt däremellan, från tid till annan! Vad kan vi göra åt det?

      I närmare perspektiv: Jordens växthusgaser består till 95 procent av vattenånga; koldioxid svarar för 0,03 procent. 3,6 procent av växthuseffekten beror på koldioxid. Om då drygt 3,2 procent av all koldioxid i atmosfären beror på mänskliga utsläpp står dessa för sammanlagt ungefär 0,12 procent av den totala växthuseffekten. Om vi fördubblar våra utsläpp av koldioxid i morgon når vi 0,24 procent. Märks det ens i sammanhanget?

      Även om vi människor skulle göra allt vi kan för att minska beroendet av fossila bränslen finns ingen realistisk möjlighet att vi kan göra det inom åtminstone de 15 närmaste åren. Så lång tid tar det (minst) att utveckla alternativa energikällor som kan ersätta de nuvarande. Det tar lång tid att till exempel bygga nya kärnkraftverk för elproduktion. Det tar ännu längre tid att för massmarknaden utveckla ny motorteknik som går på andra bränslen än bensin eller dieselolja. Etanol är en återvändsgränd, främst på grund av de höjda matpriser som följer i dess framställnings spår.

      Under tiden får vi dras med olja som bas, en råvara vars produktion står inför en minskning och därmed ännu högre pris än nu, vilket gynnar alla oljeproducenter för lång tid framåt. Därför ser bland andra Tanganyika Oil ut att gå en ljus framtid till mötes.